Gårdagens blogginlägg var sannerligen ingen munter läsning och Roadrunner erkänner att han då och då tenderar att se nattsvart på saker och ting. Det brukar dock vara kortvarigt och under den tiden mobiliseras som regel en hel del kraft och det undermedvetnas förmåga att lösa problem fungerar närapå optimalt. Mitt i allt elände och trots sakernas tillstånd ser han nu lite ljusare på nämnda saker och ting och då inte minst sin träning.
Först och främst vill jag rikta ett stort tack till er som skrev kommentarer till gårdagens mollstämda inlägg. Det var nästan rörande att se vilket stöd som finns där ute bland mina läsare. Fantastiskt! Det var med ett stort leende jag läste era kommentarer och vartefter som de började dimpa in kände jag, trots ändrade förutsättningar att här ska minsann springas.
Fantastiskt är det också med vänner och bekanta som erbjudit hjälp med hämtning av barn och inhandling av mat. Denna vecka får jag hjälp med barnhämtning tisdag, onsdag och torsdag. Förutom att det underlättar väsentligt för mig och min vardag så möjliggör detta även att det går att få till en eller annan löptur om eftermiddagarna.
I skrivande stund har jag inte tagit ett enda löpsteg sedan i torsdags, dvs. fem dagar sedan. Detta ser jag som alldeles utmärkt anledning att redan denna eftermiddag passa på att springa lite. Jag är ännu inte redo att flytta utomhus med den löpning som sker med jobbet som utgångspunkt. Det krävs lite mer barmark samt att det just nu är betydlig smidigare med löpbandet än att ge sig iväg ut.Från det att jag lämnar mitt arbetsbord så tar det högst fem minuter innan jag är ombytt och står redo att ta mitt första steg på löpbandet.
Hmm... vid närmare eftertanke borde det inte ta mycket längre tid att ta sitt första löpsteg utomhus, men barmarksargumentet duger gott tills vidare.
Men så fort vårluften når det där svårdefinierade stadiet av oemotståndlighet (vilket normalt brukar vara vid den här tiden på året) kommer jag att ge mig ut på Djurgårdens härliga vägar och stigar som verkar vara som gjorda just för löpning.
I eftermiddag vet jag som vanligt inte vad jag ska hitta på. Det enda jag hittills vet är att det ska gå åtminstone skapligt fort. Kanske snabbdistans 5 km eller kanske 12-13 km i 4.30-tempo. Vi får se!
Nu känner jag mig taggad igen och ska göra allt som står i min makt för att inte träningen helt ska haverera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar