Roadrunner avskyr att springa på morgonen. Inte heller är det roligt att vakna av kväljningar av att ha yngste sonens fot inkörd i munnen. Idag är det Valborg och eftersom Roadrunner bor i Uppsala är det fullt upp med festligheter. Efter morgonens löptur kommer återhämtningsdryck intas hos grannarna kl. 10.00 i form av champagne.
Dagens pass är det kortaste jag sprungit sedan jag blev löpare för ungefär ett år sedan. Varför kallar jag det då långpass? Jo, förstår ni... innan jag blev löpare för ungefär ett år sedan kallade jag dagens runda för den "långa rundan", som för övrigt går i de vackra omgivningarna vid Librobäcks sopstation. Jag hade då två rundor som jag brukade alternera mellan. Dels dagens "långa" runda på 6.1 km och en kortare på lite drygt 4 km. Tiderna förändras. Så även perspektiven på vad som är långt respektive kort:-).
Efter dagens lilla runda kommer att efterföljas av åtskilliga timmar av salongsberusning kunde jag väl lika väl ha skippat den helt? Förvisso, men att ge sig ut och springa så pass tidigt som 8.30 har en stor förtjänst, oavsett om passet ger någon eller inte: det är fostrande!
Passet gick hur som helst i ett skapligt tempo: 4:28 /km och pulsen hann bara nå upp till 158 bpm. Det är väl ungefär det tempot jag hade tänkt hålla under första halvan av Kungsholmen Runt nästa helg.
8:30, där är jag ju nästan hemma efter mina 30-kilometerspass på helgerna ;)
SvaraRaderaTrevligt med valborg i Uppsala, har bara blivit någon enstaka gång sedan jag lämnade studentlivet där 1997 efter fem år...
Visst är det häftigt hur gränserna ändras! jag minns svagt att jag en gång i tiden tyckte en mil var långt. För att inte tala om en halvmara!Aldrig hade jag kunnat tro att jag skulle kuta så många maror och börja längta efter ultra! Man ska aldrig säga aldrig! :-)
SvaraRaderaAsgarv! Jag känner igen ditt filosoferande (även om dina tempon är blixtsnabba för mig nu)! Mina första långpass var 4.8 km och avverkades inom timmen :-) De där "gränserna" verkar vara rejält flytande. Avverkade 18 km idag och känner mig nästan "utvilad"... Märkligt sånt där!
SvaraRaderaJag älskar att springa på morgonen - men vaknade nog lite mer angenämt än du :)
SvaraRaderaJag måste verkligen lära mig att uppskatta morgonpass. Om jag lär mig det skulle jag kunna höja min träningsmängd väsentligt eftersom jag ofta har gott om tid på morgonen och att det "stör" familjelivet väldigt lite.
SvaraRadera