Roadrunner är nu tillbaka efter några dagars vistelse i Småland. I förrgår kväll ägnade jag hela dagen åt olika aktiviteter tillsammans med familjen och när vi kom hem hade det börjat skymma rejält. Min förhoppning var att hinna hem innan detta så att jag skulle hinna få till min inplanerade löptur i någorlunda dagsljus.
Men innan jag fått på mig löpardojor och riggad mig med pulsband och gps hade det hunnit bli bäckmörkt i Tribbhult där vi bodde hos ett par vänner. Inte ens månen syntes på den mulna himmlen. Tribbhult ligger i höjd med Solstadström några kilometer från E22 i riktning mot Hjorted, som är någon slags centralort i Tjustbyggden mellan Västervik och Oskarshamn. Tribbhult nås genom att svänga vänster in på en grusväg två kilometer från E22 i riktning mot nämnda Hjorted. Denna grusväg är så här års bäckmörk när det hunnit skymma ordentligt.
På denna väg gav jag mig ut från den ensamma gatlykta som lyser upp infarterna till gården Tribbult. Innan ögonen hade anpassat sig efter att ha lämnat gatlyktans sken såg jag nästan ingenting men småningom anpassade sig mina ögon och vägen framför mig kunde åtminstone anas.
Just detta avsnitt av vägen har jag bara sprungit på någon gång tidigare men åkt bil på något hundratal gånger. Jag kan därför säga att jag kan vägen ganska bra och det är nog tack vare det som jag lyckades undvika att hamna i diket. Eftersom jag knappt såg vägen sprang jag så att säga på gehör. Jag kände till varenda kurva och ojämnhet i vägen och visste därför var jag skulle svänga och var det fanns risk för stukningar.
Jag har egentligen en pannlampa men den har jag bara använt i outdoor-sammanhang under fjällvandringar. Det föresvävade mig aldrig att det kunde vara läge att ta med den. Men trots mörkret var det överlag en härlig löptur. Under en stor del av sträckan kantas vägen av en tät skog. Trots att familjen tillbringat både somrar och en och annan höst- eller vårhelg i trakterna så har vi aldrig lyckats se de vildsvin som de lär finnas gott om i dessa skogar. Förra våren siktades också ett lodjur på en åker intill Tribbhult. Rådjur ser man nästan alltid när man färdas på den grusväg jag sprang på i förrgår.
Sällsamma ljud och knakanden hördes då och då från skogen intill mig och jag förstod att något djur befann sig endast några meter ifrån mig. Men vad för slags djur gick inte att se i bäckmörkret. Jag såg ju inte ens siffrorna på min pulsklocka.
Jag bar inte heller reflexer vilket fick mig att snabbt ta beslutet att gömma mig bakom en buske när en bil plötsligt dök upp. Jag var helt enkelt rädd att skrämma föraren då jag plötsligt skulle dyka upp i strålkastarljuset och fann det smartast att gömma mig helt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar