tisdag 16 februari 2010

Trött på mörker, minusgrader och snö.

Söndagens långpass har förutom en gnutta bättre uthållighet också bidragit till att Roadrunner fått en nätt men ganska klädsam solbränna. En dryg mil med solen i ansiktet , klarblå himmel och i gnistrande snö får det att börja spraka av aktivitet i de sedan länge slumrande pigmenten. Detta tillsammans med att det är ljust när Roadrunner cyklar hemifrån på morgonen och att det fortfarande är hyfsat ljust ute när han lämnar sitt jobb på eftermiddagen känns som rena vitamininjektionen när han inte sett en tillstymmelse till plusgrad på nära två månader.

Inläggets rubrik är ett rejält understatement. Jag tröttnade på detta redan i 12-årsåldern och snö och kyla har sedan dess... hehe... lämnat mig kall. Med åldern har jag blivit allt känsligare för detta förbannade mörker som vi tvingas leva i under vinterhalvåret. Många visar vild glädje över att vi äntligen har fått en riktig vinter och brukar motivera det med att man kan åka skidor. Men man åker ju inte precis skidor hela dagarna! Eftersom jag ägnar mig väldigt lite åt just såna säsongsbundna aktiviteter är jag oförstående till såna argument och det har inte bara med löpträningen att göra.

Men eftersom detta är en löparblogg tänkte jag utan att bli långrandig koncentrera mig på löpträningsaspekten. Jag längtar sanslöst efter barmark och för att inte tala om ljumma försommarkvällar. Inte för att det är något större fel på varken högsommar- eller sensommarkvällar men det är något särskilt med våren och försommaren just när naturen börjar slå ut i blom och få sin friska grönska. Allt detta andas man in och känner doften av där man susar fram utmed sin favoritrunda och allt man behöver ha på sig är dojor, ett par korta tights och en t-shirt.

Fågelkvitter, doft av syren och från någon utomhusgrill, susande skogar, svala vindar mot en svettig panna och bar hud, 4.30-fart…. aaaahhh!!

Nej, jag orkar inte mer… jag kan inte fortsätta skriva om detta. Jag längtar för mycket och får gåshud bara jag tänker tillbaka på förra vårens och sommarens löpturer och inte minst på vad som väntar om bara ett par månader.

Just nu känns detta oerhört avlägset. Det är bara att harva vidare på löpband, i snömodd, mörker och allt för många minusgrader ett tag till. Det är bara en dryg månad kvar till Premiärmilen och det vore väl då själva fan om inte det mesta av snön smält undan till dess.

I kväll kan det bli ett distanspass i komforttempo, dvs. runt 4.40 min/km. Men som vanligt hinner jag nog ändra mina planer både två och tre gånger innan dess.

6 kommentarer:

  1. Jag skulle inte ha kunnat uttrycka det bättre själv.

    SvaraRadera
  2. Minusgraderna kan jag leva med, men inte det de gör med naturen... Försommarkvällarna hägrar! Oglädjande hörde jag på radion igår att vi ska få dras med vinter en och en halv månad till!?!?! Tur att det var RixFM som körde prognosen. Hur rätt kan de ha?!?!?!?!?!?

    SvaraRadera
  3. En intressant fråga när det gäller löpning är placebo. Jag tänker på det när du talar om längtan till våren, värmen och att det är lättare att springa då. Är det verkligen lättare ju varmare och ljusare det är eller vär det något vi inbillar oss/tror/intalar oss?
    I så fall: Kan man träna upp sin mentala förmåga så att även vinterkyla och mörker känns lockande? Vilken forskning finns på det området?

    SvaraRadera
  4. Bra skrivet, jag vill ha barmark och värme nu! Eftersom den här vintern har varit så bister kan den väl bli lite kortare?! Snälla!

    SvaraRadera
  5. @Anonym: intressant men jag vet inte om placebo är rätt ord i sammanhanget eftersom man i högsta grad är medveten om vilka förhållanden som råder under löpning under viss årstid, vilket man ju inte vet under placeboförhållanden. Men tveklöst är det så att det är lättare att springa under förhållanden man själv trivs bäst i. Det är möjligt att vissa klarar av att springa fortare nu än vad de skulle klara under sommarhalvåret, förutsatt att de gillar löpningen så här års (vad det nu är för galna människor :-D ?). Men som du skriver så kan man nog träna upp sin förmåga att springa i förhållanden man inte gillar. Att man vänjer sig gäller nog det mesta. Om det finns någon seriös forskning på området har jag ingen aning men de flesta som provat "vänja sig" kan nog ge belägg för din teori.

    Tack alla ni andra!

    SvaraRadera