Roadrunner: en löparsjäl i en gymtränad kropp

Som jag skrev i gårdagens inlägg så slutade jag löpträna i 19-årsåldern när jag fick stora besvär med benhinnorna. Efter det försökte jag komma igång igen ungefär var tredje månad men varje gång fick jag ont efter 5-6 pass och gav upp.

Så har min löpning sett ut sedan dess. Några pass i följd ungefär var tredje månad i tjugo års tid tills benhinnorna sade ifrån. Men eftersom jag har ett stort behov av att träna så har det blivit mestadels gymträning istället. Min kropp är ursprungligen ganska väl anpassad för långdistanslöpning. Jag har en ganska lätt benstomme, inga naturligt breda axlar och är inte heller särskilt stark. Alla år på gymmet har dock givit mig ett och annat kilo muskler.

Min mest intensiva gymträningsperiod varade mellan 1995 och 2000. Jag var i ganska god form men jag hade ingen aning om hur man skulle äta, även om jag trodde mig veta det då. Därefter har jag varit periodare inom träningen eftersom tre barn nedkommit sedan december 2000. Det har hänt att det gått 2-3 månader utan någon träning överhuvudtaget och vikten har sedan dess pendlat mellan nuvarande 76,5 och 87 pannor, senast under våren 2007.

I början av december 2008 kom jag igång med gymträningen riktigt ordentligt. Vid sidan om det så läste jag på hur man skulle äta för att lägga på sig muskelkilon och i april, två månader efter min 40-årsdag, var jag i mitt livs (gym-)form. Vågen visade 79 kilo (jag är 1,76 lång) och på kroppen fanns det inte mycket fett. Magen var bättre räfflad än tio år tidigare då jag hade gymtränat minst fyra dagar i veckan under fem års tid. Vilken 25-åring som helst hade varit fullkomligt nöjd om de uppnått min form från i våras.

Men… det är egentligen löpare jag är och när jag äntligen fick löpningen att fungera ordentligt i somras så släppte jag gymträningen allt mer. Sedan början av september har jag inte lyft något tyngre än min 11 kg tunge son Love.

Men fortfarande ser jag hyfsat gym-fit ut med vissa muskelgrupper tydligt markerade även om jag märker att kroppen sakta håller på att förvandlas till en löparkropp; en förvandling jag dock har lite svårt att acceptera. Jag drar mig inte för att erkänna att jag är inte så lite fåfäng. Under julledigheten tänker jag börja så smått med min skivstång och mina hantlar som ligger och samlar damm hemma. Några viktplattor kommer att tas bort men istället blir det fler repetitioner. Tung styrketräning är ju bannlyst under MAF-träningsperioden. Trots att jag är mer deffad nu än i april så syns magmusklerna mindre men jag tror inte att det krävs så stora insatser för att få den så eftertraktade tvättbrädan att framträda igen. Situps och andra magövningar ingår ju i de flesta långdistanslöpares träningsprogram, så åtminstone när det gäller dessa muskler har jag goda incitament att ge dem några ordentliga omgångar.

Jag förstår att det bästa för löpningen vore att släppa all styrketräning men någon måtta får det lov att vara med vad man gör för att bli en bra löpare. Jag har blivit ganska fäst vid gymträningen med dess effekter på kroppen och kommer inte att släppa den helt. Men någon måtta får det vara även där, eller kanske till och med en hel del måtta. Vid 75 kg går definitivt gränsen. Mindre än så vill jag inte väga. Snarare runt 77-78 skulle kännas fint.