Andra skrivprojekt än bloggen nalkas.

I lördags skrev jag om ett långpass i strålande väder. Vid närmare eftertanke inser jag att det är att ta i ordentligt då passet ifråga endast var drygt 14 km. Men det var i alla fall det längsta passet sedan jag började med min lågpulsträning. I kväll ska jag äta middag tillsammans med några kompisar vid 18.30 i huvudstaden, vilket innebär att jag hinner med ett ”riktigt” långpass mellan jobbet och middagen. Planen är att jag ska springa i minst 1.45 och tanken från början var att passet skulle avverkas ute på Djurgården. Nu fick jag tyvärr inte med mig kläder för detta så jag är rädd att det som återstår är löpband. Suck!

Kvällens middag är dock ingen vanlig grabbmiddag. Ett skrivprojekt jag ser fram emot ska nämligen diskuteras och planeras.

Sedan ett par år tillbaka har jag och kvällens middagsdeltagare som tradition att göra en fjällvandring tillsammans. I traditionen ingår även att vi skriver en bok om våra äventyr. Tre fjällvandringar har det blivit hittills och än så länge är det bara den första som resulterat i en färdig bok. Våra böcker är dock inga kioskvältare utan snarare rariteter i mycket begränsad upplaga: ett exemplar per medverkande person, dvs. tre stycken efter 2007 års vandring. Sarek 2007, en odyssé i regn och elände, som boken heter, tillkom för att vända en i många avseenden bedrövlig vandring till något positivt. Under en veckas tid regnade det nämligen praktiskt taget oavbrutet men trots tappade sugar och ymnigt svärande så duggade skämten tätt och fick skratten att eka högt mellan Baastavagges omgivande fjällmassiv. Trots att (eller tack vare?) vandringen på drygt tio mil gick omväxlande i antingen videsnår, stenskravel, renbajs, gungfly eller decimeterdjup klifsklafs-gegga så lyckades vi i efterhand vända upplevelsen till något mycket roligt och trots att vi vid hemkomsten svor på att aldrig återvända till denna gudsförgätna plats så tog det bara ett par månader av ”terapeutiskt” skrivande för att vi skulle bli sugna på att ge Sarek en ny chans.

Boken består dock till huvuddelen av bilder och texterna är mer som ett komplement även om de utgör en betydande del av boken, som är i ett behändigt coffetable-format. Texterna största förtjänst är att de bidrar till att bokens underhållningsvärde höjs ordentligt. Jag och min medförfattare (och namne) Henrik är ganska nöjda med vad vi lyckats få till. Antalet bilder som togs under resan blev stort och vi fick passa på med våra kameror under de korta stunder då det var regnuppehåll.

Bokens titel Sarek 2007, en odyssé i regn och elände valdes efter att ett stort antal boktitlar prövats och avfärdats, bl.a. denna mer akademiskt klingande men mycket talande titel: A phenomenological study of interoperative human behavior across multi cultural conflicts in a mixed environmental stress situation in sub polar tempered tundra wilderness.

Förra årets resa till alperna och Tour de Mont Blanc finns ännu inte dokumenterad i bokform då skrivarbetet ligger nere efter att vi beslutat oss för att ändra bokens disposition. Istället för den berättande formen i de 14 tätskrivna A4-sidorna som i dagsläget finns klara så ska vi övergå till en mer behändig artikelform.

Roadrunner uppe på passet mellan Unna Räitasvagge

och Koupervagge 4/8-2009.

Även boken om 2009-års mycket lyckade resa i lapplandsfjällen kommer att skrivas i artikelform och under kvällens middag kommer vi att välja ut bilder till boken. Skrivarbetet ser jag som sagt fram emot mycket, även om det inte är betydligt svårare att skriva något underhållande om något som var fullständigt lyckat än att göra samma sak om något katastrofalt uselt, som i Sarek 2007.

By the way… minst tre av kvällens fyra middagsdeltagare kommer att springa Stockholm Marathon 2010. Förr eller senare kommer de att presenteras mer ingående här i bloggen då de är goda vänner och färgstarka personligheter, var och en på sitt sätt.