Liksom upphovsmannen körde även Roadrunner en staffanstege idag. För att öka andelen löpt sträcka i 4.00 /km-tempo infördes en liten förändring under slutkilometern. Som grädde på moset ökades även tempot i joggpauserna. Milen, som passet krävde, gick i slutändan på skapliga 43.53. Vad som var ännu bättre var att Roadrunner klev av löpbandet relativt pigg.
I stort sett löptes staffanstegen in enlighet med denna beskrivning. Skillnaden var att joggvilan gick i c:a 5.15 /km samt att efter sista fyrahundringen (med efterföljande joggvila under 200 m) upprepades senaste repetitionen med ytterligare fyrahudra. Efter joggvila i 200 m återstod bara 550 m till fullbordad mil och dessa avverkades också i 4.00 /km-tempo. Totalt 6,85 km av totalt 10 gick alltså i sub 40-tempo.
Jag ser det som väldigt taggande att successivt öka andelen löpt sträcka i sub 40-tempo. Om detta är någon större poäng rent träningstekniskt vet jag inte men det gör i alla fall träningen roligare. Idag kände jag mig mycket piggare än efter förra veckans staffanstege, trots att det gick en minut fortare idag. Visst var det jobbigt, men inte som förra veckan. Nästa gång jag kör en staffanstege höjer jag nog tempot i intervallerna till typ 3.55 /km.
En intressant iakttagelse ja gjort är att jag som regel springer stabilare och effektivare efter några kilometer. Jag hade ett annat klipp i steget efter halva passet.
Och jag kan inte låta bli att upprepa att nu känns det riktig riktigt fint!!
Det där med att komma igång efter halva passet känner jag igen. Det finns tydligen fullt med folk som talar sig varma för "uppvärmning". ;-)
SvaraRadera@Mikael: Hehe... glömde skriva att jag började med en uppjogg på 2 km. Det räcker tydligen inte för att jag ska få det rätta klippet i stegen.
SvaraRaderaMen det är väl just det. Man behöver betydligt mer än man tror.
SvaraRadera