Bortsett från den stumhet i benen jag känt och berättat om på sistone så har jag känt mig lite hängig under de senaste dagarna. Därför uteblev den inplanerade löpningen både i förrgår och igår. Igår kände jag mig pigg men det fanns helt enkelt inte tid för en löprunda eftersom jag var ensam med barnen fram till 21.30 då min kvällsarbetande sambo kom hem från tidningsjobbet i huvudstaden.
I eftermiddag tänker jag uppsöka Sportlife Garnisonens löpband igen för att prova formen efter ytterligare ett beklämmande långt uppehåll. Denna gång har det gått fem dagar sedan jag sprang senast.
För att återknyta till inledningen så vill jag tala om för mina läsare att jag är riktigt less på motgångarna jag upplever just nu. Men tack vare ett par kommentarsinlägg på sistone från BadGEAR och Linus, som även de rapporterat om bakslag med sin MAF-träning, så är jag i alla fall säker på att jag inte längre är helt ensam om att ha fått uppleva motgångar med MAF-träning.
Vad jag har svårast att acceptera just nu är att de 60 mil jag hittills sprungit i MAF-tempo antagligen inte har varit till någon nytta alls. Mina två senaste pass har ju gått långsammare än mitt första MAF-pass som sprangs kring den 20/10 förra året. Att jag skulle ha tappat kapacitet i MAF-tempo men ökat den vid högre tempon tycker jag låter väldigt långsökt, även om jag ännu inte har provat. Slutsatsen blir därför att alla mil jag tillrygglagt i MAF-tempo fått mig att bli en sämre löpare i både lågt och högt tempo. Här måste vi dessutom ha i åtanke att jag tappad nästan tre kilo under denna period. Bara en sån sak bör ju faktiskt göra att man springer fortare.
Det strider mot allt sunt förnuft att en försämring i lågt tempo kan leda till en förbättring i högt tempo. Eller har jag missat något?
Kanske reagerar någon på att jag skriver att mina 60 mil i MAF-tempo varit helt förgäves. Det är väl alltid härligt att springa!? Nej, det är det inte hävdar jag bestämt. Det är få av mina träningspass som varit njutbara. Det är inte för att det är skönt att springa som jag givit mig ut på långpass i -22 grader. Enda anledningen till att jag gjort det har varit att jag vill bli en bättre löpare. Men det klart… även om det inte verkar ha bidragit till bättre kondition så har det åtminstone givit mig ett tjockare pannben. Alltid något…
Om det är så att MAF-träningen fått mig att bli en sämre löpare så ångrar jag djupt att jag började med den. Kanske hade jag försämrats i mindre utsträckning genom att helt låta bli att springa? Att jag skulle vara i bättre form om jag inte hade sprungit så mycket som en ynka meter sedan september? Kilometertiderna jag har presterat under mina två sista pass har verkligen varit pinsamma och det skulle lika gärna kunna varit någon nybörjare som låg bakom dem.
Men än så länge vet jag inte hur det ligger till. Idag mår jag alldeles utmärkt, om än lite trött, och dagens löpbandspass kommer att bli mycket intressant. Tankarna ovan är frukten av de senaste dagarnas funderande och jag ville bara dela med mig av dem. Nu krävs det att jag går ner på tider kring åtminstone 5.50 min/km för att jag ska fortsätta med MAF-träningen även under februari som planerat. I annat fall så höjer jag tempot redan efter nästa helg.
Om det blir så kommer jag dessutom inleda en anti-mission och starkt ifrågasätta lågpulsträningens påstådda förträfflighet. Mina läsare kan i så fall vänta sig sura inlägg på diverse diskussionsforum på löparsajter, undertecknade av en mycket missnöjd Roadrunner:-).
Dr. Phil Maffetone en klåpare?
Har du inte något diagram i vilket du kan se utvecklingen över tid. Kanske bara svacka senaste passen? (pga dold infektion, sjukdom edyl). Hur gick passen för några veckor sedan? Sen kan man väl hamna på platå också, lite snabbare löpning ett tag kanske?
SvaraRaderaJodå, träningsdata finns att tillgå i min träningsdagbok på jogg.se. Du hittar en länk dit i vänsterkolumnen.
SvaraRaderaDet fina är att jag under varje pass sprungit i nästan exakt samma intensitet (snittpuls kring strax under 140) så det är fullt jämförbara med varandra. Utom då möjligen med avseende på längt och utetemperatur samt att vissa sprungits på löpband.
SvaraRaderaTjenix! Jag förbehåller mig den underbara rätten att kommentera som nybörjare -vilket i sig är ett vitt begrepp... Jag kan tyvärr inte bidra med nån längre erfarenhet, MEN jag har i begränsad form erfarit exakt det du beskriver. Jag tränade och tränade (i lugnt tempo utan pulsmätning) och först gick det framåt... Sen kom bakslagen. Det var mycket nära att jag återgick till soffan och horisontalläge. Tack och lov bet jag ihop och du har ju redan hört resultaten. Till saken hör också att jag nu följer Szalkais program istället för att köra lågpuls :-) Jag tycker du är strong som kör på! Gör som du skriver - du är troligen bättre än vad dina tider visar! Detta påstående är helt baserat på min uppfattning om dig och inte din löpning! JAG tror på DIG! (märklig känsla att tro att man känner nån man ALDRIG träffat, hehe)
SvaraRaderaOm du överger lågpulslöpningen (som jag också är rätt less på fn), kommer du då att göra ngt laktattest för att kolla hur du ska träna pulsmässigt vid tex långpass. För övrigt å tycker jag att du ändå också måste reflektera över två andra saker du har skrivit om på bloggen. 1 Att du har sluppit benhinneproblem under längre tid. Hur bra löpare hade du blivit om du inte kunnat springa alls? dessutom mängdträningen har nog ändå fått leder, senor och ligament att bli starkare oavsett snabbheten. Om du överger Maffe kommer du nog snabbt att öva upp den. 2. Att du även sluppit längre uppehåll pga förkylningar och annat krafs. Vilket kanske inte beror på Maffelöpningen iofs.
SvaraRaderaHur som hoppas jag att löpbandstestet går bättre än dina förväntningar.
Jag tycker att MAF verkar vara ett bra alternativ till Power Walking...
SvaraRadera6 minuter per kilometer! Det motsvarar ungefär tempot vid
fjällvandring, tex jojo-leden...
Dags att börja röra på påkarna om du ska klå mig på maran :-)
Dassler
Jo, som balans till min tidigare historia... Jag liksom du kände mig frustrerad, för att inte säga förbannad, på tanken att mina ~450 km lågpuls var helt bortkastade. Men de har trots allt orsakat att jag ökat min träningsmängd med 4-5 gånger och i princip botat mina knäproblem. Samt skapat rutor på magen och en helt annan form på benmusklerna. På nåt vis tror jag ändå att kilometrarna kommer mig till godo när vår/sommar/höst kommer och det ska springas maraton och slås PB:n på milen. Och nu när jag springer kvalitet så har jag en märklig känsla av att jag har en bättre grund att stå på. Mer potential på nåt vis. Men det kan ju vara ren inbillning förstås.
SvaraRaderaHur som helst hoppas jag att det ljusnar för dig och det börjar gå åt rätt håll snart.
Hej alla! Jag märker nu när jag läser igenom mitt inlägg att det andas besvikelse, ilska och stor frustration. Jag återkommer strax med lite mer personligt ställda kommentarer till er som skrivit sedan jag var här senast. Trevlig fredagkväll så länge!
SvaraRaderaTack for att du delar med dig av motgangar och inte bara framgangar! Jag har aldrig tranat med heart rate men har under flera ar sprungit i konstant relativt komfortabelt tempo. Sedan jag efter nyar borjat folja Petra i SVD har jag borjat med mycket mer varierande pass - korta/langa, snabba och riktigt langsamma, fartlek och intervall. Detta har lett till tva saker:
SvaraRadera1) mycket roligare lopning, vilket i sig har mer an fordubblat lopmangden.
2) mindre ont och tydligt starkare muskler.
Summa summarum har varierad traning varit ett jattelyft for mig, och eftersom jag ocksa har barn som skall nattas ar det enklare att klamma in ett kort kvalitetspass ibland och langre pass ibland.
Hang in there!!
Allt har sin tid, som det är skrivet i Bibeln (predikaren, men du har väl koll på din Bibel ;-)). Hur som helst, så tycker jag att du kan skilja dig från MAF-perioden utan bitterhet. Se på det som äktenskap som tar slut. Det började med en förälskelse, men sedan tog det slut. Det är ingens fel osv. I vilket fall, så fixade du att gå från tydliga överträningssymptom till att ligga överst på kommuntoppen på Jogg.se. Tacka MAF för det.
SvaraRaderaSjälv byter jag träningsstrategi oftare än jag byter underkläder (eller...).
Växla över till mer varierad träning. Kolla in McMillans kalkylator så får du bra hum om farter för olika pass.
http://www.mcmillanrunning.com/mcmillanrunningcalculator.htm
Vi ses i spåret!
@Magnus: tack för ditt stöd. Det jag oroar mig lite för om jag ska gå upp i tempo är om jag bär på någon dold infektion som är orsak till nedgången just nu. Jag mår finfint men enligt senaste läkarbesöket har jag en smula svullna lymfkörtlar, vilket skulle kunna tyda på någon infektion. Frågan är bara var i kroppen... jag mår som sagt bra.
SvaraRadera@RosaMilton: Jag har tänkt göra ett laktattest men inte förrän framåt våren. Mina långpass kommer jag att fortsätta köra i lågpulstempo, men mer på känsla än efter pulsklockans irriterande larmande. Jag är givetvis väldigt glad över att jag har fått bukt med mina benhinneproblem och jag är övertygad om att jag har mina mycket effektiva övningar med gummiband av underbenets främre muskulatur att tacka. Ska skriva ett inlägg om det någon gång. Kan rekommendera alla med benhinnebesvär att göra dessa övningar. Och precis som du skriver... senor och ligament har nog stärkts ordentligt under den här perioden.
@Anonym: du ligger jäkligt risigt till på maran och vem du än är så kommer jag att slå din bästa tid hittills. Jag är dock säker på att bokstäverna E, R, I och K ingår i ditt namn.
@Linus: Tack för det du skrev. Det var precis vad jag behövde höra just nu.
@Hans: det är precis det jag saknat under MAF-träningen: löpglädje. Visst var det skönt och roligt när jag märkte att det gick åt rätt håll men därefter blev det bara tråkigt igen. Det är ju precis så jag hela tiden velat träna men anledningen till att jag började med MAF-träning var ju att jag drog på mig överträning tidigare i höstas och den blev ett sätt att komma tillbaka. Jag vågade helt enkelt inte börja med blandad träning igen. Motgångar hör till löpningen och här på bloggen kommer jag att skriva om både mot- och framgångar.
@Lars: Hehe... nja, jag är väl egentligen inte så orienterad i bibeln men på nätet går det att hitta en hel del som Roadrunner har skrivit i diverse etik- och livsåskådningsfrågor. Sedan jag skrev mitt blogginlägg tidigare idag har känner jag mindre bitterhet över motgångarna. Som jag skrev till RosaMilton så har alla sprungna mil stärkt mig på flera olika sätt och jag får försöka glädjas åt det istället. Nu skulle jag dock vilja veta säkert om jag är helt frisk innan jag byter träningsstrategi. Det kommer att dröja ett par veckor så vi får se hur jag gör. Kanske höjer jag tempot lite i alla fall. McMillans kalkylator har jag lekt lite med tidigare. Kul verktyg! Jäpp... vi ses i spåret!
Eftermiddagens löpbandspass gick återigen riktigt dåligt men inte så pass dåligt som jag trodde. En mil i 6.06 min/km tempo. Jag hade väntag mig tider ner mot 6.15. Men mer om det i morgondagens blogginlägg.
Finns inte så mycket att tillägga efter alla kloka kommentarer och reflektioner. Men jag vill ändå skriva ett par rader om det här
SvaraRaderamed MAF-träning. Det är i mina ögon en ganska extrem träningsform, att bara mala och mala i ett onaturligt långsamt tempo kändes fel för mig. Fördelarna med
lågpuls behöver absolut inte upprepas igen.
Få är förunnade det tålamod du har, jag förstår din frustration men om du orkar hålla ut ett tag till kan du kanske komplettera maffetones teorier med nya intressant kunskap.
Mina möjligtvis redan besvarade frågor: Har du ett virus kan väl pulsen vara plus tio mot normalt, kanske har du tappat din anaeroba kapacitet och det påverkar farten nu, kan man enligt maf utvecklas negativt?
Jag körde ju en variant av lågpuls under 12 veckor, då alla distanspass gick i puls 140 men samtidigt fortsatte jag med mina andra pass under tiden som innefattade tröskelträning och intervaller i olika former. Jag märkte att efter 12 veckor stabiliserades den lugna puls-140-farten och då bytte jag strategi, till mer intensiva distanspass för att inte stagnera.
SvaraRaderaSom Hempa skriver är ren lågpulsträning ganska extremt, men du ska inte vara besviken, se det som en slags grundträning som du kommer ha nytta av framöver. Tror det var en annan bloggare som också testade samma koncept och han blev inte mycket snabbare heller, men han blev av med sina skador, och kunde springa snabbare sen, vilket jag tyckte var en stor framgång.
Jag tror att den gamla tesen "man blir bra på det man tränar" eller snarare "man förlorar det man inte tränar" kanske stämmer mer överens. Det man inte tränar med enbart MAF-träning är max Vo2 och tröskel, vilka båda vad jag förstått har en del i att bestämma även den "lugna" distansfarten, dvs ökar du din tröskelfart följer distanfarten med och ökar också så att säga.
Slutsatsen då? Det blir nog att ren MAF-träning fungerar bra då man är rejält otränad och bara under en kortare period; efter det ska man nog öka intensiteten för att fortsätta utvecklas, och framför allt, springa med olika intensiteter under veckans pass för att stimulera alla system, det är det som verkar fungera bäst i längden. Sen att ett fåtal (en person bara egentligen) på jogg säger att MAF-träningen fungerade mycket bra för honom tror jag beror på att personen har en låg maxpuls vilket gör att MAF-träning för honom är ganska intensiv träning, typ som Lydiards råd om "best aerobic effort" eller medelhård distans, och det är klart att springer man så hela tiden så ger det bra effekt.
Skriv och fråga Maffetone, skicka med träningsinfo. Han brukar svara på mail. http://www.philmaffetone.com.
SvaraRaderaOm han är en klåpare, så är han i alla fall en underbar klåpare. Jag vågar påst att det är Jonas Colting och Phil Maffetone som bär ansvaret till att jag fick för mig att bli en lubbare.
@medeldist och BadGEAR: sedan jag skrev mitt inlägg har jag blivit alltmer övertygad om att min svacka just nu beror på att jag har någon slags infektion i kroppen. Frågan är var, eftersom jag inte känner av någon. Försämringen kom ju ganska plötsligt (efter att ha legat på någon slags platå).
SvaraRaderaTack för kloka ord, @medeldist! Jag har för mig att Janne W har en maxpuls kring 185 (har läst det i någon tråd) men MAF-träningen har tveklöst passat honom som handen i handsken.
Jag var ju också lyrisk över mina resultat under första tiden. Jag förbättrade mig nästan en halv minut på drygt en månad innan jag hamnad på min platå.
... och jag har inga planer på att kontakt Phil Maffetone:-). Jag ångra lite grand att jag hängde ut honom som skyldig till mina motgångar, men jag hoppas att mina läsare tog det på rätt sätt, dvs. lite skämtsamt.
SvaraRaderaJag är övertygad om att hans träningsmetod fungerar bra, förutsatt att man är helt frisk.
När jag grävde i mitt förflutna så hade jag bland en bloggning från 18/7-2008. Där har jag just mätt utvecklingen på just 144-146 puls lubben. Exakt samma runda på 9,2km
SvaraRaderaVecka 21 - gjorde jag 7:02 & 7:20
Vecka 24 - gjorde jag 6:24 & 6:25
Vecka 29 - gjorde jag 5:59 & 6:05
Jag började springa först vecka 14-15 det året. Men utvecklingen gick som på räls. Skadade sedan höger fotled (första gången) och fick ta det piano.
I höstas (2009) knatade nog som bäst på i 5:25 tempo till den pulsnivån. Där tog det tid. Senaste två lubben var inom pulsnivån och låg på ca 6:25 tempo - å andra sidan var de över 16 och 22 km.
Jag har haft stor nytta av 180regeln, fast det var när jag gångade. Men min erfarenhet talar mer för att jag behöver ligga högre i puls för att få den utvecklingen som andra maffare har. I mitt fall ca 75% av maxpulsen.
Hej,
SvaraRaderaUnder min grundträning (4månader) så kör jag enligt Maffemetoden.
Det jag har givit mig förbättringar på 10Km (från 33:23 till 31:02)
Och Lidingöloppet 30k från 1:58 till 1:48
Det du saknar är tålamod...
@Anonym: Ja, det är möjligt att jag saknar tålamod. Men jag körde maffe-träning under nästan fyra månader. Under de två första blev jag bättre men sedan gick det bara sämre och sämre och till sist var jag sämre än när jag första började med den träningsformen. Men... jag funderar på att ge den en ny chans under hösten. Jag kommer nämligen inte tävla förrän i slutet på mars så det är ingen brådska för min del. Men jag har inte bestämt mig än. Blir det maffe så blir det inte lika strikt som i vintras. Grattis till strålande framgångar!!
SvaraRaderaJa ge MAF metoden en chans igen.Kanske har du inte hittat rätt pulsnivå. Testa runt lite, så du hittar rätt.
SvaraRaderaUnder grundträningen ska man ska inte vara rädd att springa för sakta, snarare tvärtom. Det är under våren som det ska börja gå fort, när man lägger till intervaller och tempopass och tävlingar.
Det är tålamodskrävande och ovant, men tänk på att den som skrattar sist skrattar bäst....de som springer om dig under grundträningsperioden kommer du att susa förbi på våren och sommarens tävlingar, (när det gäller)
Jag springer i 3:08 min/km fart vid 10km lopp, men när jag startar grundträningen nu i höst, så kommer jag troligen ligga på 4:45/km (som är min MAFFE fart vid puls 140) Det kändes enormt frusterande första året, men om det vore enkelt, så skulle Sverige vara fullt med löpare som sprang 29minuter på milen.
Lycka till och kör (lagom) hårt