Till skillnad från utförsåkare och i synnerhet off-pist-åkare jublar knappast vi löpare över all pudersnö och det fortsatta ymniga snöandet. Redan förra veckan planerade jag att få till mitt andra MAF-test under denna vecka. Men att hoppas på att de yttre förhållande från förra testet ska infinna sig inom den närmaste framtiden är nog lite för mycket att hoppas på. Den 11/11, då jag gjorde mitt förra test, var det två plusgrader och lätt vind. Trots att det är just så större delen av vintrarna brukar se ut i Uppsala nu för tiden så lär jag inte få se slika väderförhållande under denna vecka.
Jag har i vuxen ålder aldrig varit särskilt entusiastisk över mycket snö. Mig gör det ingenting om det är barmark och plusgrader hela vintern (såvida det inte beror på klimatförändringar förstås!). Således var det med en bister rynka över näsroten jag betraktade det två decimeter tjocka snötäcket från köksfönstret i morse när jag vaknade. Nähä… inget MAF-test idag och vem vet när det kan bli av istället? Prognosen ser inte så lovande ut de närmaste dagarna. Nåja… det är väl inte hela världen. Men tyvärr är man aldrig än bättre löpare än sin senaste prestation under kontrollerade former. Min notering från mitt förra MAF-test var på mycket beskedliga 5.59 min/km och det är det som gäller till jag gör mitt andra test.
Att springa när jag kommer hem i kväll är heller ingenting som lockar. Det är ju inte roligt att behöva pulsa fram eller stappla fram i halkan på min favoritrunda. Därför packade jag min väska för en ”tur” på Sportlife Garnisonens löpband i eftermiddag. Med packad väska gav jag mig av i sista stund för att hinna med 7.09-tåget från Uppsala till Stockholm. Sedvanlig avcheckning innan jag öppnade ytterdörren hemma gav vid handen att jag i alla fall hade det viktigaste: iPod, plånbok, passerkort till jobbet och mobiltelefon, men jag hade en diffus känsla av att något fattades. Vad det eventuellt kunde vara hade jag inte tid att fundera över utan fortsatte springande ner mot min cykel. Efter några hundra meter på Götgatan slog det mig plötsligt vad jag hade glömt. En snabb överläggning med mig själv följde om jag skulle vända om och hämta det jag glömt och istället vara tvungen att ta 7.30-tåget. Ja, det var tveklöst bäst att vända om. Hur skulle det annars bli i eftermiddag? Jag kan ju inte träna utan pulsbandet till min Suunto-klocka!! Helt uteslutet.
Min sambo suckade tungt när jag berättade vad jag bemödat mig att vända om för att hämta. Men istället hann jag träffa mina barn som hunnit vakna sedan jag lämnade lägenheten första gången några minuter innan. Det är ju givetvis alltid roligt… men är man löpare så är man. Pulsbandet kan man bara inte vara utan när man MAF-tränar.
hehe.. här jublas det i hela familjen istället nu när snön kommit, visst är det lite surt att behöva springa på bandet istället men det är det värt så länge man får se barnens lyckliga ansikten :-)
SvaraRaderaJag sprang i lera i svagt nerförslut (och uppför för den delen) häromveckan och det påverkade verkligen km-tiderna. Och inte åt det bättre hållet. Kan inte heller tänka mig att springa utan pulsklockan, skulle definitivt vänt om!
SvaraRaderaHaha, hur tränade man innan pulsklockan uppfanns? :-)
SvaraRaderaEn fråga om MAF-test, varför gör du inte dem på löpbandet? Borde ju vara enklaste sättet att alltid ha samma förutsättningar.
@Piratfarsan: Mina barn är tämligen likgiltiga inför snön. Vad den minsta (1,5 år) vet vi inte riktigt men igår när min sambo öppnade porten så stod han alldeles chockad en lång stund och tittade på all snö (förra vintern var han för liten för att minnas något ifrån). Det var första gången han såg snö:-). Hursomhelst... inga lyckliga ansikten från mina barn... då tycker jag inte att det är värt det.
SvaraRadera@RosaMilton: Ja, man blir snabbt beroende av pulsklockan, men som jag skrev så skulle jag kunna tänka mig att springa utan om det var frågan om ett snabbdistanspass. Men dessa kommer att dröja ända till Mars:-/. Längtar!!
@Hempa10: Ja, men jag debuterade på löpband den 6:e november och det var väl inte riktigt tänkt att jag skulle tillbringa så mycket tid på löpband därefter. Möjligheten att springa på löpband var ingenting jag tänkte på under mitt första MAF-test den 11/11 men, som du påpekar, så är ju de yttre förhållandena i det närmaste identiska på ett sådant. Om första MAF-testet är gjort utomhus så är det lika bra att fortsätta så. Det faktum att det går långsammare på löpband än utomhus gör att det känns lite roligare att göra testerna utomhus. Man jämför ju lite med andra som gjort MAF-test och de flesta verkar göra dem utomhus. Det ju är kul att se hur ens förbättringar står sig i förhållande till andras som sprungit under likartade förhållanden.
Förstår hur du tänker kring löpband och MAF-test. Uthållighetstestet jag gjorde fick mig att inse möjligheten att regelbundet testa formen på egen hand.
SvaraRaderaVi delar inställningen till snö så vi får hoppas att snöovädret försvinner snart.
Hur lägger du upp träningen när du är klar med första Maffetone-fasen inför milloppen 2010?
SvaraRaderaFör den som undrar... jag har svarat på den senare frågan från hempa10 i blogginlägget "klargörande om hur jag ligger till officiellt inför sub 40 nästa år".
SvaraRadera