Efter tipsen i kommetarsfältet till sitt förra inlägg bokade Roadrunner illa kvickt tid hos en naprapat och fick tid redan dagen därpå. Dagen därpå ha nu hunnit bli förfluten tid och har idag blivit ”igår”. Beskeden från naprapaten var i alla fall positiva och Roadrunner fylldes av tillförsikt och hopp om att kunna genomföra maran i stort sett enligt planerna.
Naprapaten hade glädjande besked. Det var i alla fall ingen muskelbristning. Istället fanns det gott om muskelknutor i nämnda vad. Till min förvåning fanns det också en hel del knutor i min vänstra vad, vilken jag inte haft några som helst bekymmer med. Faktum är att det var vänster vad som gjorde mest ont när han satte fingrarna på mina ömma punkter.
Till min stora glädje så får jag börja springa redan på lördag igen men blev avrådd från att springa långpass. Istället tyckte naprapaten att jag skulle hålla mig till intervaller. Dessutom har jag ordinerats magnesium och B-vitamin (som om jag inte redan provat det!), excentriska tåhävningar två gånger om dagen samt noggranna stretchövningar. Alternativ träning som vattenlöpning och cykling kunde jag sätta igång med omgående. I eftermiddag har jag därför ett cykelpass inplanerat.
När det gäller Stockholm maraton så kvarstår min plan att ligga strax under 5 min/km så länge jag orkar och så sent som möjligt i loppet dra ner tempot. Jag känner fortfarande hopp, om än inte lika stort, om att klara min målsättning på sub 3:30.
Men det klart, jag vet ju inte ett jäkla dugg om hur det är att springa maraton.
Efter att knappt vågat promenera sedan i fredags så är humöret gott igen! :-)
Heja, kör så det ryker! Och i värsta-fall-scenariot har jag hört att Sthlm-maran är ett årligen återkommande arrangemang...
SvaraRaderaHihi - jag har inte heller en aning om hur en mara är, men tillförsikt - DET vet jag mycket om och har mycket av! Jag tror vi båda kan komma långt på det bränslet och jag återkommer till min mammas deviser - "Ingenting är omöjligt!" resp. "Man kan det man vill!". Kör på i lagom takt så syns vi den 5:e!
SvaraRaderaLite märkligt råd kanske att inte köra långpass men rekommendera INTERVALLER! Mitt tips är att börja med lugn distans, ett annat tips är att "kavla vaderna" med en brödkavel (!) bra metod för att lösa upp spänningar
SvaraRaderaMagnesium är nog bra, tåhävningar också! Hoppas du kommer till start på maran, du är ju väl förberedd med långpass och har sprungit en bra mängd, men som sagt i värsta fall så går det ju fler maror både i Stockholm och på andra ställen
Först ett grattis att det börjar ljusna !
SvaraRaderaBlev precis som Staffan mäkta förvånad över att höra rekommendationerna. Knutor i vaderna låter som typiskt naprapat- och hälsomedicinsnack, IMHO. Din goda vad är väl en bekräftelse på detta. [Min pers åsikt!] Om jag va' du skulle jag försöka med korta långsamma pass på typ 7-8 km, hellre varje dag än långa varannan etc, men såklart va hemskt försiktig de två första turerna. Och med det lilla kommer du ändå upp i över 50k per vecka om du tar det varje dag. Något som hjälper mig vid såväl muskelproblem som vid hemskt hårda pass är växelduschning av bena. Börja med typ 10s riktigt kallt, sen 10s varmt, och sen avsluta duschen med maxkallt. Inte för länge bara. Det blir man lätt stel av. Lagoma korvar är bäst, som Ekman sa. Det är värt att prova.
Lycka till !
Anders@LB
Det var goda nyheter! Men jag håller med de andra. Det ÄR ett litet konstigt råd att du ska köra intervaller men inte lugna långpass. Motiverade han varför?
SvaraRaderamagnesium (minst 600mg/dag) och en start multi B-vitamin är i princip aldrig fel.
Inte vattenlöpning heller. Beroende som jag är. ;-)