Fredagens entimmaspass på löpband gick som det brukade och är därför inget att rapportera om. Däremot gick lördagens dryga 13 km långa pass över all förväntan. Trots snålblåst och en lång sträcka av lätt uppförslut sprang jag mina första 9 kilometer med ett snittempo på 5.42 min/km och 138 i snittpuls (och i vanlig ordning höll jag mig under 141 bpm). Efter den tionde kilometern kröp snittempot över sex minuter per kilometer och höll sig där under resterande tre kilometer.
Hela passet slutade med ett snittempo på 5.50 vilket är nästan en halv minut snabbare än för bara en månad sedan då jag började med min lågpulsträning. En snabb analys av anledningen till att just detta pass gick bättre än ett genomsnittligt blir att lördagen förlöpte ganska lugnt med glada barn och ingenting inplanerat. Jag kunde också välja i princip själv när jag ville ut på min löptur, vilket jag inte kan till vardags.
Ingen stress med andra ord, till skillnad från vardagkvällarna då jag jobbat en hel dag och nattat tre barn innan jag kan ge mig iväg ut.
Jag försökte mig på ett s k lågpulspass (se bloggen) igår, trots snittfart på 5:35 så hamnade snittpulsen på 164, :-( Jag förstår inte hur jag någonsin ska kunna "springa med 139 i puls...Dessutom höll jag på att bli galen av tempot som på slutet var närmare 6 min/km (med puls 155...), saknar nog tålamod för att kunna träna så här...
SvaraRaderaDu verkar vara en sån som har onormalt hög maxpuls precis som Ulrika i en kommentar till mitt inlägg "För varmt klädd" för några dagar sedan. MAF-formeln verkar fungera dåligt för de med hög maxpuls och jag resonerar lite grand om detta i mina kommentarer till henne.
SvaraRaderaPrecis som formeln för att beräkna maxpuls (220 - ålder för män) så är Maffetones formel beräknad utifrån ett medelvärde för ett stort urval av löpare. För de allra flesta fungerar den bra men för de med onormalt hög maxpuls (och även låg, för den delen) så fungerar formeln dåligt. Formeln för att beräkna maxpuls stämmer ju inte heller för de flesta, men jag skulle tro att den stämmer bra för mig (ska göra ett ordentligt maxpulstest inom en överskådlig framtid).
När jag springer i ditt "lågpulstempo" som du skriver om i din blogg så är detta maxtempo för mig. Jag tror aldrig jag haft högre snittpuls än kring 165, och då har jag gått för full maskin.
Maffetone skriver ju någonstans att "formeln passar för de flesta". Inte för alla, således...
Henrik, det stämmer ju att jag har hög maxpuls relativt standardformlerna, ligger jag runt 170 på distanspassen är det bekvämt, jag ska upp en bit över 180 innan det börjar bli obekvämt...
SvaraRaderaSjälv ligger jag sällan under 155 när jag springer. Under Lidingöloppet var jag stundtals över 180, vilket inte var särskilt behagligt. Vilopulsen ligger strax under 50, men så fort jag gör minsta hushållsarbete så sticker den upp mot 70.
SvaraRadera155 var min normala marschpuls när jag tränade på vanligt vis fram till och med september. Min högsta pulsnotering uppmättes i augusti då jag maxade i ett spår på 5,3 km. Fick sådan mjölksyra att jag hade träningsvärk i flera dagar efteråt, trots att jag var väl löptränad vid tillfället. Jag tror dock att min maxpuls ligger runt eller strax under 180.
SvaraRaderaNär jag sprang Lidingöloppets testlopp på 22 km i början av september nådde jag inte högre än 168 bpm i abborrbacken, trots att jag var rejält trött.
Då sprang vi testloppet tillsammans! Jag kom sent till vallen och fick sprinta ikapp 22-gruppen. Måste säga att de där extra 8 km under hela loppet gjorde de sista 15 km riktigt riktigt tunga.
SvaraRaderaJag sprang i 5 min/km-gruppen och nådde Grönsta Gärde efter 1.51. Då sprang jag i närapå maxfart. Hade kanske kommit ner i 1.48 om jag gjort mitt allra yttersta. Dagen efter fick jag ont i halsen och det satt i under sex veckor. Det var då jag fick tid att reflektera över min träning och insåg att jag hade övertäningssymtom.
SvaraRadera