En kompis som sprungit Stockholm Marathon flera gånger med bästa resultat på 3.44 år 2003 frågade mig för ett par veckor sedan om mina ambitioner inför min maradebut 2010. Jag svarade att jag hade som mål att springa under 3.30 varpå han svarade: ”Jaha…ja ja, lycka till!” och skrattade högt. Utan att säga det rätt ut lät han mig förstå att han tyckte att jag lagt ribban en smula för högt. Det är möjligt att jag har men det är där den ligger i alla fall...
Jag har aldrig känt mig lockad av marathondistansen fram till för ett par månader sedan då fan plötsligt flög i mig då jag av en händelse befann mig på Stockholm Marathons hemsida och innan jag visste ordet av hade jag anmält mig (om än med avbeställningsskydd). Samme kompis som ovan samt ytterligare en har i flera års tid tjatat på mig om att ställa upp i maran men jag har alltid avböjt med hänvisning till jag inte skulle klara den träningsmängd som skulle krävas för att gå i mål under en anständig tid. Men träningsmängden i sig kanske inte skulle vara något större problem. Vad som var värre de gånger jag tillfrågats var att jag fick problem med benhinnorna så fort jag satte igång med löpträning.
Nu när löpträningen fungerar utan mankemang med benhinnorna ser jag tydligen annorlunda på saken. Med en tydlig målsättning känns marathondistansen som en härlig utmaning. Men med tanke på att jag hittills aldrig sprungit längre än 22 km kan man fråga sig hur rimligt det är att jag ska kunna ta mig i mål under 3.30?
När jag satte mitt mål så var 3.30 inte särskilt genomtänkt. Jag bara drog jag till med något som skulle vara en skaplig utmaning att träna inför. Vart eftersom började jag fundera över det rimliga i sub 3.30-målet, men för några veckor sedan så läste jag följande på marathon.se.
Följer du länken ovan ser du att det handlar om att välja träningsprogram inför Stockholm Marathon. För att välja rätt rekommenderas att man ska springa ett testlopp på 7.5 km. Om man klarar detta på 33 minuter (motsvarande 4.24 min/km) så bör man kunna klara en sluttid på 3.30 förutsatt att man följer det program som föreslås. I mitten av augusti sprang jag en träningsrunda på 8,1 km med en snittid på just 4.26 min/km, vilket stärker mig i min övertygelse om att jag kommer att klara min målsättning.
Nu kommer jag i och för sig inte följa det träningsprogram som rekommenderas men jag tror att mitt program med lågpulsträning fram till och med mars kommer att duga gott. Därefter kommer jag successivt att styra in mig på ett mer traditionellt träningsprogram men kommer att behålla runt en tredjedel renodlad lågpulsträning.
Det kan vara ett realistiskt mål men med mina två maror i bagaget så ligger det mycket i uttrycket att "första maran är en enorm läroupplevelse" och jag tycker inte du ska bli superbesviken om du missar målet på första försöket!
SvaraRaderaDet som begränsar/är utmanande är inte flåset utan tröttheten i benet och den mentala tröttheten efter att ha sprungit närmare 40km...lägg till det eventuell värmebölja som varit de tre senaste åren. Det är svårt att veta i förväg hur kroppen reagerar på allt detta första gången. Jag hade också 3:30 som mål första gången men kom in på 3:41,det började gå tungt på andra varvet efter ca 25km och jag fick varva gång med löpning. På andra försöket gjorde jag 3:23 även här med inslag av gång från 30km.
Min största motståndare är det mentala, skulle jag fixa att faktiskt springa hela vägen skulle jag nog greja 3:15 vilket är en målsättning jag har!
Ska bli kul att följa dig mot målet!
Mitt mål har jag satt under förutsättning att jag får både träna och tävla under närapå optimala förutsättningar. Om det blir så varm som det varit de tre senaste åren så känner jag inte så stort hopp om att klara 3.30. Jag är nämligen väldigt känslig för värme.
SvaraRaderaDet är ingen katastrof om jag inte klarar 3.30 men om jag får till fyra timmar löpning i veckan även i fortsättningen (som jag lyckats bra med senaste månaden) så kanske det går.
Och som sagt, jag vet ingenting om hur varken kropp eller psyke reagerar vid distanser över 22 km, som är det längsta jag sprungit hittills. Får jag kroppen att lära sig förbränna fett, som jag försöker med nu, så kanske man slipper känslan av att gå in i väggen sista milen, som många säger sig ha upplevt.
Att ha 3.30 som mål är hur som helst bra för träningen:-).
Här är jag en anhängare av att sikta högt, även om jag tycker du siktar helt realistiskt. Det är väl bra att sikta mot en tid som är bra än att sikta mot Henriks tid och egentligen kunna bättre! Jag tror du klarar det, och även om du inte gör det, ja, vad spelar det för roll?
SvaraRaderaSjälv kan jag aldrig springa ett marathon. De skulle hinna stänga, släcka och gå hem innan jag kom i mål. OM jag kom i mål. Vilket ju egentligen är omöjligt enligt visst filosofiskt tänkande.
Hej! Jag tror absolut att du kan klara det.Det som "snor" mkt tid är första milen (trångt) på maran och vattenkontrollerna. Sen så kommer du ju säkerligen vara supernöjd bara av att bara komma i mål, mäktig känsla! Läs gärna detta inlägg om att vara nöjd med sina prestationer! http://linastraningsblogg.blogspot.com/2009/06/missnojd-med-sina-prestationer.html
SvaraRaderaJag är närapå säker att jag kommer att klara det oavsett hur skeptiska mina vänner är.
SvaraRaderaMaria. Henrik (en gemensam bekant till Maria och mig) har satt ett mål som han garanterat kan klara och inte så lite ytterligare. Henrik är en egensinnig löpare som jag tänkte ägna ett helt blogginlägg åt lite senare. Det håller just nu på att ta form i huvet...
Jag tror det är bra att följa träningsprogram typ A Szalkai. Jag följde ett program för att fixa 1.30 på halvmaran , men skippade ung. ett pass/vecka. och slutade på 1.34. Mycket nöjd!
SvaraRaderaTror MAF träningen blir en bra grund för dig!
Good luck!
Jag kommer att gå över till ett Szalkai-influerat träningsprogram någon gång i början eller i slutet av mars, men fram tills dess bara lågpulsträning. Funderar på om jag ska springa Premiärmilen i slutet av mars eller inte. Kanske får det bli första "maxpasset" sedan augusti. Vi får se.
SvaraRaderaLina... jag skrev några peppande rader som kommentar till ditt "Missnöjd med sina prestationer"-inlägg.