fredag 26 mars 2010

Fler tankar om Riegel och marathon.

Av kommentarerna till Roadrunners förra inlägg att döma gäller Riegels formel om man bara tränar för maraton och att tiderna på de kortare distanserna då skulle komma av sig själva. Att enbart träna för milen och sedan hoppas på att Riegels siffror skulle gälla för maraton fungerar tydligen inte. Frågan är nu hur pass väl tabellen förutsäger tider vid en mer allsidig träning.

Innan jag svävar ut alltför mycket i resonemang kring detta tänkte jag nämna att ett par ¾ tights sedan ett par dagar är inhandlade och som ska bäras under premiärmilen på söndag. Jag har tidigare varit starkt emot sådana plagg och att något slikt skulle inhandlas var helt otänkbart för bara ett år sedan. Då sprang jag helst iförd antingen mitt Craft-vindställ eller ett par fladdriga och tunga trekvartsbrallor från Adidas som mest användes på gymmet.

Efter att ha rådfrågat Lars via facebooks chat togs till slut beslutet att ändå köpa mig ett par tights och för ändamålet uppsöktes Löplabbet i Uppsala i onsdags strax innan stängning. Jag vet inte vad jag har för problem med tights men när jag stod där och botaniserade i utbudet kändes det en smula genant som om jag stod i en porrbutik och kollade utbudet av gummibrallor, piskor eller vad man nu kan tänkas kolla i en sån butik.

Uppenbarligen såg jag fullständigt vilsen och tafatt ut eftersom en kvinnlig expedit snabbt erbjöd mig sin hjälp. Högröd i ansiktet, med blicken i golvet och med ett knippe tights i näven stammade jag ”Jo, eh…. ”. Men plötsligt fann jag mig och sade ”Jag behöver något snyggt att springa Premiärmilen i” och viftade lite med näven så att trekvartsbenen fladdrade i luften mellan oss. ”… i den mån nu tights är snygga” tillfogade jag med ett snett leende och beklagade mig lite över att det inte verkar finnas något mellanting mellan de fladdriga Adidasbyxor jag sprang i tidigare och de korvskinn jag höll i näven.

Som vanligt fick jag förstklassig service och expediten hämtade upp ytterligare några nyinkomna tights från källaren innan jag satte igång att prova. Detta gjordes med en bekymrad rynka över näsroten och tunga suckar kunde höras från den tygskynkesomhöljda provhytten. Klämde de inte på ett ställe klämde de på ett annat. Till slut, efter sju utprovade par, hittade jag ett par som kändes skapliga: ett par Salomon för 800 pix.

Nog om tights! Jag är mycket tacksam för alla kommentarer till mitt förra inlägg. Roligast att läsa var Joels som planerar att gå ut relativt hårt under maran för att ha råd att säcka ihop. För att klara fyratimmarsmålet tänkte han göra första halvan på 1.45 och den andra på 2.15. Någon negativ split på maratondistansen är tydligen ingenting man ska förvänta sig klara och man får tydligen vara nöjd om det går att hålla ett konstant tempo. Signaturen Anders skrev något tänkvärt att mycket hänger på vilken vinnarskalle man har. Om den saknas säckar man nog ihop mer på andra halvan än om man råkar besitta den.

Jag vill inte skryta men jag tror mig ha ett tjockare pannben än medelsvensson (rimligtvis på bekostnad av mindre hjärna :-D). Jag tror mig också har tjockare pannben än de flesta löpare, vilket jag än en gång fick bekräftat förra veckan då jag sprang milen på 42:03 under svåra plågor, jämranden och närapå dödsångest. Frågan är nu hur mitt pannben kommer att gagna mig på maraton? Jag vet att jag kommer att göra mitt allra yttersta och att det kommer att göra ont, på gränsen till outhärdligt, räknar jag med. Att jag inte skulle klara 3:30-målet finns inte på min karta, trots att jag i skrivande stund aldrig sprungit längre än lite drygt 30 km.

Eftersom någon negativ split tydligen inte är att tänka på är frågan om jag ska sikta på ett konstant tempo eller en rejäl ”positiv split” som Joel? Risken är då att den andra halvan inte blir någon rolig historia. Å andra sidan… tilldragelser som maratonlopp brukar ge stoff att berätta om för barnbarnen. Frågan är då vad man vill berätta: att man fick krypa i mål på 3.30 efter en alltför snabb inledning eller att man tog sig i mål på 3.30 efter att ha sprungit varje kilometer i nästan konstant tempo. Om du väljer den strategin, Joel, så kan vi göra sällskap första halvan. Det är nämligen 1.45 på första halvmaran (OCH den andra!) som gäller för mig om jag ska sikta på 3.30 om jag väljer att springa i ett konstant tempo.

12 kommentarer:

  1. Jag måste bara varna för att det pannben som krävs på milen och det som krävs på maran är två helt olika.

    Inte så att det på något sätt krävs ett värre/bättre pannben på maran utan skillnaden är att på maran försvinner ju kolhydraterna under sista delen av loppet och man blir helt enkelt dum i huvudet.

    Det innebär att man inte på samma sätt kan tvinga sig att acceptera smärtan som på ett millopp eftersom du inte alltid kan kontrollera dina tankar.

    SvaraRadera
  2. Hahaha! Jag känner så väl igen mig när det gäller tightsen. Skönt att inte vara ensam.

    SvaraRadera
  3. Hmmm - jag är helt införstådd i din plan. Jag tror faktiskt att den kommer funka :-) För egen del planerar jag för "mycket positiv split", men jag är å andra sidan i ett helt annat läge. Får se om vi syns på söndag - jag startar 14.00 (nr 5442 i ännu ej beslutad mundering...)! Kör så det ryker! Varför inte sub 42...?

    SvaraRadera
  4. @Tobias: nämenvaf... nu blir det krångel med olika typer av pannben att ta hänsyn till:-). Det är helt riktigt att jag inte har en aning om hur det är att springa marathon. Jag har heller aldrig behövt gå in i väggen av att kolhydratdepåerna tar slut och jag tänker försöka minimerar risken för att det händer. Bl.a tror jag mig ha fått en skapligt bra fettförbränning av min MAF-träning och mina långpass går numera i MAF-tempo (eller stax över). Jag tänker dricka nåt kopiöst med sportdryck (Maxim?) vid vätskekontrollerna och jag tänker ha med mig 3-4 paket dextrosol. Vad tros om det?

    @Magnus: sub 42 skulle sitta fint på söndag och jag tänker försöka, även om jag tror mer på en tid i spannet 42-43 minuter. Första fem ska gå i 4:17, precis som under 42:03-passet förra veckan och jag hoppas att jag kan trycka på lite extra under andra halvan.

    SvaraRadera
  5. Visst kanske det är svårt att få till en negativ split på maran, men omöjligt är det definitivt inte, jag har själv gjort det ett par gånger i Stockholm. Visserligen bara någon minut snabbare andrahalva, men en negativ split är en negativ split. Jag vet inte om det finns trick, förmodligen inte, utan det gäller bara att vara väl förberedd och ha en bra dag. Det är en fantastisk känsla att känna att man orkar öka farten när man passerar 30 km-portalen och ännu bättre när man börjar ana att fartökningen kommer att hålla hela vägen.

    SvaraRadera
  6. En före detta chef till mig har en gång beskrivit min maratoninsats som "en mil på talang och tre mil på vilja" eller något i den stilen.

    Visst kommer jag långt på min envishet, men om jag blir trött sista milen på en mara så slutar jag helt enkelt att bry mig om tidsmål och tycker plötsligt att "fyra timmar är okej, det klarar jag om jag går nu". Så mycket pannben för mara har jag...

    Jag tänker ibland också att jag på första halvan skaffar "tillgodo-tid" för andra halvan. Men allra bäst har det känts när jag lyckats hålla relativt jämn fart genom hela loppet.

    SvaraRadera
  7. Under Lidingöloppet var min taktik att ösa på ända fram till Aborrbacken för att har råd att säcka ihop där. Problemet var att jag började säcka ihop redan vid 20 km. Den sista milen var en ren plåga. Tror knappt att det går att sig de sista 18 km under maran. Det är för långt och för varmt. Jämnt tempo gäller.

    SvaraRadera
  8. Mycket intressanta inlägg, har själv gått i samma tankar. De flesta tabeller (McMillan etc) verkar ge en optimistisk syn på mara-tiden, men Studenternas verkar nästan lite nedslående i jämförelse. *snyft*

    Underbar beskrivning av tights-köpet. Precis samma känsla som när jag köpte mina första tights i höstas. :)

    Henrik, har du "druckit in" dig på Maxim? Ska du? Är du van vid sportdryck vid löpning?
    För mig är detta ett stort orosmoln. Om min mage pajjar så förlorar jag ju ännu mer tid än om kroppen får slut på kolhydrater.

    SvaraRadera
  9. Härligt att man lyckats roa! Det pannben jag har är förmågan att fortsätta springa trots att ena foten är ett stort köttsår av spruckna blåsor och trots att lilltånageln pekar rakt upp, men jag kommer till korta när kolhydratnivån sjunker. Då är jag bra nöjd med att ta mig i mål.

    1.45 på halvmaran är inte någon supertid för mig så det handlar inte om att ta ut mig totalt men jag skulle inte våga satsa på jämn fart när jag har ett strikt tidsmål. Jag kör positiv split med råge för att vara om the safe side.

    Vi kan ta rygg på 3.30 flaggan och så hänger jag på så länge det bär!

    SvaraRadera
  10. På tal om maxim så tycker jag att det är trist att Stockholm marathon inte kör med den betydligt vassare Vitargo. Kanske är effekten psykologisk men jag tycker att det är en märkbar skillnad mellan vitargo och maxim.

    SvaraRadera
  11. Lite sent svar på din fråga kanske men du skrev att du planerade att ha med dig dextrosol. Kan meddela att för egen del fungerar det inte något vidare på lopp där jag går för fullt. Det blir bara för sött och klibbigt i munnen och jag har svårt att få det i mig.

    Jag försöker köra med energigel istället, tycker det fungerar bättre för mig.

    SvaraRadera
  12. @Tobias: jag är inte helt förtjust i energigel. Tycker inte att den känns bra i handen (skaver) och det brukar tendera att kladda en hel del när man börjar slaffsa i sig den. Men det kanske är en träningssak. Dextrosol tänkte jag kombinera med vätskebälte, som jag ändrat inställning till på sistone. Har tidigare tyckt att det var lite "fusk". Tänkte skriva ett inlägg om det inom kort...

    SvaraRadera