måndag 11 januari 2010

Mina och dina drivkrafter?

Idag är jag hemma med två kräksjuka barn och är jag inte immun så lär väl även jag åka på eländet inom kort. Min egen förkylning är en smula bättre men jag kommer att hålla mig inne även idag. I morgon får vi se.
Nu när jag känner mig lite risig och ligger lågt med träningen kan jag passa på att skriva om något annat än mina löprundor som ju alla är ganska lika varandra.

Ibland funderar jag över vad det är som driver mig i min träning och funnit att det är en hel massa faktorer i samverkan. Jag har en kompis som avskyr att springa men som ändå gör det och det till och med med skapliga resultat. Eftersom han avskyr löpning så är hans drivkrafter höljda i dunkel och jag har bett honom skriva ett gästinlägg hos Roadrunner som kommer att publiceras inom ett par veckor. Jag hoppas att saken då blir utredd.

Alla har vi våra olika drivkrafter till att springa. Kanske har vi inte våra unika drivkrafter. Snarare ser fördelningen av nedanstående punkter olika ut hos var och en. Punkterna har jag snappat upp från olika håll. Inte minst från mig själv.
  1. Gå ner i vikt
  2. Må bra
  3. Att hela tiden förbättra sina resultat och nå uppsatta mål
  4. De är endorfinberoende och träningsnarkomaner.
  5. De vill se bra ut nakna (som Jonas Colting ironiserar över)
  6. Det är meditativt
  7. Ett sätt att komma ut i naturen.
  8. Vadslagning
  9. Nyårslöfte
  10. Att slå en kompis på en tävling.

När det gäller mig själv och mina drivkrafter så finns det inslag från nästan samtlig punkter, vilket jag tror att det gör hos de allra flesta. Punkterna har bara olika stor betydelse hos varje enskild löpare. Drivkrafterna har också sett olika ut beroende på vilken tid i mitt liv man tittar på och är inte demsamma nu som de var för tio eller femton år sedan. Själva huvudskälet till att jag springer och som står för en betydande andel av alla drivkrafter (säkert 50%) är att jag vill må bra. Jag planerar också att bli väldigt gammal och vill under god hälsa se mina barn växa upp och så småningom bli medelålders även de. Det är min absolut starkaste drivkraft. I övrigt ser det ut så här med hänvisning till punkterna ovan.
  1. Under de perioder då jag vägt tio kilo mer än jag gör idag så har jag sprungit för att gå ner i vikt. Nu finns det inte mycket mer att ta av. Snarare skulle jag vilja lägga på mig ett par tre kilo muskelmassa som jag har tappat sedan i somras. Jag väger nu lite drygt 76 kg men skulle gärna väga uppemot 78 eller 79.
  2. Att må bra är som sagt själva huvudanledningen till att jag springer.
  3. Att lunka på i samma tempo utan att förbättra mina resultat har aldrig legat för mig. Jag vill gärna se förbättringar. Gör jag inte det så kommer jag att lägga om min träningsstrategi, dock utan att göra avkall på punkt 2.
  4. Sanningen är väl den att det finns ett visst mått av träningsberoende hos mig. Jag har ju tränat praktiskt taget hela mitt vuxna liv, bortsett från vissa perioder av total fysisk inaktivitet under de jobbigaste småbarnsstunderna men även andra jobbiga stunder.
  5. Jag har tidigare erkänt att det finns ett inte obetydligt mått av fåfänga inblandat i min träning. Men enbart löpning skapar ingen välformat kropp. Ett numera ganska modest inslag av styrketräning ska hjälpa mig med det. Se punkt 1.
  6. Avkopplingen som löpningen bidrar med är guld värd i en i övrigt ganska stressad tillvaro. Den meditativa inslaget är tveklöst en drivkraft.
  7. För några år sedan hade jag praktiskt taget inte haft annat underlag än asfalt under mina fötter, och då pratar jag inte om min löpning. Jag levde hela mitt liv i stan. Det var runt 2006 jag började uppskatta att komma ut i naturen mer. Under min barndom bodde jag dock nära naturen (Lövstalöt utanför Uppsala) men har efter det alltid känt att det varit något jag saknat. Sedan dess har det blivit en längre  fjällvandring varje år.  Naturupplevelsen går för övrigt hand i hand med det meditativa inom löpningen.
  8. Varken vadslagningar eller nyårslöften har varit några drivkrafter för mig att komma ut och springa.
  9. Se punkt 8.
  10. Att slå en kompis på en tävling har inte varit något för mig. Jag har haft mina egna mål som i och för sig varit satta något högre än vad mina kompisar presterat. Men jag erkänner att det skulle sitta fint att slå min kompis Eriks tid från Lidingöloppet på 2.23, som han sprang i mål på för några år sedan. Att slå kompisar i samma tävling är inget mål i sig eftersom vi inte riktigt har samma målsättningar.
Oavsett vilka drivkrafter du har så är alla lika lovvärda. Huvudsaken är att du kommer ut och springa. Men jag hyser nog störst beundran för dem som börjar springa för att gå ner i vikt. Det är ju dessa personer som har det svårast att komma igång.

Vad är det som driver er i era löparambitioner?

5 kommentarer:

  1. Oj vilken frågeställning. Inte det lättaste att svara på men jag ger mig på ett försök.

    1. En viktnedgång på ett 3-4 kilo var en bidragande orsak till att jag började träna i våras. Nu behöver jag snarare gå upp ett par kilo.
    2. Hälsotillståndet är A och O. Jag tränar främst för att må bra. Att sätta upp mål med träningen gör det roligare. Ju längre tid jag tränar desto starkare blir spåren i hjärnan och jag behöver målen (typ sub40) allt mindre för att motivera mig ut i spåret en mörk vinterkväll.
    3. Jag vill alltid bli bättre. Latent åkomma. Numera försöker jag träna för att bli bättre men samtidigt undvika skador.
    4. Bortsett småbarnsåren har jag alltid tränat mycket och regelbundet. Blir lätt beroende av träningen, hjärnan gillar träningsdrogen. Min kropp måste träna för att hjärnan ska vara i balans. Träningen ger mig massor av energi och gör jag inte av med den skapas snabbt irritation.
    5. Ingen nackdel att se bra ut.
    6. Löpning kan vara terapi. Hamnar ibland i ingenmansland mentalt, har tex noll minne av hela Södermälarstrand under förra årets sthlm halvmara.
    7. Näe. Naturen är ingen viktig del för att jag ska träna. Självklart ett trevligt inslag med vacker natur men jag tränar inte för att se naturen. Asfaltbarn...
    8. Tävla mot kompisar motiverar.
    9. Nej.
    10. Se punkt 8.

    SvaraRadera
  2. Hoppsan! SVårt fall, doktorn grät! Nu måste man ju tänka efter ordentligt:
    1.Nja, från början kanske.Nu är det en positiv bieffekt.
    2.Definitivt.
    3.Absolut. Kanske inte alltid i form av tidsmål.
    4.Så har det blivit!!!Jag har aldrig förstått detta innan jag själv upplevde det...
    5.Hmmm - förmodligen är det sant.
    6.Japp. Billig terapi!
    7.Helt klart.
    8.Inte en chans.Förlorar all form av vad och spel...
    9.Never :-)
    10.Kompisen är i så fall jag själv.

    Jag har en punkt 0.5 för min egen del: Att överleva mina barns uppväxt! Det är väl egentligen en kombination av flera av de ovanstående.Levde inget vidare hälsosamt tidigare...

    SvaraRadera
  3. 1. Gå ner i vikt: För mig är löpningen snarare än anledning att gå ner i vikt än en drivkraft
    2. Må bra: Vet inte.
    3. Att hela tiden förbättra sina resultat och nå uppsatta mål: Definitivt en drivkraft frö mig.
    4. De är endorfinberoende och träningsnarkomaner: Tror inte att stämmer på mig.
    5. De vill se bra ut nakna (som Jonas Colting ironiserar över): Det vill väl alla, men jag vet inte om det är en drivkraft bakom just min löpning.
    6. Det är meditativt: Absolut.
    7. Ett sätt att komma ut i naturen: Inte för mig, springer nästan bara på asfalt. Vill jag komma ut naturen tar jag en promenad, gärna med en svampkorg i näven.
    8. Vadslagning: Nepp
    9. Nyårslöfte: Nix.
    10. Att slå en kompis på en tävling: Tyvärr får jag nog erkänna att det är en ganska starkdrivkraft hos mig. Åtminstone när det gäller att bita ihop och genomföra ett pass trots att man inte alls känner för det. Jag skulle inte alls vara nöjd om Markus på jobbet, som också tränar inför Stockholm maraton, skulle vinna få bättre tid än jag.

    SvaraRadera
  4. Jag får tacka er som bemödat er att skriva nästan lika utförliga svar som jag själv, vilket inte var meningen att ni skulle behöva göra. Detta var dock bättre än jag vågat hoppas på.

    Kanske fick min egen utläggning andra att tro att de behövde skriva likadana. Detta skulle i så fall förklara varför så få skrivit en kommentar. Bloggen har haft drygt 80 besökare sedan detta inlägg publicerades, men bara tre bemödade sig att svara på min fråga. De tre utförliga svaren (hittills) var dock bättre än att få drygt 80 stycken kortfattade svar. Tack ska ni ham hempa10, Magnus och Lars! :-)

    SvaraRadera
  5. Jag skrev ett eget inlägg på min blogg. Det blev för långt för en kommentar!

    SvaraRadera