Vad Roadrunner har att säga om sin vad.

Efter några dagars bloggtystnad från Roadrunner är han härmed tillbaka. Och det i högsta välmåga, efter att en kärvande vad satte käpp i hjulet för hans medverkan i den gångna helgens stora löpartilldragelse på Kungsholmen. Sedan i lördags har inte en känts den minsta tillstymmelse till smärta, eller för den delen andra oangenäma känslor, i nämnda vad. I eftermiddag väntar en omgång massage och i kväll ska vaden, samt resten av kroppen, ikläs löparkläder och prövas under en helt normal löprunda.

För ett halvår sedan skulle jag givit mig ut och sprungit i samma ögonblick jag inte längre kunde känna någon smärta. Nu tror jag mig ha blivit en smula klokare och tar det säkra för det osäkra. I fredags kände jag sista smärtförnimmelsen och har nu givit vaden tre extra dagars återhämtning och förutom att knapra voltaren och magnesium har jag hela tiden burit kompressionsstumpor och neoprenskydd.

Att sitta hemma och följa Kungsholmen Runt på nätet kändes inte lika bittert som när jag missade Lidingöloppet i höstas. Men det var mycket irriterande att behöva vänta på resultaten ända till kvällen. Skärpning Kungsholmen Runt! Andra stora tävlingar får ju ut resultaten på nätet, eller åtminstone preliminära målgångstider, på bara en kvart eller till och med i realtid via sms, till dem som är beredda att betala en slant.

Just nu är jag fruktansvärt taggad inför maran om en knapp månad och den senaste veckans problem har fått mig att se saker och ting i ett annat ljus. Att springa Milspåret den 25/5 vore visserligen väldigt roligt men jag vågar inte längre utsätta mig för de skaderisker det innebär att springa i maxtempo. Milspåret stryks härmed ur min tävlingskalender.

Jäklar vad skönt det ska bli att springa i kväll!