Genrep inför Kungsholmen Runt

Det går mycket sällan tre dagar mellan Roadrunners blogginlägg. Nu när Roadrunner inte skrivit så mycket som ett ord sedan i fredags är det något tämligen unikt hans läsare få uppleva. Förhoppningsvis är det frågan om en engångsföreteelse. Att det dröjt ända till nu har att göra med att det helt enkelt inte funnits någon träning eller ens träningstankar att rapportera om. Men igår fick Roadrunner äntligen loss ett par timmar för träning. Löpsugen som aldrig förr gav han sig ut på ett halvmarapass som blev mycket lyckat.

Ibland tar livet vid sidan om löpningen överhanden. Under lördagen, liksom söndagen kände jag lite hopp om att komma ut, åtminstone en liten sväng. Men utrymmet krympte efterhand och hoppet likaså. På söndagen var det fullt upp med aktiviteter och besök hos vänner. Under söndagkvällen insjuknade minstingen (fyller två år på nationaldagen) i kräksjuka för typ femte gången i år och eftersom min sambo tagit på sig jobb med kort deadline (hon jobbar som översättare) föll VAB-lotten på mig. Ingen tid för träning under måndagen heller, alltså. Visst skulle jag haft tid att skriva ett blogginlägg men hushållets enda dator var ockuperad hela dagen av sambon.

Igår eftermiddag tyckte sig sambon skönja slutet av sitt uppdrag och bara någon timmes finlir återstod. Jag kunde äntligen dra på mina löparkläder och ge mig ut. Under dagen visste jag så mycket som att träningspasset i alla fall skulle bli av och jag hade därför gott om tid att lägga upp min träning. Eftersom jag inte sprungit så mycket som ett steg sedan i torsdags ville jag kompensera detta med ett ganska långt pass. En halvmara i bra tempo kändes därför lockande.

Tidigare har jag resonerat lite kring mitt marschtempo under Kungsholmen Runt och det jag kom fram till då var c:a 4:32/km. Gårdagens pass skulle bli ett genrep med marschtempo c:a tio sekunder långsammare än tävlingstempot, alltså kring 4:40/km.

Efter en kortare uppjogg satte jag av och jag liksom studsade fram av uppdämd löparlusta. Första kilometern gick på 4:36 och allt kändes mycket lätt. Jag fortsatte i det tempo min kropp sade åt mig att hålla och utan att överanstränga mig kunde jag ligga kring 4:30/km.

Igår bar jag det vätskebälte jag var ut och köpte i måndags (det enda löpningsrelaterade jag ägnat mig åt sedan passet i torsdags. Min sambo fyllde år på tisdagen och jag fick loss en stund på eftermiddagen för att köpa present, och passade då också på att besöka Löplabbet en snabbis). En rejäl burk Maxim inköptes också och fick utgöra bränsle under gårdagen. Tanken var också att utröna om kistan klarade denna dryck, som kommer att serveras under Stockholm Marathon, under löpning i ett tempo nära tävlingstempo, vilket den gjorde alldeles utmärkt.Två av tre flaskor satte jag i mig, och det gick bra att dricka utan att tempot behövdes sänkas.

Det var kallt igår. Jag var lite väl dåligt klädd och jag fick aldrig upp temperaturen riktigt. Jag liksom småfrös under hela passet. Därför är jag rejält överraskad av hur bra det gick och hur lätt det kändes. Det var egentligen bara under ett par kilometer, då jag hade rejäl motvind, som det var riktigt jobbigt. Den långsammaste kilometernoteringen hamnade på 4:38, vilket var häpnadsväckande bra med tanke på motvinden och uppförsbacken jag kämpade mot under dessa två kilometrar. Första milen gick på 44:49 och den andra milen en sekund långsammare. Två stycken sub 45-milar i följd!

Efter 21,1 kilometer stannade jag, ganska trött men långt ifrån slutkörd, och klockan visade 1:34,22. Men publikens jubel och en bra rygg att följa borde det borga för en tid under Kungholmen Runt strax under 1:33 eller kanske ner mot 1:32.

Väl hemma granskade jag mina tider lite närmare och det visade sig att passet sprangs i ett snittempo på 4:28/km. Här är kilometertiderna (med pulsdata i rött):

1. 4:36 129 2. 4:33 144 3. 4:22 153 4. 4:33 153 5. 4:32 156 6. 4:27 155 7. 4:33 157 8. 4:26 159 9. 4:23 160 10. 4:25 156 11. 4:27 159 12. 4:32 162 13. 4:28 163 14. 4:26 162 15. 4:32 165 16. 4:38 162 17. 4:38 164 18. 4:24 163 19. 4:24 165 20. 4:20 162 21. 4:15 167

Om jag lyckades genomföra en halvmara i snittempot 4:28 utan att överanstränga mig anar jag att jag hade en riktigt dålig dag under Premiärmilen, då jag sprang knappt halva distansen i snittempot 4:22. Enligt Riegels formel borde jag åtminstone kunnat springa milen på 4:18/km. Antagligen ner mot 4:16/km eftersom jag hade mer att ge under gårdagen.

Nu känns det riktigt riktigt fint!!