måndag 15 februari 2010

Löpardojehimlen nästa!

Roadrunner betraktar sorgmodigt sina löpardojor och inser att de onekligen sett sina bästa dagar. En aning hopsjunkna, hål ovanför stortårna, smutsbrun patina och med en doft som skulle kunna väcka en död gör att de inte förtjänar att vara det första Roadrunners gäster får se när de stiger in i hallen. Det är hög tid för en avtackning för lång och trogen tjänst och därefter låta dem vidarebefordras till löpardojehimlen... i all anspråkslöshet.

En summering av antalet löpta mil sedan jag i september 2008 köpte mina Saucony Hurrycane X ger vid handen att hela 145 mil tillryggalagts. Det är sannerligen hög tid att byta ut dem. Att de har känts stumma på sistone har nog inte enbart berott på den meterdjupa tjälen eller tunga, intervallmättade ben.

I den närmaste vänskapskretsen finns en högt uppsatt person på den svenska löpardojemarknaden. Bortsett från att han är en mycket uppfriskande personlighet i största allmänhet så är han också som sig bör mycket kunnig på sitt område. Trots umgänge som borde inspirera till upplysning på området har jag inte lyckats uppbåda något som helst intresse för löpardojor. Inte än i alla fall. Min lokala butik i branschen har mitt fulla förtroende när jag efter genomgången löpstilsanalys låter dem tala om för mig vad jag ska ha på fötterna. Jag köper helt enkelt de dojor jag blir rekommenderad utan att fästa det minsta avseende vid märke, modell eller i viss mån pris.

Flera månader efter att jag köpt mitt senaste par var det någon som frågade vad jag brukade springa i. Jag blev helt ställd. Jag hade aldrig reflekterat över vilken modell eller ens vilket märke jag hade köpt och stammade till svar: "Eh.. ehe...ehe, jag vet faktiskt inte".  Nämnda löpardojeauktoritet tillsammans med en annan löpande kompis suckade och skrattade om vartannat när jag under en fjällvandring härom året berättade att mina skor innan det senaste paret tjänstgjorde i … håll i er nu… uppemot tio år. Kanske inte undra på att jag fick besvär med benhinnorna så fort jag försökte mig på att börja träna. Trots tio år i tjänst hann jag nog inte springa mer än typ 25 mil i dem.

Den pågående men lite märkliga uppståndelsen kring Löplabbet till trots så har de mitt oförminskade förtroende. Uppsalabutiken är mycket bra och personalen lade ner mycket tid på att hjälpa mig hitta ett par dojor som kunde få ordning på mina benhinneproblem. Självklart är det till dem jag tänker vända mig även denna gång.

Hmm… jag gjorde just ett avbrott i skrivandet och gick in på Löplabbets hemsida för att kolla upp priset. Dessvärre verkar inte Saucony Hurricane X saluföras längre. Jag gick därför vidare och googlade på just den modellen och det visade sig att den första träffen gick till Roadrunners Löparblogg, där jag skrivit om dem i något tidigare inlägg. Om första träffen går till min egen blogg drar jag slutsatsen att modellen måste vara tämligen utgången. Eftersom jag varit nöjd med mina dojor verkar det inte bättre än att en ny modell måste utprovas inom kort.

Hur ofta byter ni dojor? Går ni på antal löpta mil eller efter hur gamla de är?

10 kommentarer:

  1. Efter 100 mil brukar jag vara varsam på hur mina benhinnor reagerar vid asfaltslöpning. Min nuvarande favoritskor, Asics DS Trainer har gått 120 mil och börjar stumna, jag har också ett par Adidas, något tyngre för distanslöpning och ett par lättare, Brooks ST4 Racer på 260g för de snabbare passen. Frågan är nu om jag vågar ha dem på maran för de andra två är inte ett alternativ.

    SvaraRadera
  2. Det man också bör vara uppmärksam på är att gummi är något av en färskvara dvs att även om du inte springer i dina nyköpta skor så stelnar gummit efter hand och blir därmed sämre. Jag byter därför skor varje år oavsett om jag sprungit 10 mil eller 100 mil i dem. Detta betyder också att man skall gå in i en butik som har stor omsättning, så att man kan vara hyfsat säker på att det är färska skor man köper.

    SvaraRadera
  3. @Staffan: ja, det kanske är bäst att införskaffa två par dojor beroende på vilket typ av pass man ska ut på.

    @Anonym: Jag har hört talas om datummärkta dojor, men vet inte om det är en realitet eller bara ett önskemål från oss löpare. Datumet dojorna är försedda med skulle tala om för konsumenten när de färdigställdes hos dojfabriken. Hög omsättning i all ära men det man skulle gå på (men kanske inte vet så mycket om) är hur stort lager butiken ifråga har och hur ofta får leveranser. Och sedan måste man ha någon slags insikt i hur länge dojorna har legat hos dojgrossisten/agenturen eller vilka det är som sköter distributionen. Som sagt... jag kan ingenting om sånt här :-/.

    Kanske vacuumpackade dojor som håller sig färska tills förpackningen bryts blir nästa stora innovation i branschen :-)?

    SvaraRadera
  4. Nike påstår att deras skor inte försämras av ålder har jag sett någonstans men det är klart att gummit i sulan och mellansulan blir stelare och sprödare över tid.

    SvaraRadera
  5. En fullkomligt ovetenskaplig undersökning med ett statistiskt underlag av, och håll i dig nu, hela två par ger vid handen att ett par om året känns helt lagom för mig. Jag har kört omkriong 100 mil i mina Nike Equalon 2+, men har precis börjat infasningen av ett par Brooks Adrenaline GT9! Dock måste jag tillståp att det bär mig emot eftersom mina Nike är underbara fortfarande. Tänkte dock vara taktisk och se till att ha minst två par att varva med. Det ger dessutom valfrihet inför maran. Jag ser med spänning fram emot att se din inlärningskurva kraftigt stegras i "materialarnas" leende skara...

    SvaraRadera
  6. När skorna blir äldre så har jag för mig att ev gasdämpning läcker ut på grund av att gummit blir sprödare. Jag har aldrig kommit upp i större mängder så oavsett om man går på 100 eller 200 mil innan byte så har det inte varit aktuellt. Ålder är nästa parameter och där slarvar jag nog. Mina senaste var 4,5 år gamla nu när jag bytte, det sämsta i det var att jag ökade mängden nu i slutet av deras liv. Stor skillnad på de nya kan jag säga.

    Sammanfattningsvis, jag byter för sällan.

    SvaraRadera
  7. Att byta skor varje år är som sagt livsviktigt, åtminstone för mig, eftersom jag har haft svåra problem med benhinnorna. Spinning är ett komplement för mig så att hinnorna får vila men hjärtat arbeta. Dessutom är det roligt att träna omväxlande inte minst en vinter som denna. Nu snöar det igen i Göteborg.

    SvaraRadera
  8. Det är så olika, en del kan tydligen springa ner sina skor till smulor - flera hundra mil. Och andra är livrädda för att gummit är gammalt och kanske oanvändbart efter ett år; vilket givetvis känns som struntprat, i alla fall om inte skorna stått i direkt solsken dygnet runt det året.

    Jag vet inte om jag direkt byter dojjor, de gamla hänger med och används när det är riktigt skitväder. Och eftersom jag har skor som är både pronerande och neutrala så växlar jag efter känsla. Det ser ut som jag har 8 aktiva skorpar, två som jag inte sprungit i, varav 2 par trampat mer än 120-140 mil. Det verkar som det går en gräns vid 150 mil för skorna vad gäller mitt sätt att sätta fötterna i marken (och hur skon slits).

    Eftersom jag springer 200-250 mil per år (senate två åren) så går det åt två par per år.

    Det är lite kul att prova nya skor. Jag hoppas på att få prova många sorter.

    SvaraRadera
  9. Jag går lite på känsla. Det blir väl en kombination av ålder och antal km. Hörde någonstans att skorna "åldras" snabbare om man springer varje dag. Några löpar-cracks-kompisar rekommenderade att alternera skor om man springer utan en dags paus mellan passen, som jag börjat med för ett halvår sedan.
    Jag har inte brytt mig om märken etc som du Roadrunner, fast då jag skulle skaffa nya i höstas fick jag för mig att kolla var olika skor produceras. Försöker äta och köpa regionalt i övrigt, så det var naturligt. Det visade sig att bara NB producerades i Europa. I UK. Helnöjd med mitt ekologiska alternativ :-)

    SvaraRadera
  10. Tack alla för synpunkter i skofrågan, där jag fortfarande är novis. Inköp av nya dojor kommer att ske nästa vecka.
    @Anders: kanske blir det "ekologiska" dojor.

    SvaraRadera