Träningsvärk tenderar att vara som allra värst två dagar efter utförd träning men min kulminerade redan under kvällen dagen efter. Det kändes som om själva djävulen hade slagit sig ner i mina lår med både sin eldgaffel och helveteseld. Andra dagen, dvs. igår, hade den börjat släppa och jag kunde utan några större vedermödor ta mig ur sängen på morgonen.
Under eftermiddagen igår kunde jag förflytta mig utan att få gliringar från flinande kolleger om att jag rörde mig som en pensionär.
Återhämtningsjoggen dagen efter intervallerna, som på grund av träningsvärken fick ställas in, blev i alla fall av igår. Och som om jag inte fått nog av tvåhundringar såg jag till att rådbråka min stackars kropp ytterligare med några repetitioner. Efter fyra kilometers jogg i återhämtningstempo (c:a 5:25/km och puls runt 133 bpm) stod jag åter på samma ställe vid Djurgårdskanalen som i förrgår. Min tvåhundrametersmarkering fanns kvar och 10 repetitioner i 43-sekunderstempo betades av med c:a en minuts ståvila mellan. Precis som i förrgår lät jag pulsen sjunka till 120 bpm innan jag satte av igen. Efter intervallerna joggade jag tillbaka de fyra kilometrarna till mitt jobb i ungefär samma tempo
Bortsett från lätt stelhet och ömhet känns det betydligt bättre än i förrgår. I kväll blir det horisontalläge i soffan igen, om barnen tillåter dvs.
Roadrunner känner sig som en ny människa
efter att onsdagens infernaliska träningsvärk
börjat släppa.
Hehe, undrar om du kommer kunna genomföra ett rent återhämtningpass - nånsin. ;)
SvaraRaderaDet är rätt! På dem bara! De ömma muskelcellerna. Ont ska ju med ont förgås. ;-)
SvaraRaderaHur gick det med den där idén att tänka långsiktigt och inte försöka slå rekord i varje pass?
SvaraRaderaDet jag ville undvika var att typ en gång i veckan försöka slå putsa min rekord på 5 och 10 km. Intervallpass tror jag inte att jag skrev något om.
SvaraRaderaDet var rekordförsöken som var så slitsamma. Det gick ut över träningen i flera dagar efteråt. I och för sig känner jag av benen än idag efter veckans tvåhundringar men det beror nog mest på att jag aktivierat sprintmuskler som jag aldrig använt tidigare.
Men jag SKA genomföra ett äkta återhämtningspass strax. Jag lovar:-).
Hej Henrik!
SvaraRaderaNu har jag hittat din blogg! Men jag ser att du skriver en massa om löpning, en stor besvikelse. Inget skvaller, inget mode, ingenting... Jag trodde du hittat pengar på djurgården, men till och med tvåhundringarna hade med löpning att göra.
Kram kram
Ulrika
Tycker nog att det har varit en hel del modereportage här.Inlägget om roadrunners inköp av 3/4-tights lär gå till historien.
SvaraRadera