lördag 6 februari 2010

Långpass befriat från snömodd.

Garanterat fritt från snömodd äntrade Roadrunner Sportlife Garnisonens löpband för ett långpass igår eftermiddag. Om detta hade varit för en månad sedan hade han ett par något alldeles enastående tråkiga timmar framför sig. Men nu när den renodlade lågpulsträningen bara är ett minne blott ser Roadrunner till och med fram emot två timmars monotont trampande med en föga upphetsande utsikt över Garnisonens snötäckta innergård där knappt en människa syns till ens dagtid.

Nästan två timmar hade jag lyckats avsätta för ett långpass i behagligt komforttempo. Efter en kvart och två kilometer uppjogg höjdes tempot till 5.21 min/km. Redan efter en minut skulle pulsen visa sig gå upp till 143 bpm. Under lågpulsträningen skulle jag direkt sänkt tempot ett par snäpp så att pulsen skulle sansa sig strax under 140-sträcket. Vilken fantastisk befrielse att nu slippa bry sig om detta! Och för att inte tala om vad intressant det skulle bli att se var pulsen stabiliserade sig i det tempot. För det borde den ju i alla fall göra.

Döm om min förvåning när pulsen sedan höll sig mellan 140 och 146 under de första åtta kilometrarna. Därefter började den så sakteliga smyga upp mot 150. Vid tio kilometer höjde jag tempot till 5.10 min/km och pulsen höll sig därefter mellan 153 och 156 under resten av passet, som pågick under 1.35 timme och under 18.05 kilometer. Snittpulsen landade på 149 bpm.

Med en ny spellista i iPod:en med det löftesrika namnet "Världens bästa låtar" blev detta ett mycket skönt pass. Det kändes som om jag skulle kunna tuffa på en bra bit till i det tempot.

Nöjd kunde jag sedan duscha, åka hem till Uppsala och med gott samvete gå och köpa mig en påse wasabinötter som jag sedan satte i mig bekvämt tillbakalutad i vardagsrumssoffan. Naturligtvis insisterade yngste sonen (20 månader) höljutt på att få smaka. -Okej, skyll dig själv! sade jag och räckte honom en nöt som efter några sekunder under spottande och fräsande hamnade på mattan tillsammans med stora mängder dregel.

Nästa gång får jag nog ha nötterna i fred.

11 kommentarer:

  1. Ja, det där lät ju som ett pannbensbyggande utan dess like. Jag hade dött av så lång tid på bandet :-)

    SvaraRadera
  2. Jag hann tröttna av de 20 minuter jag stod på löpbandet idag. 1:35 känns ju helt omänskligt.

    SvaraRadera
  3. Med "Världens bästa låtar" öronen kan det inte bli fel! Bra pass och bra puls.

    SvaraRadera
  4. Det verkar ju som om en del av din träning ändå gett en viss effekt! Skönt att slippa snömodden och att få trycka på lite!

    SvaraRadera
  5. Vad innehåller "Världens bästa låtar"?

    SvaraRadera
  6. @ hempa och roadrunner: världens bästa låtar måste väl vara en hel del Pogues, Cash, Dylan och Cohen...?

    SvaraRadera
  7. Lars: Nope. Jag satsar en slant på soul :-)

    SvaraRadera
  8. @Petra och Tobias: Ja, inte var det roligt men än så länge finns det ett stort mått av "nyhetens behag" i min löpning i högre tempo.

    @RosaMilton: Ja, det verkar som om det har givit en del effekt faktiskt. Håller du kvar vid lågpulsträningen själv? (kikar in på din blogg lite senare!)

    @hempa och Lars: Jag håller på att göra ordning en spellista på Spotify som jag tänkde dela med mig av här på bloggen strax. Kan avslöja lite om att "världens bästa låtar" innehåller c:a 100 låtar och de artister som förekommer med fler än en låt är bl.a dessa: Stevie Wonder (ett tiotal låtar), Curtis Mayfield, Isaac Hayes, Marvin Gaye, d'Angelo, Jill Scott, Maxwell. Om vi går över till andra genren än soul så finns det flera låtar av Carole King, Joni Mitchell, Dusty Springfield, Kate Bush, Scott Walker, Everything but the girl (från 80-talet), Prefab Sprout, Chic, Steely Dan, Van Morrisson. Något som får en och annan att höja på ögonbryner är att jag också har med inte mindre än fyra låtar från Pet Shop Boys "Behaviour" från 1990. En fullkomligt lysande platta med oerhört intelligent popmusik. Dionne Warwick när hon sjunger Bacharach & David finns naturligtvis med också. Den enda svenska artisten som platsar med mer än en låt är Jacob Hellman.

    Jag är en musiknörd av stora mått och har ett förflutet i skivbranschen där jag slutade vid millenieskiftet. Om ni inte redan upptäckt det så har jag precis startat en musikblogg här på blogspot (igår!). Hittills har jag bara publicerat sånt som jag tidigare skrivit som anteckningar på facebook. Löparbloggen kommer fortfarande att prioriteras och musikbloggen kommer att förses med inlägg någon gång i veckan på sin höjd.

    SvaraRadera
  9. Glömde skriva att Pogues, Cash, Dylan och Cohen lyser med sin frånvaro på min lista även om jag har stor repekt för Cash och Cohen. Dylan har jag av någon anledning aldrig riktigt begripit mig på. Bra texter i all ära men jag tycker att han harvar på med samma tre-fyra ackord hela tiden. Visst har han gjort många bra låtar men dessvärre inget som tillhör mina favoriter. Inte än i alla fall!

    SvaraRadera
  10. Är det inte ett ganska häftigt fenomen att när iPod/iPhone nyttjas verkar pannbenet bygga på nån extra centimeter? Allt beroende på spellistan såklart. Mina spellistor är av det "skitigare" slaget - heavy metal från 80-90-tal, men verkar ha samma effekt som din... Kanske nåt att blogga om framöver...? Bra jobbat!

    SvaraRadera
  11. Låter som en klockren spellista! Skrik till när den återfinns på spotify.

    SvaraRadera