fredag 11 december 2009

Jobbets julfest är över för i år.

Igår hade mitt jobb sin årliga julfest och på tåget hem redan 21.10 kom jag på ytterligaren en "Du vet att du är löpare när..." som det har skapats en tråd om på jogg.se tidigare i veckan.

Du vet att du är löpare när du tar det lugnt på företagets julfest för att du ska ut och springa dagen efter.

I mitt fall fanns det flera skäl att ta det lugnt. På förmiddagen igår höll jag den kurs jag planerat sedan slutet början av oktober. Eller nåja... om det varit så väl... det blev bestämt att jag skulle hålla kursen men i princip alla förberedelser har skett de två senaste veckorna eftersom det har varit fullt upp med annat på jobbet. Under den tiden har jag planerat kursen samt skrivit ett 30-sidigt kompendium och knåpat ihop ett stort antal övningsuppgifter för de 17 deltagarna. Vad det var för kurs? SQL Server.

Jag var helt slut efter kursen igår och någon energi att släppa loss på julfesten fanns inte. Men visst... fram till igår hade jag fått till ynka två löpturer denna vecka och jag visste att om jag inte tog tillfället i akt på förmiddagen idag så skulle det dröja till i morgon eller söndag innan jag fick chansen igen. Men nu när kursdagen är förbi är allt som vanligt igen, dvs. lagom mycket att göra.

Julbordet dignade av läckerheter men självklart skippade jag alla kolhydrater. Tallriken var fylld till bredden med både rökt och gravad lax, flera sillsorter, skinka, gräddstuvad grönkol och köttbullar. Knappt tre öl (33 cl) drack jag och jag kände mig praktiskt taget spiknykter när jag kom hem vid tiotiden. Detta visste min sambo ingenting om då jag klev in i lägenheten och direkt snubblade på barnens stövlar som stod innanför dörren med både vinglande och ragglande innan jag till slut fick tag i en dörrpost för att slippa stupa i golvet. Trots att hon hade fel medger jag att hennes replik var sällsynt välfunnen: "Oj, är du  onykter?". Den slutsatsen skulle jag också dragit om någon skulle göra en sådan entré i lägenheten.

Vid 12.30 idag gav jag mig av ut på min löptur. Först två kilometer uppjogg innen jag höjde tempot. Pulsen var ganska svajig idag och det kändes lite mer ansträngande än det borde göra. Ändå blev farten helt ok: snittempot landade på 5.40 min/km med snittpulsen 137. Inklusive upp- och nerjogg (endast 700 meter) blev passet 13.42 km.

Snabbaste kilometer: Den nionde 5.20 min/km.
Långsammast var den 4:e kilometern som gick i 5.47-tempo men under den kilometern hade jag en 80 meter lång och 10 meter hög backe så med tanke på det så gick det väldigt snabbt.

Det var ganska blåsigt i Uppsala idag men det blev en mycket skön löprunda!

4 kommentarer:

  1. Skönt att komma ut på en runda mitt på dan.
    Efter en sådan urladdning som du haft med kursen kanske inte festsuget var så stort. Hoppas du får till ett lika skönt pass i helgen.

    SvaraRadera
  2. För mig som är ny vad gäller lågpulsträning, är det någon vits med upp och nedjogg egentligen. Förstår att det blir det när man väl kommit upp i tempo med låg puls men för en som får göra 5.50 för att hålla sig under 146 bpm så känns det inte ens möjligt att jogga upp.

    SvaraRadera
  3. Såg att du ligger 1a på Jogg.se:s kommunlista, Grattis! Men jag har fråga, som du kanske redan har svarat på flera gånger. Ska du bara träna enligt lågpulsmetoden? Det känns som om man behöver någon sorts tempo/intervall/back-pass för att få krut i benen.

    SvaraRadera
  4. @Lars: Åtusan... det hade jag ingen aning om, men det verkar stämma när jag var in och kollade. Jag springer ju "bara" 5-6 mil i veckan.

    Jag kommer att träna bara lågpuls fram till i början av mars. Därefter höjer jag tempot och Premiärmilen får bli mitt första försök i maxtempo sedan augusti. Därefter kommer jag behålla lågpulsandet som 1/3 medans resten kommer att bestå av mer traditionell löpträning.

    @Joel: Jag har faktiskt inte riktigt fått kläm på varför uppjogg och nerjogg är så pass viktigt i lågpulsträning men Maffetone trycker tydligen på att i synnerhet uppjoggen är viktig, bl.a. för att en snabb pulsökning från c:a 80 upp till aerob maxpuls stressar hjärtat. Man ska få pulsen att öka långsamt upp till den puls man har tänkt springa i och detta ska ta minst en kvart. Eftersom jag inte själv läst Maffetones bok än så brukar jag fuska lite med detta. Jag springer 2 km i c:a 7 min/km-tempo och det får utgöra min uppjogg. Nerjogg brukar bli en kilometer med promenad sista hundra metrarna så att pulsen hamnar under 100 bpm när jag är hemma igen.

    @Ellinor: Det tror jag nog. I morgon hoppas jag få till ett pass på runt 20 km.

    SvaraRadera