Föga road Roadrunner på pannbenspass

Roadrunner ser idag ett utmärkt tillfälle att fatta sig kort, något han har annars uppenbara problem med. Om gårdagens långpass finns nämligen inte mycket gott att säga och om det inte vore för viss skrivklåda så skulle han kunna sluta skriva redan efter ingressen.

Det blev en halvmara på söndagen. För er som har provat springa i Stockholm - Uppsalatrakten vet ni antagligen precis vilket underlag som erbjöds. Fyra minusgrader var inte tillräckligt för att bottenfrysa de ansamlingar av snöslask som numera täcker gator och cykelvägar.

Således var det antingen frasande ojämnheter, halka eller mosiga slaskdrivor jag sprang omkring i igår. Redan efter några få kilometer körde jag ner högerfoten i en decimeterdjup slaskbrunn vilket var en av många bidragande orsaker till att jag inte kände en tillstymmelse till löpglädje. Men till min stora glädje gick det här och var att hitta smala remsor av snöbefriad asfalt som jag förståss inte kunde motstå att springa på.

Men som vanligt får jag försöka glädja mig åt ett stärkt pannben samt att passet ändå gick i hyfsat tempo. 21,14 kilometer avverkades på 1:57,01, vilket ger ett snittempo på 5:32 min/km. Snittpulsen blev 143. Den upplevda ansträngningen var låg, precis som planerat.

Februaris löpning summerar till 201,8 kilometer vilket jag ganska nöjd med. Kvaliteten har varit hög och motivationen god. Att vi numera lagt både januari och februari bakom oss och är inne i mars känns otroligt bra. För varje dag märker man hur det blir ljusare och ljusare och nu borde väl ändå våren lura precis runt knuten?