De trista följderna av att inte springa med sitt naturliga löpsteg.

Igår gjorde jag mitt första MAF-test vilket egentligen är fullständigt ointressant innan jag gjort MAF-test nummer 2 som ännu ligger ungefär en månad fram i tiden. Att betrakta utfallet av ett enda MAF-test är ungefär lika intressant som att titta på värdet på Stockholmsbörsen vid ett enstaka tillfälle utan att ha värdet hos densamma vid ett annat tillfälle att jämföra med. Jag valde en sträcka praktiskt taget utan backar och pulsen ”rusade” vid något enstaka tillfälle upp till 144 under några få sekunder.

Längd: 8.59 km
Tid: 53.17
Snitthastighet: 6.12/km
Snittpuls: 137

Häromdagen skrev jag ett inlägg med rubriken Lågpulsträningens baksida. En aspekt jag inte behandlade då var att det är mycket svårt att springa med sitt naturliga löpsteg i de låga hastigheter det är frågan om. Det är något jag tänkt en del på sedan jag började med lågpulsträning förra helgen och igår fick jag känna på konsekvenserna av att inte springa på ett sätt som är naturligt för min kropp. Jag fick nämligen fruktansvärt ont i benhinnorna. Faktum är att jag aldrig haft så ont tidigare och efteråt hemma i hallen när jag krånglat av mig träningskläderna så stapplade jag fram av smärta. Jag som fått för mig att löpning i lågt tempo skulle vara skonsamt för benhinnorna?

Då är det bara att börja med samma åtgärder jag använt tidigare: massage av det ömmande området, tigerbalsam, isbehandling, kylbalsam, tåhävningar, balansövningar (jag står på ett ben vid mitt arbetsbord och skriver detta), balansbräda, stretch av underbenens framsida samt Ibumetin-gel (säkert har jag glömt något).

Igår läste jag i tråd på jogg.se med rubriken JÄVLA BENHINNEINFLAMATION!!!! där det fanns en del andra tips jag tänkte prova på. Bl.a. tänker jag uppsöka Intersportbutiken i Fältöversten på lunchen för att se om de har några kraftiga gummiband att sälja (se länken!)

Hade jag fått så ont som jag fick igår för ett par år sedan hade jag lagt ner löpningen helt, precis som jag gjort otaliga gånger av just den anledningen sedan jag ”upptäckte” att jag var löpare för drygt 20 år sedan.

I eftermiddag åker Roadrunner till sommarstugan i Småland vilket gör att det blir svårt att skriva i bloggen under några dagar eftersom han inte har någon uppkoppling. Eventuellt kan grannarna i Tribbhult bistå med uppkoppling men jag vet att den brukar kärva allt som oftast. I värsta fall dröjer det till söndag kväll innan jag återkommer med mitt bloggande.