måndag 5 april 2010

Skumt pass som blev bra i slutändan

Viss påskstiltje har noterats ute bland landets löparbloggare. Även Roadrunner har legat lågt ett par dagar med såväl träning som bloggande. Hmm... vid närmare eftertanke finns det nog ett samband. Igår såg han till att kompensera den halvdana träningsveckan med ett längre pass i skapligt tempo. Det började uselt och kilometertiderna hamnade kring 5 min/km men mot slutet artade det sig och tempot under de sista fem kilometrarna var riktigt bra, med tanke på distansen.

Det blev ett märkligt pass. Min plan var att springa 16-17 km i ett tempo som skulle ligga strax över mitt planerade tävlingstempo på halvmaran, dvs. strax över 4:30/km. Söndagen var dock lite väl loj och en oplanerad tupplur strax efter lunch fick mig otaggad och seg i såväl huvud som kropp.

Men ut skulle jag och jag trodde fortfarande att jag skulle kunna hålla planerat tempo när jag väl kom igång. Efter en uppjogg på två kilometer i ett tempo strax under 5:00/km flåsade jag lite väl mycket och efter några tänjövningar satte jag av mot Röbo och Fullerö. Första kilometern gick som planerat i 4:35/km men därefter blev det riktigt jobbigt. Några kilometertider var uppe och snuddade vid 5 min/km men de flesta låg kring 4:50. Jag kunde inte begripa vad det berodde på och anledningen till att jag inte reflekterade djupare kring det var att jag hade fullt upp med att svära och grimasera.

Strax innan vändpunkten vid Fullerö Handel insåg jag att jag faktiskt hade en ganska så rejäl motvind och mycket riktigt så gick det fortare när jag hade vänt. Men jag tycker ändå att det var lite jobbigare än det borde varit.

Vid G:a Uppsala kyrka fick jag upp tempot ordentligt och de sista fem kilometrarna flöt på riktigt fint. Jag tryckte på ganska bra och råkade skrämma upp några söndagsflanörer i min ganska tysta framfart.

Det var märkligt vad jag fick slita under första halvan av passet. Femminuterstempo redan efter några kilometer och det var i princip allt jag lyckade klämma fram ur mig själv just då. Men ett bra pass blev det i slutändan. 18 kilometer (exklusive upp- och nerjogg på 2,6 km) med ett snittempo på 4:41, vilket var ganska bra med tanke på hur dåligt det gick i början.

Här är kilometertiderna för passet:

1. 4:35 2. 4:47 3. 4:59 4. 4:51 5. 4:57 6. 4:52 7. 4.52 8. 4:42 9. 4:39 10. 4:37 11. 4:43 12. 4:38 13. 4:46 14. 4:25 15. 4:28 16. 4:30 17. 4:27 18. 4:27

6 kommentarer:

  1. Det där ser ju kanonbra ut! Jag vore glad om jag orkade 4,40 min/km i 5 km! Heja Roadrunner :)

    SvaraRadera
  2. Håller med föregående talare! Snyggt jobbat!

    SvaraRadera
  3. Tupplurar är livsfarliga och får en seg och långsam ;)

    ...fast jag kallar inte din fart i motvind långsam - kanske att man ska ladda inför "viktiga" pass så som man laddar inför lopp?

    SvaraRadera
  4. Motvind suger!Och det går aldrig riktigt att "ta igen det". Bra jobbat!

    SvaraRadera
  5. Snyggt! I det stora hela kanske du ska vara glad att du hade motvind ut och inte hem? Jag håller med Ingmarie om motvind, men om man nu måste ha motvind så föredrar jag motvind ut och INTE hem :-) Dessutom - i min värld är det du och han Bolt-killen!
    4.40 är, för mig, galet snabbt :-) Inget fel på pannbenet hos dig, vad jag kan se(motvind, grimaser och svordomar)!

    SvaraRadera
  6. @Petra och Victoria: Tack :-).

    @MarathonMia: normalt brukar jag ladda ganska bra inför mina viktiga träningspass men inför detta gick det inte så bra.

    @IngMarie: ja, motvind har jag inte mycket till övers för och är ett hot lika stort som vätskebrist när det gäller längre lopp.

    @Magnus: Ja, får man välja så föredrar jag ändå motvind i början av passet.

    SvaraRadera