Tävlingskoefficienten

Det händer att Roadrunner blir filosofisk och inte sällan drar hans tankar åt det ämne han är utbildad inom: matematiken. I somras deltog han i sin första och hittills enda tävling. Med alltför lite träning bakom sig ställde han upp i Uppsalaupplagan av Blodomloppet. Vad han var kapabel att prestera hade han ingen aning men skulle känna sig nöjd med en tid under femtio minuter. Sluttiden blev beskedliga men oväntat bra 47:24 vilket fick honom att fundera över den så kallade tävlingskoefficienten (möjligen ett begrepp uppfunnet av Roadrunner själv?). Hur pass mycket bättre kan man prestera under tävling än vad man maximalt kan klara under träning? Roadrunner dristar sig till att uppskatta tävlingskoefficienten till mellan 0.98 och ett tal mycket nära 1.

Uppsala, Blodomloppet, 3 juni 2009
Den åttonde kilometern gick trögt och jag var rejält trött. Tempot var lägre än det hittills hade varit. Men när det bara var två kilometer kvar bestämde jag mig för att ge allt jag hade. När jag närmade mig studenternas IP var tempot högt och jag minns allt som i ett febertöcken. Benen var bemängda med mjölksyra och omvärlden med hejande publik såg i min makalösa trötthet nästan surrealistisk förvriden ut. Jag ville sluta springa direkt men att sakta in inför den månghövdade publiken skulle vara ett alltför stort nederlag. Följaktligen fortsatte jag i det för mig höga tempot.

Väl inne på löparbanan där målgången skulle ske 200 meter senare drogs jag med av dem som bestämt sig för att lägga in en slutspurt. Jag orkade egentligen inte men grupptrycket gjorde att även jag höjde tempot. Jag trodde inte det var möjligt att klämma fram de krafter jag lyckades med under upploppet.

Det är inget snack om att jag presterade bättre än jag annars skulle kunna göra just för att det var tävling. Dessvärre har jag inget grepp om hur mycket. Vid tillfället hade jag tränat alltför lite (totalt 10 mil löpning under årets första fem månader) och tio kilometer räknade jag fortfarande som ett långpass. Min mest optimistiska uppskattning är att tävlingen fick mig jag att pressa mig i runda slängar en minut bättre än vad jag skulle gjort vid träning i "maxtempo". Det gör att tävlingskoefficienten uppskattas till 47:24/48:24 = 0.98. Om uppskattningen är riktig innebär det att jag kan springa cirka två procent bättre under tävling än jag klarar på träning. I alla fall på milen.

Antagligen är 0.98 alltför optimistisk skattning men jag tror mig med ganska stor säkerhet kunna slå fast att tävlingskoefficienten är ett tal mellan 0.98 och 1.

Eftersom jag är svag för räkneexempel tar jag min tid från i förrgår (44:22) och gör en uppskattning av vad jag skulle prestera på tävling i dagsläget, med en tävlingskoefficient på 0.985 (om man nu kan tävla på löpband? :-D):

0.985*44:22 = 43:42

Men med tanke på hur trött jag var efter min tid på 44:22 gissar jag att tävlingskoefficienten i det här fallet är för väl tilltagen i nederkant.

Vad tror ni själva om tävlingskoefficienten? Är det något jag själv uppfunnit eller springer ni själva bättre under tävling än ni gör på träning?

I eftermiddag blir det ett besök på löpbandet igen. Denna gång lite lugnare än jag sprang häromdagen. Tänkte springa en timme i komforttempo kring 5:10 min/km. Men jag hinner säkert ändra mig både en och två gånger...