Träningen 2009

Men först lite grand om dagens pass. Tyvärr var den enda tid som gick att få loss till löpning, utan att det påverkade nyårsbestyren med inköp och matlagning alltför mycket, nästan direkt efter frukosten. Just denna tid på dagen är långt ifrån min favorittid. Löpningen, eller vad det nu är för slags träning jag ägnat mig åt, har upplevts som mycket jobbigare än om den skulle genomförts senare på dagen.

Dagens runda på lite drygt 17 kilometer kändes inte alls bra. Endast tre kilometertider hamnade under sexminuterssträcket. Om detta bara beror på att det var så tidigt på dagen eller om jag hade en dålig dag vet jag inte men antagligen hade även pulsklockan en dålig dag. Under uppjoggen hoppade pulsen plötsligt upp till 160 och stannade där under ett par minuter. Jag kontrollerade då pulsen "manuellt" och uppskattade den till c:a 120 bpm, precis där den borde ligga så långt in i uppjoggen.

Jag har skrivit tidigare att jag inte ska klaga så mycket på min märkliga pulsklocka men jag kan ändå inte låta bli att tala om att idag betedde den sig mer märkligt än den gjort på sista tiden.

Idag är som bekant årets sista dag och precis som de stora medierna (dagspress och etermedia) så vill även en enkel bloggare som Roadrunner sammanställa en årskrönika. Det låter kanske en aning pretentiöst så jag nöjer mig med att kalla det en månadsvis sammanställning av årets träning.

Here we go...

Januari. Den relativt ihärdiga löpningen under hösten gjorde sig påmind genom ömmande benhinnor och i och med att jag kommit igång bra med gymträningen i början av december låg jag lågt med löpningen. I slutet av januari loggade jag in på jogg.se och upptäckte att det var helt tomt med löpträningspass under januari. För att inte januari skulle bli en plump i protokollet gav jag mig ut i snön och isen på kvällen den 31/1 vilket gav 10 km att bokföra i min träningsdagbok.

Antal pass:       1
Totalt               10 km.
Snittlängt/pass: 10 km.
Snitttempo:       5.31 min/km

Februari. Den 2/2 fyllde jag 40 år och för att försöka få igång löpningen igen gav jag mig ut på ytterligare ett 10 km långt pass den 6/2, en vecka efter förra passet. Även denna gång var det halt och jag fick springa och spänna mig för att inte halka omkull vilket orsakade ett rejält återfall i benhinnorna och jag kunde knappt gå nedför en trappa på flera veckor. Gymbesöken stod dock som spön i backen och efter drygt två månaders hårdträning var jag i sällsynt god form. I mitten av februari öppnade anmälan till Blodomloppet i Uppsala och jag tänkte att de vore väl då själva fan om jag inte kunde få ordning på mina benhinnor till i början av juni. Eftersom jag var tidig med anmälan fick jag startnummer 32

Antal pass:       1
Totalt               10 km.
Snittlängt/pass: 10 km.
Snittempo:       5.27 min/km

Mars. Det skulle dröja ända till den 15/3 innan jag kunde snöra på min löpardojorna igen. Vid det laget kändes det bra i benen och min plan för att komma igång med löpningen bestod av att springa sällan, långsamt och korta sträckor. Här kläckte jag själv idén att jag skulle hålla mig till en given puls (ganska låg) och så sakteliga bli snabbare vid just denna puls (känns det igen?). Tyvärr rann detta ut i sanden eftersom jag inte kunde motstå frestelsen att överskida denna puls. Träningspassen i mars blev tre stycken (en gång i veckan) på i genomsnitt 7 km vardera. Tempot blev c:a 5.26 min/km med en puls kring 150.

Antal pass:              3
Totalt                     20.7 km.
Snittlängd per pass: 6.9 km.
Snittempo:              5.27 min/km.

April. Fortsatt träning enligt fastlagd plan. Ett pass i veckan på c:a 7 km i långsamt tempo men för varje pass ökade jag farten en smula. Sista passet i april gick i 4.30-tempo och min kortfattade kommentar från det passet var ”kändes ganska lättsprunget”, vilket jag tolkar som att jag inte kände av benhinnorna.

Antal pass:              5
Totalt                      33.4 km.
Snittlängd per pass: 6.7 km.
Snittempo:              4.54 min/km.

Maj. Ett träningspass finns noterat den 3/5. Därefter ingenting förrän den sista veckan då inte mindre än tre rundor avverkades. Började antagligen få lite panik över formen inför Blodomloppet en vecka senare.

Antal pass:               5
Totalt                      33.7 km.
Snittlängd per pass: 6.7 km.
Snittempo:              4.50 min/km.

Juni. Blodomloppet 10 km gick av stapeln den 3/6 under en härlig kväll i Uppsala. Mitt mål var att springa under beskedliga 50 minuter vilket jag var ganska säker på att jag skulle klara. Att tävla var dock väldigt inspirerande och jag lyckades därför pressa mig ända ner till 47.24 (se målgången här… jag skymtar förbi i blå t-tröja på innerbanan). Årets löpning fram till Blodomloppet uppgick endast till lite drygt tio mil och med tanke på det var jag ganska nöjd med min tid. Jag pressade mig verkligen till mitt allra yttersta. Blodomloppet var en så pass inspirerande upplevelse att jag anmälde mig direkt till Lidingöloppet dagen efter. Inklusive Blodomloppet blev det drygt 70 km löpning under juni. Tanken var att jag skulle springa i mål på Lidingöloppet på en tid jag slapp skämmas för. Fram till och med den 19/6 hade jag aldrig sprungit längre än 12 kilometer och räknade fortfarande en runda på 10 km som ett ”långpass”. Den 19/6 gav jag mig dock ut på mitt längsta pass hittills: 16 km. Jag var mycket stolt över att orka springa så otroligt långt.

Antal pass:              8
Totalt                      71.5 km.
Snittlängd per pass: 8.9 km.
Snittempo:              4.57 min/km.

Juli. En fantastisk träningsmånad. Träningdosen ökades ordentligt både i antal pass samt längden på varje pass. Som om inte det vore nog så ökade jag också intensiteten och varje pass låg nära maxtempo. Jag sprang praktiskt taget varannan dag och passen låg kring 13 km. Det var under juli som jag blev biten av löpning på allvar. De natursköna miljöer jag befann mig i under semestern bidrog även till att jag inte kunde motstå löpningens tjusning. Efter att barnen nattats om kvällarna åkte jag iväg till en skogsväg några kilometer från sommarstugan. Under varje runda fick jag se antingen rådjur eller älg. Två gånger hoppade älgar ut på vägen framför mig. Vägen gick förbi inte mindre än tre fantastiskt vackra skogssjöar och påpassligt nog var jag oftast ute under solnedgången och naturupplevelserna något utöver det vanliga. Spegelblanka sjöar, knappt en krusning på vattenytan och solnedgång.

Benhinnorna var okej, men inte mer än så. Som regel släppte den värsta smärtan efter ett par kilometers löpning men den var på långa vägar inte värre än att jag kunde stå ut med den. Men trots viss smärta så kändes löpningen kändes fantastisk.

Antal pass:              12
Totalt:                     158.8 km
Snittlängd per pass: 13.2 km.
Snittempo:              4.58 min/km.

Augusti. Under månadsskiftet juli-augusti var jag uppe i Lapplandsfjällen tillsammans med tre kompisar. Under en vecka vandrade vi drygt 10 mil. De tre första milen var på kungsleden och mestadels på spång. Resterande dryga sju mil var i stenskravel och dessutom antingen uppför eller nedför. Jag skulle tro att det var mycket bra träning.

Augusti var min sista månad då jag hårdtränade på gymmet. Jag minns en dag då jag vid tretiden på eftermiddagen gick och körde ett stenhårt pass på 1,5 timme. Därefter åkte jag hem och 2 timmar efter avslutat gympass stod jag med löparkläderna på och gav mig iväg på en halvmara. I närapå maxtempo gick jag sedan ”i mål” på 1.42 vilket jag var mycket nöjd med med tanke på gympasset precis innan samt att jag var hunrig då jag gav mig iväg. Dessutom hade jag inget att dricka med mig. Utifrån den prestationen trodde jag mig kunna klara 1.38 på Stockholm Halvmarathon nästan tre veckor senare. Jag känder mig mycket stolt över den dagens träningsinsats.

Antal pass:               9
Totalt:                      91.9 km
Snittlängd per pass: 10.2 km.
Snittempo:               4.54 min/km.

September var månaden då jag tänkte finputsa formen inför de två stora höjdpunkterna: Stockholm Halvmara samt Lidingöloppet. När det gäller Lidingöloppet hade jag studerat banan på nätet där hela finns filmat men inte sprungit den själv. För att få tillfälle att prova så infann jag mig på Lidingövallen den 6:e september då det arrangerades ett provlopp för de som ville provspringa banan. Inte hela dock men väl de sista 2,2 milen. Det kändes fantastiskt bra och jag räknar detta som min största löpupplevelse hittills. Jag sprang dessa 2,2 mil på 1.52 och hade jag maxat så kanske jag hade kunnat pressa tiden ytterligare två minuter. Min målsättning var 2.35 och min prestation under provloppet ingav hopp.

Dagen efter började jag känna mig konstig i halsen men jag trodde då att det på något sätt hängde ihop med att jag ansträngt mig så dagen innan. Efter ytterligare en dag hade halsinfektionen slagit ut i full blom och jag tvingades ta det lugnt när jag inte ville annat än springa. Efter några dagar hade det släppt och när jag varit symtomfri i två dagar gav jag mig iväg till Röbo för att få mig några feta backar till livs (som jag tyckte mig behöva inför Lidingöloppet). Det kändes skapligt men tyvärr så kom halsontet tillbaka dagen efter. Denna gång mycket ihärdigare och skulle visa sig sitta i i ytterligare drygt en månad. Följdaktligen fick både Halvmaran och Lidingöloppet ställas in och med tanke på hur jag laddat och längtat så drabbades jag av en liten minidepression. Ett par pass blev det trots ont i halsen: ett par varv i stadsskogen tillsammans med äldste sonen. Han sprang allt vad han förmådde. Min puls låg kring 120.

Antal pass:               7
Totalt:                     64 km.
Snittlängd per pass: 9.1 km.
Snittempo:              5.15 min/km

Oktober. Otåligt väntade jag på att halsinfektionen skulle släppa. Jag började reflektera över min träning, läste böcker och diskussionsforumet på jogg.se och insåg att jag tagit i för mycket. Jag sov dåligt om nätterna och allt detta tolkade jag som överträningssymtom. För att åtminstone få göra något som åtminstone hade med löpning att göra så startade jag en blogg, vilket visade sig vara mycket roligt.

Den 17:e oktober hade jag känt mig frisk i några dagar och gav mig ut på en runda. Jag hade ännu inte fått upp ögonen för låpulsträning men första passen genomfördes vid en puls strax över min MAF-puls på 140 bpm. Då mina sista oktoberpass genomfördes hade jag upptäckt lågpulsträningen och under dessa höll jag mig inom ramarna, dvs. 130-140 bpm. Anledningen till att jag höll mig till lågpuls var att jag var rädd för överträning samt att jag, som många andra, inspirerats av Janne W:s sanslösa framgångar efter att ha tränat lågpuls.

Antal pass:               11
Totalt:                     80.5 km
Snittlängd per pass: 7.3 km.
Snittempo:               6.11 min/km.

November. Fortsatt lågpuls och träningsdosen ökades rejält. Mitt första MAF-test genomfördes den 11/11 och en hastighet på 5.59 min/km noterades vid en snittpuls på 138. Väldigt många träningspass finns noterade men det beror på att uppjogg och nerjogg inte sällan bokfördes som egna pass. Dessa brukade vara två resp. en kilometer långa vilket drar ner snittlängden per pass ordentligt.

Antal pass:              20       (har slagit ihop passen med upp- och nedjogg)
Totalt:                     210.1 km.
Snittlängd per pass: 10.5 km.
Snittempo:               5.59 min/km.

December blev långpassens månad. Samtliga pass (inklusive upp- och nedjogg) var minst tolv kilometer långa. Även denna månad har jag loggat upp- och nedjogg som egna pass vilket får det att se ut som om jag sprungit fler pass än ett om dagen. Men inte mindre än sju pass på närmare två mil eller mer fick jag till. Detta hade jag aldrig kunnat föreställa mig för ett år sedan, då jag fortfarande misströstade inför en framtid som löpare på grund av mina benhinnor. Under hela november och december har jag inte känt så mycket som en tillstymmelse till smärta i benhinnorna. Fantastiskt!

Jag har svårt att tänka mig att jag kommer att hinna springa längre än december 2009 under någon månad framöver. Men förutsatt att jag får loss lika mycket tid och dessutom höjer tempot så bör jag få till lite drygt 30 mil under en månad.

Antal pass:              18     (har slagit ihop passen med upp- och nedjogg)
Totalt:                     280.6 km.
Snittlängd per pass: 15.6 km.
Snittempo:               6.05 min/km.

Hmm... det slår mig nu att snittempona för november och december ser lite konstiga ut. Antagligen är det mina upp- och nedjoggar som drar ner snittempot. Jogg.se:s beräkningsfunktioner verkar inte vara "viktade", dvs. ett pass på 15 km i 5.40-tempo får lika stor vikt vid medelvärdesuträkningen som en uppjogg på 2 kilometer i 7 minuterstempo. Pass som pass-principen gäller tydligen. Rimligen borde ju ett längre pass få större vikt vid beräkningen. Jag ska skriva till jogg.se och fråga hur deras beräkningsfunktioner fungerar.

Det var allt från Roadrunner för i år. Gott nytt år på er alla!

P.S. Texten ser lite märklig ut efter att den publicerats. När jag försöker redigera så ser allt bra ut och jag hoppas att ni har överseende med detta tills vidare.