När träningen går som allra bäst och framstegen står som spön i backen brukar motgångarna komma som ett brev på posten. Dessa kan bestå av skador, sjukdom eller annat som sätter käppar i hjulet för fortsatta framgångar. På senaste tiden har Roadrunner funderat på vad som skulle kunna hända och det som låg närmast till hand var just skada eller sjukdom. I helgen hände det! Roadrunner mår själv alldeles utmärkt men hans sambo har lyckats bryta foten. På tre ställen, till råga på allt. Just nu ser det väldigt mörkt ut för hans träning för åtminstone ett par tre veckor framöver.
Detta innebär att allt som utförs till fots i familjen förväntas nu skötas av mig. Tänker man efter så utförs praktiskt taget allt till fots. Hämtning och lämning av barn på morgon och eftermiddag. Handla, städa samt allt som kan ordnas in under benämningen "fixa och dona". Detta låter kanske inte så betungande men då glömmer man att jag har ett jobb i Stockholm att sköta också. Det känns som om jag bara kommer att åka dit och vända om dagarna eftersom lämning av barnen hos deras dagmamma gör att jag inte kan vara på jobbet förrän vid tiotiden. Hämtningen på eftermiddagen gör att jag måste lämna jobbet redan vid 14.30.
Om jag till äventyrs skulle ha någon ork kvar så är jag åter hänvisad med min löpning till tider efter 21.00 då barnen har somnat. Just nu känns det inte särskilt lockande eller ens troligt att jag kommer att orka med. Kanske kan det bli frågan om någon löpbandstur på jobbets lunch.
Suck! :-(
Aj aj aj, det där var inte ett dugg roligt att läsa om, din sambo och du har min fulla sympati. För ett par år sedan tillbringade jag ett par veckor på kryckor (innebandy är farligt) och bara det fick mig att känna mig väldigt begränsad i vad jag kunde göra hemma!
SvaraRaderaKan du springa i gången på Uppsala-pendeln ;)
Trist, framförallt för sambon givetvis. För din del tror jag inte att tre veckor utan eller med sporadisk träning påverkar så mycket. Tror nog du snarare kan hitta en riktig formtopp till slutet på April början på Maj. Se till att hitta lämplig tävling bara... :-)
SvaraRaderaDu är så jäkla målmedveten att jag tror du kommer hitta lösningar, lunchspring och kanske ändå helgpass? Hur små är barnen och hur lätta är de att muta? Eller att passa varandra? Stackars sambo och stackars dig... För övrigt tror jag som Tobias.
SvaraRaderaTråkigt att höra. Efter jag ramlat på din blogg för några veckor sedan har den varit mitt ljus i träningsmörkret. Jag tror nog att du kan konservera formen några veckor med lite underhållsträning. Det kanske är vad din kropp behöver, du ligger på ganska hårt i din träning. Men jag är likadan 'Det ska kännas att man tränat'.
SvaraRadera/Sven
Ajdå! Inte kul för din sambo. Inte heller för dig såklart! Ge det några dar att få till rutinerna ska du se att det uppenbarar sig nån liten lucka då och då. Förhoppningsvis är du såpass "pigg" att du kan ta luckan när den bjuds!
SvaraRaderaFy vad tråkigt, "påtvingade" träningsuppehåll är aldrig kul !
SvaraRaderaDu kanske kan klämma in lite "transportlöpning"!
Tråkigt, men jag är övertygad om att du kommer att klara ett träningsuppehåll och snabbt hitta tillbaka till formen. Det kunde ha varit betydligt värre - du kunde ha brutit foten.
SvaraRaderaDet var tråkigt att höra. Hoppas ni hittar några fiffigs lösningar.
SvaraRaderaJag beklagar verkligen. Stackars din sambo. :(
SvaraRaderaI övrigt instämmer jag med alla tidigare kommentarer, om du lyckas hitta några korta pass när familjen sover så är du snabbt tillbaka.
Tack alla läsare för ert stöd. Som ni kan läsa i dagens inlägg (16/3) så ser det lite ljusare ut idag.
SvaraRadera@Tobias: Ja, en formtopp däromkring vore fantastiskt och inte omöjligt att få till. Den tävling jag tänker se till att formtoppa till är Milspåret i slutet av maj. Då skulle det sitta fint att klara sub 42 minuter.
@RosaMilton: Om vi "bara" hade haft de två största barnen hade de gått bra att muta (om nu det hade behövts. De fyller 6 och 10 sent i höst och är rediga och självständiga. Det som gör det lite svårare är deras lillebror som fyller två år på nationaldagen. Han är tyvärr svår att muta och inte heller tillräckligt gammal för att lämnas ensam med storasyskonen. Det dröjer nog minst 2 - 3 år.
@Sven: trevligt med en ny läsare som ger sig till känna:-). Det du skrev gjorde mig väldigt glad. Ja, det ligger något i det du skriver. Återhämtning kanske är vad jag behöver, men redan nu efter fem dagars träningsuppehåll känner jag att jag fått mer återhämtning än jag klarar av:-D.
@Magnus: ja, jag börjar redan känna mig lite piggare och har beslutat mig för att använda de luckor som erbjuds till löpning. Det får mig att orka mer när det är jobbigt samt att det får mig att känna mig lite gladare i största allmänhet.
@Victoria: Ännu en ny (?) läsare som skriver sin första kommentar. Kul! Transportlöpning har jag tyvärr svårt att få till. Jag rör mig bara korta sträckor till vardags, utom möjligen då jag går från Centralstationen till Karlaplan. Det är dock bara två kilometer, men jag har alltid en massa packning (prylar och förnödenheter)som gör det olämpligt att springa.