Under första blogginlägget måste man givetvis slå an tonen. Mitt bloggande kommer att handla om löpning och allt som hör till: utrustning, endorfin, träning, naturupplevelser, tävlingar, musik (?) och skador (vilket vi får hoppas kommer ta upp väldigt lite bloggplats). Min ambition är att i första hand ge läsarna en trevlig läsupplevelse. Eftersom jag relativt nyligen börjat löpträna så har jag ingen rik källa av erfarenheter att ösa ur. Istället hoppas jag att kunna inspirera andra löpare, både erfarna och oerfarna, med den entusiasm och glädje jag känner under mina löprundor.
Just nu ligger jag ofrivilligt lågt med träning. En vecka innan Stockholm Halvmarathon fick jag ont i halsen och tyvärr har jag fortfarande känningar. Det betyder att även min debut i Lidingöloppet fick ställas in. Till mitt mycket stora förtret, måste jag tillägga. De senaste månaderna har jag varit oerhört fokuserad på detta lopp. Jag hade förberett mig minutiöst genom att läsa olika diskussionsforum, Lidingöloppets hemsida , pratat med bekanta som sprungit, studerat banprofil och karta och inte minst: tränat! På Adidas hemsida finns en film där en löpare filmat då han/hon tar sig runt hela banan. Denna tar en halvtimme att spela upp. Jag har gjort det sex gånger och det känns som om jag kan banan tämligen bra för att aldrig ha sprungit den.
Förutom att jag brinner för löpning så ägnar jag även en del tid åt gymträning. Dessutom brukar jag gå på ett Body Pump-pass i veckan. I den mån detta ger några sköna träningsupplevelser kommer jag säkert nämna dem här.
En annan anledning till att börja blogga är att jag då och då angrips av en alldeles outhärdlig skrivklåda. Tidigare (och fortfarande) bloggar jag med hjälp av anteckningsfunktionen i min profil på facebook. Där har ett par inlägg handlat om träning men till största delen har det varit krönikor med stadig förankring i vardagsrealism. Jag planerar även att starta en blogg om ett helt annat område som jag brinner för: humanism och livsåskådning. Detta har jag planerat under snart ett helt år så vi får se om det går att få tummen ur även där.
Jag är 40 år, bor i Uppsala tillsammans med sambo och våra tre barn. Jag pendlar till mitt jobb i Stockholm och från min arbetsplats har jag en minut till mitt gym. Dessutom tar det inte mer än två minuter för mig att från mitt jobb ta mig över på Djurgården där det finns fantastiska möjlighetheter till härlig löpning.
Men... just nu är jag helt inriktad på att bli fri från mitt #¤&% halsont. Jag är sååå träningssugen. På söndag hoppas jag kunna ställa upp i Hässelbyloppet. Men något rekord på distansen (10 km) är inte att tänka på. Jag har tappat oerhört mycket under de fyra veckor jag varit tvungen att avhålla mig från löpning (och annan träning) . Igår morse när jag hade lite bråttom på morgonen och fick cykla lite fortare än jag brukar till tåget blev jag ganska ordentligt andfådd. När jag kommer igång med träningen igen kommer det nog att kännas som att börja från början igen, tänker jag i mina mörkare stunder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar