Intensiv träningsdag

Gårdagen blev en intensiv träningsdag. Vid 11.30 stod jag redo med vikter, skivstång och step up-bräda på Sportlife Garnisonen för ett entimmespass Body Pump. Jag har inte nämnt det här i bloggen men mitt första Body Pump-pass på ett halvår körde jag för två veckor sedan. Eftersom jag inte gymtränat på över sex veckor innan dess så fick jag naturligtvis en riktigt fet träningsvärk. Faktum är att jag kände av den i mina triceps så sent som förra måndagen, alltså sex dagar efter genomfört pass. Intensivare träningsvärk har jag haft flera gånger tidigare i livet men så vitt jag minns så har den aldrig varit så ihållande. Ändå är mina triceps den muskelgrupp jag har fått mest ordning på under alla år på gymmet.

Under kvällen igår var samtliga familjemedlemmar, inklusiva mig, mer eller mindre sura. Minst sur var dock minstingen Love, 17 månader, trots att det är han som brukar klaga mest högljutt om kvällarna när allt inte är till belåtenhet. Innan klockan åtta var det så pass illa att jag helt hade avskrivit mina planer på att få till en löptur när barnen väl somnat men efter åtta så tinade alla upp lite grand. De två minsta somnade och den äldste, snart nio år, fortsatte vara sur men på ett ganska charmigt sätt som snarare lockade fram några små skratt än irritation. Dessa var tillräckliga för att jag skulle återfå min energi och när även han kommit i säng bestämde jag mig för att ge mig ut ändå.

21.15 stod jag vid elskåpet i korsningen Götgatan-Tegnérgatan i Uppsala och sökte satellitkontakt med gps:en. Löpningen norrut mot Librobäck kändes lättare än den borde gjort och kilometertiderna hamnade strax under sex minuter vid en puls omkring 138. Här måste jag också flika in att en stark anledning till att jag överhuvudtaget kom ut igår kväll var att jag var ivrig att prova hur pulsklockan fungerade med pulsintervaller inprogrammerade (se gårdagens inlägg). Det var skönt att slippa springa och kolla klockan var 20:e sekund.

När gps:en pep vid fem kilometer vände jag och sprang samma väg tillbaka. Just då blev jag varse varför löpningen hittills hade känts så lätt. Den motvind jag då mötte var inte att leka med och hade fram till då skjutsat på mig från de mest gynnsamma vinklarna och jag hade därför knappt märkt att det blåste. Pulsklockan signalerade ideligen att 140 bpm överskridits och jag var ibland tvungen att gå några steg för att pulsen skulle sjunka. Motvinden gjorde att de fem sista kilometrarna således gick 20 – 30 sekunder långsammare per kilometer än de fem första. Gps:en, som inte brukar vara helt pålitlig men igår pep pulsklockan för tio kilometer exakt vid elskåpet där jag börjat springa en timme tidigare.

Idag ska jag prova på att springa på löpband. Det blir en helt ny erfarenhet om man bortser från att jag provat ut dojor på Löplabbets löpband. Tänkte passa på att prova några kilometer i samband med att jag kör ett kort gympass på lunchen idag.

Om ni undrar så tog jag det ganska försiktigt på gårdagens Body Pump-pass. Idag är jag bara lite behagligt stinn i kroppen och har nästan ingen träningsvärk alls. Precis som det ska kännas efter ett perfekt styrkepass.