söndag 23 maj 2010

Första passet på åtta dagar.

I enlighet med vad naprapaten ordinerade gav sig Roadrunner ut på ett mycket efterlängtat pass igår och passade också på att testa sin nya Garmin 405. Löpningen kändes mycket bra i sex av de drygt åtta kilometrarna och inte en tillstymmelse till smärta kändes. Sista två kilometrarna tyckte sig Roadrunner känna en lätt anstrykning av något som påminde om smärta men vet än idag inte om det var inbillning eller inte.

Som ni vet så har jag svårt att hålla igen och kan ibland bli som en kalv på grönbete när jag får på mig löpardojorna. Så kunde det mycket väl blivit igår också men påpassligt nog fick jag av någon anledning håll redan tidigt under rundan, vilket tvingade mig att lägga band på mig. Märklig, med tanke på att det gått över tre timmar sedan jag åt något senast och då en väldigt modest portion som inte ens gjorde mig mätt. Håll har jag inte upplevt på den här sidan årsskiftet.

I kommentarsfältet till mitt senaste inlägg fanns en del reaktioner på naprapatens rekommendationer att springa intervaller. Antagligen var jag en smula otydlig. Det han sa var att jag skulle undvika långpass och istället rikta in mig på kortare pass, "typ intervaller". Detta motiverade han med att det skulle ge vaden ordentlig blodgenomströmning. Att jag skulle "hålla mig" till intervaller, som jag skrev, var en rejäl överdrift och säkert var det en del önsketänkande inblandat.

Efter rundan igår stramade vaden lite men gjorde inte ont. Idag känner jag ingenting och eventuellt kan det bli några kilometer innan det är dags att gå och knyta sig för dagen. I morgon ska naprapaten ringa för att höra hur det gått.

Ja, så var det det där med min Garmin 405. Eftersom jag verkar ha slarvat bort min instruktionsbok fick använda mitt ibland begränsade intuitiva sinne för att få igång den. Det gick skapligt, bara det att mina kilometertider hamnade enligt garmin på c:a 8:30. Enligt min egen känsla borde de ha legat mellan 5:10 och 5:20 så jag undrar lite vilken längdenhet den var inställd på att mäta. Miles, kanske? Hursomhelst tror jag att vi ska bli goda vänner om vi får lite mer tid. Ska dessutom försöka leta reda på en manual på världsvida väven.

Trots återhållet tempo kändes det lite jobbigare än det borde. Kan man verkligen tappa så mycket på åtta dagars uppehåll? Jag hoppas att det berodde på värmen.

En annan sak. Hela vintern har jag klagat högljutt över den kyla och elände man tvingats stå ut med. Igår påmindes jag om sommarhalvårets goda och dåliga sidor. Det var varmt. Jäkligt varmt, och jag svettades som en gris. En annan sak man lätt glömmer är alla förb*nn*ade insekter som är ute och flyger så här års. Jag vet inte hur många flugor och skalbaggar jag fick spotta ut ur munnen. Säkert svalde jag en och annan också eftersom jag var mättare när jag kom hem än när jag gav mig iväg:-D.

5 kommentarer:

  1. Värmen kände jag också på igår. Någon slags blandning av glädje och panik var känslan inför den. Igår segrade glädjen :-) Insekter åt jag inga, men vet exakt vad du pratar om. Skönt att höra att vaden ville denna gång! Tummen upp för det!

    SvaraRadera
  2. Låter som miles-tider :-). När jag tre dagar innan förra årets Stockholm Marathon fick min Forerunner 305 missade jag helt att default-inställningen var miles. Fick panik när jag gav mig ut på en testrunda i 5-minutersfart och klockan visade dryga åtta. Sprang som en idiot för att komma ner i just 5-minutersfart. Under några minuter hade jag total ångest. Min gamla tidtagarklocka måste ha något fel. Hade jag helt missbedömt min form? Som tur var insåg jag ganska snart att det handlade om inställningar.

    För övrigt var jag idag rejält osams med Annas 405-a, mer om detta på bloggen.

    SvaraRadera
  3. Javisst var det varmt i lördags, hoppas vi får tillfälle att vänja oss eller att det inte blir så varmt den 5:e. Skönt att höra att vaden börjar fixa till sig. jag har själv haft känningar i vä vad och framsidan av ankelleden (heter den så?). Tigerbalsam, massage och strech gör det lättare att komma igång. Nu gäller det bara att hålla några dagar till innan den lugna sista veckan.
    /Sven

    SvaraRadera
  4. Insekterna är superproteiner (jmf superbär), fast en och annan man råkat både svälja och smaka på har smakat surt så in i hilvete. Kanske dags att bygga ett insektsnät över munnen?

    Jag har haft en hel del stelhet i sätes, höft och lårmuskler - för mycket spring och för lite vila. Använder mig av Radital liniment som jag masserar in. Tycker det funkar bäst på mig.

    Nu är det inte långt kvar till sthlm marathon - jag håller tummarna för att dina roadrunnerben kommer i form snart. Beep Beep!

    SvaraRadera
  5. Skönt att det känns bättre. Jag har läst min instruktionsbok till Garmin fram- och baklänges, tycker inte alls att den var självförklarande! Fortfarande skulle jag vilja lista ut hur man skapar avancerade pass tex.

    SvaraRadera