Första träningspasset efter Premiärmilen är avverkat efter fyra dagars vila. Det blev ett pass som kan verka något alldeles enastående tråkigt men som faktiskt var ganska trevligt: en halvmara på löpband. Ja, Roadrunner är fullt medveten om att förutsättningarna för utomhuslöpning är helt andra än för en månad sedan, men av gammal vana togs bara kläder för inomhusträning med till jobbet.
Efter att i mina blogginlägg funderat en del på Premiärmilen samt på problem med vätskeförlust har det inte riktigt funnits utrymmer för att berätta om att jag faktiskt haft ganska ont under vänster knä efter helgens tävling. Det har mest känts då jag suttit stilla en stund, gått i trappor samt cyklat på min sambos cykel med sadel lägre än vad som är naturligt för mig. Smärtan har suttit i den sena/muskel som förminder knäskålen med smalbenet (?). Igår var dock smärtan nästan helt borta och jag kände inte av den någonting alls under löpbandslöpet.
Passet blev som sagt en halvmara i komforttempot 5:05/km vilket gav en sluttid på 1:47,20. Efter den tredje kilometern då tempot höjdes till 5:02/km (från 5:15) var det njutning på hög nivå. I det tempot låg jag kvar under resterande 18 kilometer. Pulsen ser väldigt bra ut. Under de tre första kilometrarna i 5:15-tempo höll den sig under 140 hela tiden och kröp därefter långsamt och nästan linjärt (bortsett från några steady state-fenomen) uppåt för att stanna på 162 under sista kilometern.
Snittpuls/maxpuls: 147/162
Jag skulle nog aldrig palla för en halvmara på löpband rent mentalt...Följer din träning på jogg.se och det är roligt att se hur lika i mängd du och jag ligger, det skiljer bara 20km. Det kan vara kul att veta att så mycket som du sprungit nu i år, 50 mil, så många mil hade jag i benen inför första maran 2008 (som slutade på 3:41).
SvaraRaderaDu hinner ju x antal mil till på två månader, förra året hade jag 76 mil i benen och då gick jag ju som bekant in på 3:23.
Även jag skulle ha problem med ett såpass långt löpbandspass. Det gör också att jag blir än mer imponerad. Framförallt gillar jag den "låga" pulsen som ju talar för att herrn har ett lovande lopp framför sig... Bra jobbat!
SvaraRaderaImponerande att orka pannbena sig genom en halvmara på löpband! Vad har du för maxpuls förresten? Hur många procent av max låg du på under halvmarapasset?
SvaraRaderaLåter som du har tendens till hopparknä. Kolla upp det och se hur du ska undvika att det blir värre (t ex tror jag du bör stretcha framsida lår, men lita inte på mig).
SvaraRaderaJag är för tillfället tvingad att vila pga större knäproblem. Trodde förut att det var hopparknä, men jag tror inte det längre eftersom min smärta är på insidan av knäskålen, inte under. Ska söka naprapat imorrn... Vila suger så fett!!
@Staffan: nästan hälften av min träning i vinter har skett på löpband och jag har börjat vänja mig:-). Längre pass på löpband var outhärdliga i november-december men nu fungerar det ganska bra. Men självklart föredrar jag utomhuslöpning, i synnerhet så här års.
SvaraRaderaIntressant med siffror på hur mycket träning du hade inför respektive maror!!
@Magnus: jag kan bara hoppas på att du har rätt!
@Petra: jag har aldrig gjort något maxpulstest enligt konstens regler men under träning då jag varit närapå helt utpumpad har jag nått upp till 186 eller 187. Förmodligen är det väldigt nära maxpuls. Så mitt pass utvecklade sig linjärt i intervallet 72 % - 86 % (135 bpm - 162 bpm). Då har jag INTE räknat med hjälp av karvonens formel eftersom jag inte känner til min vilopuls just nu.
@Linus: knäsmärtan jag kände har jag upplevt tidigare, närmare bestämt under hösten 2008 då jag löptränade hyfsat flitigt. Även då var det kortvarigt (några dagar) och det kom inte tillbaka förrän efter premiärmilen. Nu är smärtan helt borta och igår kunde jag springa 18 km i skapligt tempo (4:42 /km) utan att jag kände något varken under eller efter löpningen.
Trist med ditt knä! Hoppas verkligen att du och naprapaten får ordning på det å det snaraste!