Roadrunner väger c:a 75 kg och förväntas då svettas bort en liter vätska per mil under ett marathonlopp. Det blir ungefär fyra liter som försvinner. I bästa fall hinner man på vägen fylla på 1,5 liter vilket bör innbära att man väger c:a 2,5 kg mindre när man går i mål jämfört med när man startade. Det sägs att ett kilo mindre kroppsvikt kan få en löpare att springa ett marathonlopp c:a två minuter fortare, och 2,5 kg bör då få samma löpare att löpa marasträckan fem minuter fortare. Förutsatt att vikttappet inte är vätska förståss...
Hmm... att det ska vara så jäkla knepigt att springa ett marathonlopp! Vidare så innebär en vätskeförlust på 1 - 1,5 procent (dvs. c:a en liter) att pulsen och kroppstemperaturen ökar avsevärt, vilket försåss också påverkar prestationsförmågan. Siffrorna har jag hämtat HÄRIFRÅN.
Anta att man förlorar en liter vätska i timmen genom att svettas (vilket är rimligt). Springer jag på 3:30 innebär det 3,5 liter i ren vätskeförlust. Dricker man 2,5 deciliter vid varje vätskestation, dvs. var femte kilometer, kan man tillföra 5 deciliter per mil vilket motsvarar 2 liter vätska under hela loppet. Det innebär ändå en nettovätskeförlust på drygt 1,5 liter. Trots att man dricker efter bästa förmåga får man alltså räkna med att vätskebristen gör att du förlorar c:a 15 procent av din fysiska kapacitet. I genomsnitt per mil skulle det bli ungeför fyra procent per mil.
Nu går det ju inte riktigt att räkna så eftersom det är baserat på ackumulerad vätskeförlust i slutet av varje mil. Den påverkan som förlorad vätska har på kroppen per mil sätter jag därför till två procent, som ett slags genomsnitt för hela milen så att säga. Under räkneexemplet utgår jag från att en mil springs på 50 minuter.
Mil 1: 49:00/0.98 = 50 (en minut i förlust) (utan vätskeförlust skulle man sprungit på 49 minuter!)
Mil 2: 50:00/0.96= 52:10 (ytterligare drygt 2 minuter i förlust)
Mil 3: 50:00/0.92= 54:20 (4 minuter och 20 sekunder i förlust)
Mil 4: 50:00/0.88= 56:50 (6 minuter och 50 sekunder i förlust).
Räkneexemplet ger i runda slängar att man tappar c:a 14 minuter på enbart vätskeförlust. Om jag ser till att få i mig ytterligare en liter från mitt vätskebälte (genom att fylla på vid ett par vätskestationer!) får jag ner den totala vätskeförlusten till en ynka halvliter, vilket borde få mig att springa betydligt fortare. Med en dryg halvliter mer att bära under loppet kommer jag att förlora högst två minuter (se ingressen) men nettovinsten blir betydligt större av att bära med sig extra vätska under loppet.
Alltså... man förlorar mer tempo pga. vätskebrist än man vinner tempo på att låta bli att bära med sig extra vätska.
P.S Inlägget är ihopskrivet i all hast och kommer att granskas närmare i kväll eller i morgon. Räknefel, eller till och med tankefel kan mycket väl ha smugit sig in.
Jag funderar på om kroppen överhuvudtaget klarar av att ta upp så mycket vätska på den "korta" tiden. Blir inte resultatet en vätskefylld magsäck bara?
SvaraRaderaFörutom invändningar om uträkningen av vätskeförlusten, som t ex att den väl måste utgå från någon sorts normal vätskenivå i kroppen som förmodligen kan skilja sig en del från hur det ser ut när man efter diverse uppladdningar står på startlinjen, så tror jag att Stockholm Marathon har vätskestationer vid var tredje kilometer. Följer man dina uträkningar i övrigt så blir det ju ändå en nettoförlust, men frågan är om inte den kan uppvägas av den extra vätskan man har i kroppen vid starten.
SvaraRaderaDet kan ju också ha med rutin att göra. På min första mara (Stockholm 1990) tappade jag drygt 4 kg, men på de senaste har jag knappt tappat något alls. Något år tror jag tillochmed att jag vägde lite mer när jag kom hem än när jag åkte hemifrån.
Jag har precis läst några väldigt intressanta studier om det här.
SvaraRaderaDet som visas är att vätskeförlusten inte alls har så stor betydelse. De flesta (alla?)tidigare studier är gjorda eller sponsrade av sportdrycksförsäljarna (tex. Gatorade och Maxim) och man förstår ju hur de vill att resultatet ska bli...Myten lever tyvärr kvar om att man måste ersätta all vätska. Risken är att du "spär ut" dig och i stället drabbas av hyponatremi vilket är betydligt farligare. Faktiskt livsfarligt! vad jag vet har ingen dött av uttorkning på ett lopp men däremot av just hyponatremi. (Dvs de har druckit för mycket) Kolla på elitlöparna. De dricker inga mängder. Kroppen säger i från när den behöver vätska och reglerar det hela genom det sk. osmotiska trycket. Dvs. vätskebalansen i och utanför cellerna.Jag tror på att dricka när man är törstig. Satsa på kolhydrater i stället!
Tänk att det ska vara så svårt att lära sig löpa! Jag trodde länge att man skulle springa bara :-) Jag kommer köra den beprövade metoden "Drick när törsten slår till". Jag satsar på att jag överlever...
SvaraRaderaJag tror inte att det har framgått så tydligt men jag svettas något alldeles kopiöst ibland och vätskebrist är är ett problem för mig.
SvaraRaderaSom ett exempel kan jag berätta om halvmaran jag sprang i eftermiddags (på löpband :-( ). Innan hade jag sett till att dricka rejält och under passet drack jag 6,5 dl vatten. Direkt efter passet var jag fruktansvärt törstig och drack direkt en massa vatten ur en kran (c:a 3 dl). Därefter satte jag i mig 3 stycken gainomax samt två muggar vatten. På tåget hem var jag fruktansvärt törst och fortfarande, två timmar efter hemkomsten) springer jag och dricker vatten hela tiden. Och jag är fortfarande törstig. Trots allt vatten jag druckit har jag inte pinkat en enda gång efter träningen. Jag tror att jag har ett i det närmaste fenomenalt vattenupptag. Men som Ingmarie påpekar så bör man kanske vara på sin vakt när det gäller drickandet. Hyponatremi är ju inget man vill drabbas av. Men eftersom jag svettas så förbaskat är jag inte så orolig över det...
@Ingmarie: jag tänkte på det när jag läste maxim-dokumentet jag länkade till. Jag funderade på om de forskningsresultaten verkligen var objektiva, och det tror jag nog att de är (åtminstone i stora drag). Det jag läste där har jag hört från flera håll och tabellen handlar om vätska generellt (inklussive vatten) och inte om sportdryck. Om jag går till mig själv känns det som om siffrorna snarare är i underkant än tvärtom :-). Men det klart... en oberoende studie efterlyses och det borde finnas någonstans.
Jag har fortfarande inte granskat mitt inlägg närmare men ska göra det när jag har tid.
Är du törstig så ska du så klart dricka!Frågan är; hur dricker du mellan passen? Ligger du kanske konstant back? Äter du mycket salt som gör att du kräver mer vatten? Och vi är ju som sagt var olika och det finns alltid (extra svettiga) undantag. ;-)
SvaraRaderaMan har bl.a att att elitlöpare (2.06 på maran)kan tappa så mycket som ca 4 kg (!)i vikt (ca 5%). Det är möjligt att de hade kunnat springa ännu fortare med mer vätska men om man nu ska tro på teorin att man ska ersätta "allt", eller åtminstone det mesta, så faller det på sin egen orimlighet att de skulle kunna dricka så mycket. I snitt dricker de bästa ca 2dl/timme. Det finns flera oberoende studier men som inom så mycket annat så styr pengar och sportdrycks-tillverkarna vill ju inte gärna att sånt här ska komma ut.Dock har det ju börjat ändra sig på loppen. Förr hette det att man skulle dricka mycket, mycket och så fort det gavs tillfälle. Nu har man ändrat på det lite och varnar för att överdriva det hela.
Men som sagt var, lyssna på din kropp.:-)
Det kan inte vara fel att ha ett vätskebälte. Det värsta som kan hända är att du måste slänga bort det.
SvaraRaderaTror att jag också ska springa med bälte. Utöver det som tidigare nämnts så handlar det för mig också om att kunna dricka när jag vill samt att jag har lättare att dricka ur bältesflaskan än ur plastmugg.
SvaraRadera@IngMarie: till skillnad från tidigare i livet, då jag var usel på att dricka, så dricker jag numera ganska bra. Det gäller i synnerhet under mina träningsdagar. Salt har jag alltid varit försiktig med.
SvaraRadera@Lars och Joel: Jag tror att det skulle kännas tryggt med vätskebälte men så mycket som jag skriver att jag ska fylla på kanske inte är nödvändigt. Vätskebälte kommer att bäras men frågan är hur mycket jag kommer att dricka. Och Joel... att dricka ur plastmugg är hopplöst och under all min träning på löpband så har jag blivit ganska bra på att dricka små klunkar ur vattenflaska utan att det påverkar löprytmen.