Stabbyspåret samt Team Stockholm Marathons Uppsalasektion

Jag har bott i Luthagen i Uppsala sedan mars 2002 och trots att jag sedan dess då och då försökt mig på löpning, om inte seriöst så åtminstone ambitiöst, har jag aldrig besökt ”hemmaspåret” i Stabbyskogen. Faktum är att jag knappt ens känt till dess existens fram till alldeles nyligen. Stabbyskogen är belägen så pass avsides att de flesta i mina kvarter intill fyriskolan sällan eller aldrig har några direkta ärenden dit bortsett från den rekreation en skogspromenad kan erbjuda. Men eftersom jag är en sådan som mycket sällan ger mig ut utan ett mål med promenaden har jag aldrig haft tillfälle att upptäcka elljusspåret ifråga. Hittills har jag nästan uteslutande förlagt mina löpturer till cykelvägen utmed Fyrisån i riktning mot Librobäck, Röbo/Gamla Uppsala samt Stadsskogen i Eriksberg/Kåbo.

Igår bestämde jag mig för att provspringa Stabbyspåret och strax efter klockan 18 irrade jag omkring på min cykel i mörkret kring Stabby Prästgård. För någon månad sedan läste jag på jogg.se att spåret skulle börja vid just Stabby Prästgård men därifrån gick bara elljusspårets lampor att skönja en bit inne i skogen. Jag gjorde helt om på min cykel, svängde istället höger och efter ett 50-tal meter fanns mycket riktigt startplatsen.

Spåret visade sig vara ganska trevligt men mörkret gjorde i synnerhet en utförsbacke ganska vansklig att ta sig ner ifrån med ett par ojämnheter som knappt syntes. Eftersom jag just nu är inne i en återhämtningsfas efter sex veckors uppehåll från löpträning tog jag det väldigt lugnt. Därför hände något jag inte är riktigt van vid: jag blev omsprungen för första gången på mycket länge trots att omspringarna, ett par i 30-årsåldern, även de höll ett makligt tempo. Under mitt "tidigare" löparliv hade jag som målsättning att i varje fall inte bli omsprungen, en målsättning som borgade för en ganska god fart under träningspassen. Men jag inser förstås att framgångarna med detta mål är avhängigt av vilka man råkar har bakom sig. Nu ser jag i varje fall fram emot att få trycka till lite grand i mina steg, men planen är att jag ska försöka hålla igen med tempot fram till nästa helg.

För övrigt har jag bestämt mig för att anmäla mig till Team Stockholm Marathons Uppsalasektion. Med början den 6/12 kommer de att träffas varannan vecka fram tills maran går av stapeln i början av juni. Jag har alltid varit en ensamlöpare men ser faktiskt fram emot att få springa tillsammans med andra med samma målsättning som mig själv: att gå i mål senast 3.30 efter startskottet.