torsdag 11 februari 2010

Roadrunner bröt sitt löfte men bara i ett avseende.

Det utlovade intervallpasset igår kväll uteblev dessvärre. Roadrunner råkade ut för ännu ett försenat tåg och när han kom hem vid 19.10 var han utsvulten och irriterad. Men trots långt ifrån optimala förutsätnningar övergavs inte löpningsplanerna...

Jag var ganska taggad igår eftermiddag och min plan var att ge mig per omgående när jag kom hem från jobbet vid 18.30, om nu tågen mot all förmodan gick som de skulle. Jag visste att jag skulle vara tämligen hungrig vid det laget och hade sett till att dämpa den värsta hungern med en banan och en Gainomax då jag klev ombord på det kraftigt försenade tåget vid 18.00.

Redan när jag steg av tåget hemma i Uppsala kände jag att det var sällsynt rått ute. Minusgraderna var tolv stycken och luftfuktigheten hög. Jag frös till och med i min tjocka Patagonia-jacka.

Vid hemkomsten 19.10 var jag mer än lovligt hungrig och sneglade lystet på de läckra pannbiffar med rotfruktsgratäng som min sambo omsorgsfullt tillagat. Jag var dock fast besluten att ge mig ut och springa även om jag några ögonblick tänkte ”Nej… jo… nej… njo…jo!!”.

Mina träningskläder var numera nytvättade men utspridda i olika högar och det tog lång tid att hitta allt jag behövde. Därtill behövde yngste sonen assisteras med blöjbyte och klädbyte pga. att ett av de utförda behoven hade råkat hamna utanför blöjan. Det dröjde ända till 19.40 innan jag stod på sedvanlig plats och sökte gps-kontakt.

Jag hade i princip avskrivit planerna på ett intervallpass och så sent som under uppjoggens senare skede hade jag ännu inte bestämt vad det skulle bli. Det stod och vägde mellan snabbdistans och fartlek. Distansen var i alla fall fastlagd till 10 kilometer.

Bara några sekunder innan träningspasset kunde börja på allvar bestämde jag mig för snabbdistans. I full karriär satte jag därför av mot Röbo. Efter en bit i elljusspåret vände jag och sprang tillbaka mot Librobäck där jag tillbringade resten av passet. Det var svinkallt och ansiktet var oskyddat eftersom jag lämnat min buff hemma. Under de sista tre kilometrarna var mina läppar nästan helt bortdomnade och det var smått obehagligt. Jag hade aldrig frusit så mycket om ansiktet tidigare. Under nästan hela passet hade jag håll. Antagligen pga. bananen jag hade ätit på tåget som i sin ensamhet hoppade och skvalpade omkring i mitt inre. Dessutom lämnade mitt vätskeintag under dagen en del övrigt att önska. Två koppar kaffe, en mugg vatten samt den gainomax jag druckit på tåget var allt jag fått i mig.

Även om jag upplevde passet som jobbigare än jag hoppats så var 46.17 en skaplig tid med tanke på omständigheterna: håll under c:a 6 km, kyla utöver det vanliga, hunger, dehydrering samt mycket kläder (i synnerhet underställsbyxorna som inte är särskilt lättviktiga). Dessutom stannade jag och vände på två ställen och hade en hel del snäva kurvor att ta det försiktigt i. Tempot var inte max men inte långt ifrån. Snittempot på 4.38 min/km var väldigt beskedligt med tanke på distansen och den höga graden av ansträngning. Men antagligen förklaras det av det jag skrivit ovan i detta stycke.

Sifferbitare som jag är så publicerar jag mina kilometertider med tillhörande snittpuls:

km___Tid_____Snittpuls
1.____4.38____148
2.____4.36____156
3.____4.38____155
4.____4.36____155
5.____4.44____155
6.____4.38____156
7.____4.44____158
8.____4.43____161
9.____4.36____166
10.___4.24____168

6 kommentarer:

  1. Det är där vi skiljer oss åt och du är starkare. Med försenat tåg, sambons färdiglagade mat och en något för låg temperatur så hade jag med all säkerhet stannat inne. Jag är imponerad och önskar att jag hade lite mer av den disciplin du har.

    SvaraRadera
  2. Bra jobbat!!! Riktigt fint kvalitetspass.
    Tänk vad skönt att du får vara nöjd och stolt hela dan idag nu, istället för skamsen som du hade varit annars. ;)

    SvaraRadera
  3. Jihaaa! Vägspringaren är en hjälte! Strongt att löpa på det viset med de usla förberedelserna!

    "En imponerad rookie..."

    SvaraRadera
  4. Grymt bra jobbat och jag är imponerad över din beslutsamhet att ta sig ut trots allt. Jag som också pendlar vet hur eländigt det kan vara...

    SvaraRadera
  5. Oj, det var bra fart med tanke om väder, kläder och sånt. Tycker jag.

    SvaraRadera