måndag 1 februari 2010

Mystiken tätnar.

Roadrunner har bara för några timmar sedan sprungit sitt andra pass utanför lågpulszon. Även denna gång blev det 10 kilometer, men istället med negativ split. Och ... plötsligt så är allt som vanligt igen!

Första fem kilometrarna gick i 4.55-tempo. Därefter höjdes tempot till 4.45 vilket gav en sluttid på 48.28, precis enligt planen. Även denna gång gjordes stickprovskontroller med hjälp av löpbandets egen pulsmätare strax innan fullbordad kilometer. Jag tänker inte presentera alla siffor lika omsorgsfullt som efter fredagens pass utan istället konstatera att denna gång kände jag igen min egen puls.

Efter inledande kilometer låg pulsen på 150 och efter andra kilometern på 152. Resten av passet låg den mellan 158 och som mest 167 (den sjunde kilometern). Dessa mätvärden på pulsen skulle kunna vara hämtade från något av mina pass i somras. Helt normal, med andra ord! Det är inte utan att man undrar vad det är frågan om?

Låt mig framföra en försiktig hypotes, om än helt ovetenskaplig och prosaiskt formulerad: Kanske behövdes fredagens pass för att kicka igång systemet efter att hjärtat fått pumpa på i högst 140 bpm under alltför lång tid? Det stackars hjärtat blev väl alldeles till sig av att äntligen få visa vad det går för och pumpade på lite för entusiastiskt.

Det blev i alla fall ett väldigt skönt pass. Det som är lite irriterande är att jag upplevde det som lite jobbigare än jag hoppats, även om ansträngningen var ganska beskedlig. Men som Linus påpekade i en kommentar till mitt tidigare inlägg idag så tar det ett par veckor för benen att vänja sig vid högre farter.

9 kommentarer:

  1. Jag tror din teori stämmer, kroppen har gått på pulssparlåga så länge att den behövde den här kickstarten. Vilket bra pass du fick till, Roadrunner!!

    SvaraRadera
  2. Den enda teori som jag verkligen tror på här är materialtekniska problem under det första snabbare passet. Ärligt: jag ger inte ens 10 öre för de mätningar som genomförs med "handtag" på maskiner på offentliga gym! Men det är en roliga diskussion i det kommentarsfältet iallafall :-)

    SvaraRadera
  3. @Frida: Under de uppskattningsvis 35 mil jag sprungit på löpband under de tre senaste månaderna ha jag alltid (utom under de två senaste passen) haft mitt suunto pulsband på mig. Ibland har jag roat mig (eftersom det är så vansinnigt tråkigt att springa på löpband) med att jämföra de olika pulsmätningssystemen och de har alltid visat samma siffra (någon gång har de diffat med +- en enhet). Är det något fel på löpbandets pulsmätare så är jag också tvungen att avfärda min suunto t3 som tillförlitligt mätinstrument. Det är möjligt att inte ens den är tillförlitlig, men den ger i alla fall ett mått på pulsen som antagligen ligger ganska nära det rätta värdet.

    Igår valde jag medvetet att springa på samma löpband som i fredags för att få en så lika mätning som möjligt.

    I mätningar av alla slag finns två huvudsakliga felkällor: slumpmässiga och systematiska mätfel. När det gäller de slumpmässiga torde de i det här fallet avvika väldigt lite från det sanna/rätta värdet eftersom parallellla mätningar givit samma resultat. Det systematiska felet, dvs. en konstant felmätning med x antal enheter över eller under det rätta värdet (ofta pga. dåligt kalibrerat mätinstrument) tror jag inte heller är aktuellt i det här fallet. Dels pga. samma parallella mätningar samt att det systematiska felet skulle uppstå även igår eftersom jag sprang på samma löpband som förra gången.

    Genom att hålla kvar i handtagen lite längre än att ett första värde på pulsen har givits så märker jag hur värdet justeras varteftersom mätinstumentet får mer tid på sig att mäta. Ju längre tid man håller desto säkrare mätning. Som regel räcker det att hålla 20 sekunder för att värdet ska sammanfalla med det som min suunto t3 visar. Första värdet man får kan avvika med högst tre enheter innan det justerar "rätt".

    Ja, visst blir det roliga diskussioner :-)

    SvaraRadera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  5. Har kollat på de värden du mätt upp igen:
    att första sänkningen i puls intäffar kan förklaras av att du når "steady state" trots att det inte riktigt är steady state. Men iallafall, kroppen och cirkulationen anpassar sig till arbetet när du har sprungit ett tag.
    Annars stiger ju pulsen linjärt, med utplaning kring 180 (+ - några felslag) och det kanske är så att du behövde så många slag för att pumpa ut adekvata mängder blod just den dagen. Du hade en sjukdom i kroppen, du sprang inomhus och var varm och kanske lite dehydrerad, mm mm.


    Men du skriver själv: "Pulsmätningen fungerade inte" vilket jag DEFINITIVT direkt skulle tolka som att det var glapp i kontakten nånstans; maskintekniska fel, alltså :-) Jag skulle inte lita på några värden som fås i en halvstrejkande maskin, nej...

    SvaraRadera
  6. Ja, jag svettades visserligen som en gris (som i och för sig inte svettas...) men jag drack 7 dl. vatten under passet (samt en hel del innan). Den annalkande kräksjukan bidrar säkert till att pulsen höjdes.

    "Pulsmätningen fungerade inte" var snarare ett uttryck för att jag inte orkade vänta. Jag började min mätning när det var 60 meter kvar till fullbordat kilometer och gav inte pulsen något utslag på c.a 16-17 sekunder så släppte jag taget. Vid varje kilometer skulle jag ju höja tempot så jag prioriterade det istället för att mäta pulsen. Men när jag väl fick ett värde på pulsen så höll jag kvar några sekunder extra för att värdet skulle justeras, enlig resonemanget i min förra kommentar.

    Men det är sant... det tog olika lång tid att få ett värde på pulsen, vilket i sig borde indikera något slags glapp i kontakten mella mig och maskinen. Frågan är vilken grad av felmätning man kan tillskriva detta. Jag tror kräksjukan bidrog mycket till att pulsen blev så hög som den blev.

    SvaraRadera
  7. ... men att pulsvärdena som återgavs var i stort sett riktiga.

    SvaraRadera
  8. En egen observation gällande pulsbälte, klockor och löpbandspuls är att löpbandet gärna registrerar och visar de signaler som sänds från pulsbandet, och att de värden som visas av bandet då givetvis korrelerar bra med de som syns på pulsklockan. Om jag grabbar tag i mäthandtagen och samtidigt har ett pulsbälte på mig så har jag den erfarenheten att löpbandets pulsdisplay fortsätter att synka bra med klockan. Om jag däremot enbart förlitar mig på "handtagspulsen" och inte har ett eget pulsbälte på mig så har jag dock upplevt extremt svajiga och osannolika pulsmätningar. Kanske kan var nåt för dig att utreda också...

    SvaraRadera
  9. @Frida: det var en intressant aspekt som jag inte tänkt på. Men där är vi inne på ett område jag inte vet något om så det är nog bäst att jag håller tyst. Kanske har du rätt!

    Hursomhelst så noterade även du att min pulsutveckling i fredags var i stort sett lineär, precis som förväntat (bortsett från steady state-fenomenet). Antagligen är de slumpmässiga felen därför ganska små (annars hade utveckligen inte varit så tydligt lineär!)och då återstår bara möjligheten att det är ett systematiskt fel som också borde uppstått igår vid samma löpband.

    Varför tror jag att de slumpmässiga felen är ganska små, undrar du nog? Jo, vi har två olika mätserier utförda på samma individ med samma mätutrustning och båda serierna ser ut som förväntat med avseende på vilken typ av träningspass mätvärdena kommer ifrån. Vid stora slumpmässiga fel skulle mätserierna inte återspegla den typ av pass som de är mätta på. Att tala om begrepp som varians känns inte riktigt relevant här eftersom träningspassen inte var av samma karaktär, det ena var progressivt och det andra med lätt negativ split. Men det klart att det finns ett mått av slumpmässighet inblandat eftersom mätningarna bara är stickprov och det vet alla tränande att pulsen kan variera ganska mycket även vid konstant fart. Frågan är bara hur stor slumpfaktorn är under den tid som mätningarna gjordes (ungefär 5 % av passets totala tid)?

    Vad som är osannolika pulsmätningar i mitt fall låter jag var osagt, men någon uppenbar sådan ser jag inte. I alla fall inte efter att ha läst Stefan Nilssons inlägg på jogg.se. Tydligen kan det hända efter en period av lågpulsträning.

    Intressant diskussion :-) !

    SvaraRadera