Tänkte att jag skulle berätta om ett par intressanta iakttagelser jag gjort under alla mina timmar på löpbandet så sistone.
Jag tenderar att gå ut relativt ”hårt”. Med mitt MAF-tempo innebär det ungefär 5.30 min/km och pulsen lägger sig ganska snabbt kring 135 eller strax under. Vad som sedan händer att inom högst två kilometer så har pulsen stigit till 140 varpå jag får sänka hastigheten ett snäpp. Sen tar oftast inte mer än högst 3-4 minuter innan pulsen är uppe i 140 igen och ytterligare en minus-knapptryckning blir nödvändigt. Så håller det på och efter c:a 50 löpta minuter kan jag ligga på 6 min/km eller lite mer under resten av passet som oftast brukar vara en timme. Här måste jag tillägga att så ser det inte alls ut när jag springer utomhus. Anledningen till att jag blir tvunget att sänka farten är att det blir så förbannat varmt när jag springer inomhus.
Ett par gånger har jag gått ut lite lugnare, typ runt 5.45 min/km och det har visat sig att i det tempot kan jag fortsätta nästan hela passet ut. Det innebär förståss också att jag hinner en längre distans under den timme jag springer. Det brukar handla om 200-300 meter. Men fortfarande vet jag inte säkert om det kanske bara är dagsformen som gör att utfallet blir ett annat. Dock vet jag att trenden alltid är densamma om jag går ut i 5.30-tempo eller lite snabbare.
Det som har fått mig att tänka på detta är att jag ganska nyligen läst i Stu Mittlemans bok Burn fat faster by excercising slower om en tävling han deltog i på 80-talet. Om jag inte minns fel var det någon ultralöpningstävling där det gällde att springa så långt som möjligt under ett antal dagar. Tävlingen ägde rum på bana och fram till den aktuella tävlingen hade hans tävlingsstrategi i liknande tävlingar varit att springa tills han inte orkade ta ett steg till och sedan vila. Nu hade han fått tipset av någon (ska kolla upp vem!) att gå ut långsamt och därefter sakta öka tempot, och fortsätta i lågpulstempo. Sagt och gjort… han inledde tävlingen med att gå under fyra timmar. Han blev naturligtvis utbuad av publiken men efter dessa fyra timmar började han springa långsamt och fortsatte så tills han blev lagom trött och då blev det promenad igen. Hans medtävlande sprang i princip tills de stupade och var tvungna att vila ganska länge innan de kunde börja springa igen. Stu Mittlemans pauser bestod i princip bara av att äta, uträtta naturbehov samt nattsömn och varvade som sagt löpningen med att gå. Efter typ tre dygn hade han tillryggalagt en längre sträcka än någon annan och på det viset lyckades han till slut vinna tävlingen.
Vad vill jag komma till? Jo, just ja… jag har glömt att berätta att de gånger jag inkluderat min uppjogg i träningspasset så har jag i slutändan hunnit lika långt som om jag hade sprungit hela tiden. Min uppjogg består av att under c:a två kilometer gå och sedan börja småjogga tills jag kommer in i det pulsintervall jag ska ligga i (130-140). Detta brukar ta drygt 15 minuter. Det som är intressant är att det slutar alltid med att jag hunnit ungefär lika långt eller ibland något längre än om jag hade gått ut ”hårt” och fortsatt enligt beskrivningen ovan.
Nu min andra iakttagelse. En fördel med löpning på löpband är att man har ganska goda möjligheter att experimentera med löpsteget. Jag brukar ha min pulsklocka liggande på instrumentpanelen framför mig vilket gör att jag hela tiden har koll på hur pulsen förändrar sig. Igår provade jag med att istället för att sänka tempot när pulsen nått 140 korta ner löpsteget. Det resulterade nästan hela tiden i ett pulsen sjönk 3-4 pulsslag. Det var nog inte direkt någon framfotsisättning men åtminstone åt det hållet. De som tillämpar denna fotisättning påstår ju att det går fortare och kanske ligger det något i det. Jag tänker fortsätta med experimentera med löpsteget framöver så får vi se vad det ger.
För övrigt så har jag fått erbjudande av en kompis som ”känner vakterna” att få träna med Team Stockholm Marathons Uppsalasektion i helgen. Jag har ju inte gått med som jag tidigare hade tänkt men ett ”VIP”-inhopp vore kul att prova. Det finns säkert någon grupp som håller mitt lågpulstempo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar