Jag är i grunden en ganska otålig person och vill gärna se snabba resultat med min träning. Att tänka vad som är bäst långsiktigt har aldrig riktigt legat för mig, med överträning som oönskad följd. Därför känns det som om jag tar ett rejält steg bakåt nu när jag börjat hålla mig uteslutande till lågpulsträning. Igår var jag ute och lunkade (jag vägrar kalla det att springa!) i drygt 12 kilometer med en snittpuls på 135 och snittempo på 6.39 per km. Inför träningspasset hade jag tagit reda på att man under lågpulsträning inte ska tillåta pulsen stiga över ett visst värde och i mitt fall hade jag på ganska goda grunder satt detta värde till 139. Målsättningen var att hela tiden hålla mig i pulsspannet 136 – 139 vilket visade sig vara mycket svårt eftersom små förändringar i tempo ledde till ganska stora förändringar i puls. Trots mycket små förändringar i tempo rörde sig min puls i det betydligt vidare spannet 125 – 142. Den övre gränsen jag satt överskreds under några få sekunder i något obevakat ögonblick eftersom jag inte tagit reda på hur jag får min Suunto t3 att larma då man hamnar utanför ett givet pulsintervall. Och för att göra löpningen i lågpulstempo mer uthärdlig lyssnade jag på Leon Ware's "Musical Massage", en klassisk platta inom sängkammarsoulen, som jag tidigare under dagen köpt på iTunes.
Men om man ska hålla sig till lågpulsträning så är årstiden egentligen perfekt. Jag tror nämligen inte att jag skulle ha disciplin att springa så sakta under våren och sommaren då löpningen är som härligast. Men mörker och nalkande halka passar ju faktiskt ganska bra för att springa långsamt. Jag erinrar mig ett par hyfsat hårda träningspass i februari då halkan gjorde att jag fick springa och spänna mig för att inte ramla, tyvärr med följden att jag efter två ynka milslånga rundor fick så pass ont i benhinnorna att jag fick lägga ner löpningen helt under en dryg månad.
Till att börja med tänker jag hålla mig strikt till lågpulsträning under tre månader enligt metoder jag tagit till mig från lågpulsträningens mer ortodoxa anhängare. En gång i månaden kommer jag göra ett MAF-test för att kunna utvärdera vad lågpulsträningen givit för resultat.
Igår höll jag mig åter till Röbospåret i Uppsala. För att hålla pulsen i schack såg jag till att undvika backar vilket det finns ganska gott om i Röbo (se tidigare inlägg). Eftersom det hunnit skymma rejält höll jag mig till upplysta partier vilket gjorde att det inte blev så många sträckor kvar att hålla sig till. I princip sprang jag 700 meter i en riktning och sedan tillbaka för att sedan upprepa detta tills drygt 12 kilometer tillryggalagts. Inte roligt, men trots min motsatta läggning försöker jag nu tänka långsiktigt.
Jag har kört några pass med lägre puls i höst och tyckt det var skönt, men jag är skeptisk till Maffetone just p g a 180-ålder. Funkar det att dra alla över en kam på det sättet? Formler för maxpuls för olika åldrar stämmer ju minst sagt dåligt så därför är jag skeptisk till just detta också. Jag landar på 138 enligt formeln, har väldigt svårt att "springa" på vettigt sätt på den pulsnivån...
SvaraRaderaHej, kul blogg! MAF kan nog fungera för en del, som har relativt låg maxpuls, som den personen som du nämner (jogg.se). Andra, som har en maxpuls runt 200, har inte alls haft samma framgång med MAF, så jag är inte helt hundra på om det är optimalt för alla. Själv fastnande jag för det tränaren som kallar sig "Hadd" förespråkar:
SvaraRaderahttp://www.counterpartcoaching.com/hadd.pdf
Det är en blandning av lågpuls och lite mer intensiv löpning, där man börjar lugnt och allteftersom konditionen förbättras ökar intensiteten. Kan vara nåt att titta på, också.
Jag är skeptiker in i märgen och min första reaktion när jag såg 180-formeln var att det såg löjligt förenklat ut. Men det faktum att många verkar ha tränat väldigt framgångsrikt efter formelns uträkningar samt att det passar mig i det läge av överträning jag befinner mig i just nu gör att det är värt att prova. Jag har aldrig gjort något maxpulstest men jag misstänker att jag har lägre maxpuls än de flesta eftersom jag brukar hamna på en snittpuls kring 160 när jag maxar på 10 km. En kompis ligger alltid på snittpuls kring 170 när han tar i skapligt, något som verkar omöjligt för mig. Kanske är jag en sådan som Maffetone-träning är som bäst lämpad för.
SvaraRaderaHar nu skaffat mig en utskrift på pdf-filen för läsning på tåget hem till Uppsala idag. Planerar att lägga in mer och mer högintensiv träning när jag kört min lågpulsträning i åtminstone tre månader, men ändå behålla lågpulsträningen till omkring en tredjedel av all träning.
Jag tror som herr Medeldistans att lågpuls fungerar bättre för folk med låg maxpuls, jämfört med folk som likt mig har ett max på drygt 200.
SvaraRaderaNär jag föreslog (på jogg.se) att du skulle sänka ditt lågpulsvärde så var det ju främst för att det skulle vara en tydlig sänkning jämfört med din pulsnivå då du blev övertränad.
Men lågpuls kan ju visa sig vara riktigt effektivt för dig om du inte har så hög maxpuls. Ska bli spännande att följa din utveckling. Men visst är det segt att lufsa fram i knapp styrfart...