onsdag 7 april 2010

Första strikta lågpulspasset på två månader

Roadrunner har inte sprungit ett renodlat lågpulspass sedan början av februari. På grund av träningsvärk och behov av återhämtning i största allmänhet gav han sig i går kväll ut på ett sådant. Den senaste tidens pulsiakttagelser har fått honom att ana att något rejält har hänt, vilket gårdagens pass bekräftade.

Gårdagen var överjävligt jobbig. I måndags kväll utbröt inte mindre än två fall av kräksjuka i familjen och jag var därför hemma och både VAB:ade och VAS:ade (Vård Av sjuk Sambo). Som om den brutna foten inte vore nog var sambon sjukast av de två och var sängliggande hela dagen. Vid sidan av uppassning och baddning av sjuklingarnas pannor fanns det massor av hushållsbestyr att ägna sig åt och från och till var jag så slut att jag somnade bara jag satte mig ner.

Trots det hade jag bestämt mig för en löptur när barnen somnat på kvällen och 21.15 stod jag ombytt ute på Götgatan och sökte sattelitkontakt. Efter en kilometer uppjogg började passet på riktigt.

Med tanke på gårdagens slit (att jobba hade varit rena semestern jämfört med hur det var hemma igår) var förutsättningarna för en låg puls kanske inte så goda, men jag är förvånade över hur pass bra det ändå såg ut. Min bästa lågpulsnotering fram till igår är från 11/12-09 då jag sprang med en snittid på 5:40/km. Därefter gick det, som mina trogna läsare vet, bara utför med MAF-projektet.

Här är kilometertider och snittpulser från gårdagens pass:

km  Puls   Tempo
1     136    5:09
2     138    5:22
3     138    5:21
4     138    5:21
5     138    5:02
6     138    5:22
7     137    5:28
8     137    5:29
9     137    5:18
10   138    5:19

Dessa siffror ger att en snittkilometer löptes i 5:21 min/km

Pulsen var häpnadsväckande stabil och höll sig i intervallet 136 – 140 närapå hela passet. Totalt 30 sekunder låg jag över 140 och pulsen sjönk snabbt när jag sänkte tempot.. Nu har jag visserligen hunnit fylla 41 och borde därför sänka min MAF-puls till 139 men vafan… så strikt orkar jag inte vara. Jag ville ha något att jämföra mina tidigare MAF-pass med.

Det hela måste till stor del bero på att de två senaste månadernas högintensiva träning bidragit till en ökad slagvolym hos hjärtat.

6 kommentarer:

  1. Nice! Det känns lite bra va? :)

    SvaraRadera
  2. Ja, det var goda nyheter. Du har fått mig att intressera mig lite för min egen puls. Jag får se vad jag ska göra åt det.

    Jag uppskattar det nya blogghuvudet också!

    SvaraRadera
  3. Du ser vad lite intervaller kan göra :-)
    Håller med Morgan, snyggt blogghuvud!

    SvaraRadera
  4. Aha. Anar att jag skulle få bättre resultat nu också, efter betydligt mer intensiv träning. Tycker pulsen visar på det. Grattis!

    SvaraRadera
  5. Schysst. Verkligen lågt i mina ögon. Har du koll på din maxpuls? Hur ligger du om vi snackar procent?

    SvaraRadera
  6. Jäpp, det känns bra. Tror dock att det skulle gått ännu bättre om jag inte hade haft en så jobbig dag.

    Jag bad en kompis, som är händig med Photoshop, att tillverka ett nytt blogghuvud. Jag fick två (och fler är kanske på väg) så att jag kan växla mellan dem.

    Jag har aldrig gjort något maxpulstest enligt konstens regler men under träning har jag nått upp till 187 och antagligen ligger min maxpuls på 188-189. Jag var nämligen helt slut vid den pulsen.

    SvaraRadera