Förra veckan berättade Roadrunner om hur han på grund av försenat tåg kommit hem sent från jobbet. Ashungrig, irriterad och trött hade han ändå givit sig iväg ut i mörkret och minusgraderna på ett snabbdistanspass. Igår var omständigheterna exakt likadana. Ett kraftigt försenat tåg gjorde att han inte var hemma förrän 19.15 och i vanlig ordning så hungrig att han närapå hallucinerade. Nästan som en utsvulten hund kastade han sig över en portion spagetti carbonara som han annars skulle underkänt som löparföda. Grannen Johanna, som för tillfället var på besök, tittade förskräckt men med viss fascination på när maten pressades in i munnen och likt en orm knappt ens tuggades innan den svaldes.
Min målsättning är att springa åtminstone fyra gånger i veckan. På sista tiden har det bara blivit tre gånger i veckan men å andra sidan tycker jag kvaliteten varit hög. Men det är ändå inte utan att jag blir irriterad när det inte är självvalt att minska träningsmängden med i runda slängar 25 procent. Jag hade kunnat hålla mig till min målsättning på fyra pass i veckan om SJ kunde få iväg sina tåg enligt tidtabellen.
Jag misstänker att det kommer att bli likadant i kväll (för några veckor sedan skulle jag skrivit befarar, men nu är jag så pass härdad att misstänker duger gott). 17.41-tåget från Stockholm mot Uppsala har på sista tiden antingen varit inställt eller kraftigt försenat.
Därför ska jag se till att vara förberedd i kväll. Under eftermiddagen tänker jag se till att få i mig tillräckligt med fullvärdigt löparbränsle för att klara stå emot de förföriska dofterna från sambons matlagning när jag kommer hem ikväll; dofter som jag faktiskt nästan alltid upplever som förföriska, oavsett vad som bjuds. Då förstår ni vilken grad av hunger jag brukar nått upp till om kvällarna.
Och precis som igår vet ännu inte vad det blir för typ av pass. Det enda jag är ganska säker på är att det åtminstone bitvis kommer att gå fort.
Jag är ledsen om det börjar bli tjatigt med allt ”prat” om försenade tåg från min sida men faktum är att det är något jag sedan några veckor tillbaka råkar ut för dagligen. Om man ska försöka se det från den ljusa sidan så för det med sig att ett och annat blogginlägg har tagit form på sträckan Stockholm-Uppsala eller för den delen motsatt riktning.
Roadrunner, jag lider verkligen med dig när det gäller försenade tåg. Jag pendlar också och vet exakt hur frustrerande det är! Men du verkar ha otur med ditt tåg, 16.11-tåget som jag brukar ta har (för det mesta) gått i tid...peppar, peppar!
SvaraRadera