Gårdagens pass visade sig gå nästan lika uselt som det jag berättade om i fredags. Den något bättre men fortfarande usla snittkilometertiden 6.14 min /km noterades. Distansen blev denna gånga å andra sidan bara lite drygt halva fredagsdistansen (11 km) och hade jag fortsatt ytterligare en mil hade jag säkert landat kring 6.30 min/km igen.
Vad som mer bidrog till gårdagens usla kilometertid och gör utfallet ganska svårt att bedöma var att jag kände en ordentligt stelhet i benen efter fredagens halvmaradistans. För att inte tala om vad jag gör idag. Benen känns nämligen stumma och tunga som stockar. Nu tänker jag ta det lugnt till på onsdag innan jag provar igen, vilket jag förresten också är tvungen till eftersom jag inte har tid innan dess.
Som jag skrev i en kommentar till fredagens inlägg… att man når en platå efter 3-4 månader med sin MAF-träning är mer regel än undantag. Platån innebär att man står stilla i sin utveckling och brukar innebära att man måste förändra något. Som regel brukar det handla om att man måste införa mer intensitet och snabbhet i sin träning. Jag skulle acceptera att hamna på en sådan platå men jag accepterar inte att jag börjar försämra mina träningsresultat. Då måste något vara helt uppåt väggarna fel.
Förhoppningsvis hade jag bara en extremt dålig dag i fredags. Trots att det gick oerhört sakta blev jag stum i benen som följd av att jag inte sprungit på en hel vecka, vilket gav ännu ett uselt pass igår.
Den förklaringen får gälla till onsdag då jag tänker prova igen.
Attans! Den stumma känslan liknar den jag hade i torsdags i form av ordentlig matthet under mittdelen av passet. Nu verkar du ju snarare vara matt efter passet (vilket verkar förklarligt av dina pass...). Äh - märks det att jag inte ens har en teori :-) ? Oavsett är du strong som ger dig ut! Jag kan bara tillägga att om du hade liknande före som jag så förstår jag att du är matt idag! "Lär dig hata Snömodd!" är min nya devis... Fingers crossed för din onsdagsrunda!
SvaraRaderaKan det inte vara modden som suer musten ur benen på dig? Jag tycker den tar massor av kraft.
SvaraRaderaJag har funderat lite på det ni skriver om modd och visst kan den ha inverkat. Även om jag inte tycker att det varit moddigt så tror jag att man omedvetet springer och spänner sig och får en onaturlig fotisättning för att man inte ska halka. Men att modden skulle ha SÅ stor betydelse har jag svårt att tänka mig.
SvaraRaderaHursomhelst... båda mina senaste pass har sprungits i c:a -5 grader och snön har inte på långa vägar varit lika hård som under de tre sensaste löpveckorna.
Det kanske är bra att man inte accepterar försämringar periodvis. Men ändå så blir det negativ utveckling under en period. Verkar ofrånkomligt ibland.
SvaraRaderaJag vet inte hur mycket upp och ner formen gått under den korta tiden jag sprungit. Oräkneliga gånger känns det som. Jag vet bara att mot slutet nånstans så brukar det bli bra.
Senhösten 2008 försökte jag köra Maffeinriktad träning. Lågpulsade och vad som hände var att jag de närmaste tre veckorna blev allt långsammare och långsammare. Frustrerad gav jag upp och sprang på som vanligt och var snart uppe i min bästa form.
Vissa människor verkar ha en linjär utveckling norrut, en del av oss får uppleva det hela i form av skov, skov som ibland tar en söderut istället för norrut.
Du kanske inte ska ha så högt ställda förväntingar på så kort tid, trots allt har du väl ett verkligt målsnöre först i sommar/höst nångång?
Det är bara att ta det som en man, when the going gets though, the though goes shopping...
Run on, och njut!
@BadGEAR: jag har ibland alltför dåligt tålamod och kan knappt acceptera att jag står stilla i utvecklingen. Men en sådan läggning är det väldigt svårt att se att jag går tillbaka. Jag tänker ge lågpulsandet ytterligare en månad, förutsatt att det inte går ÄNNU sämre de kommande passen (vilket jag har svårt att tro).
SvaraRaderaIdag är jag fortfarande märkligt stum i benen och jag har svårt att tro att det kommer att ha släppt till i morgon, då jag planerar en runda.
Skönt att höra att det åtminstone finns en person som regredierat med lågpulsträning. Jag har bara hört om dem som lyckats, åtminstone mer eller mindre.
Det finns givetvis olika anledningar till varför det blir sämre under en period, för mycket träning (stum, stel, ont i kroppen, stort sug efter viss typ av mat/dryck osv - Maffetone har skrivit några ord om det)
SvaraRaderaMånga saker påverkar. Din vilopuls, är den högre nu, så påverkar det också vad du får ut när du springer.
Om den är högre, då kan man fråga sig varför. Kroppen har kanske inte fått tillräckligt med vila från träning (långsammare löpning frestar typ1 fibrerna mer - de är inte tillräckligt tränade). Kanske stressad av olika yttre faktorer vilket höjer pulsen. Uttorkning är en annan orsak, börjar vikten sjunka kan det bero på viss vätskebrist också. Vätskebristen påverkar snabbare vätskeinnehållet i blodbanan, och det visar sig på en snabbare pulshöjning när man tränar.
Det finns fler som upplever att Maffeträningen går mycket upp och ner på vad man får ut när man kör testerna. Det har varit en del om det på jogg.se - jag vet inte vilken förklaring man ska ha till det. Kanske är det så att vi gör fel helt enkelt, fuskar. Sköter inte uppvärmningen, sköter inte vätsketillförseln, sköter inte träningen osv. Eller så funkar det inte på alla med löpträningen. Personligen får jag för mig att jag får den bästa utvecklingen när jag ligger 10% över MAF max. Jag kan inte bevisa det, utan det är bara som det känns.
Men jag förstår dig att det är påfrestande när det går bakåt. Jag blir själv ganska trött när det inte vill sig som jag vill.
Jag får alltid tänka tillbaka (och speciellt i den här perioden som jag är i nu) att jag trots allt kommit långt de här åren, hur jädrans långsam jag trots allt springer i detta nu. Och rent historiskt för mig själv så har det inte varit en snygg kurva som pekar mot en bättre värld, utan det går upp och ner. Och på sikt har det blivit bättre vad jag får ut vid varje given pulsnivå.
Shoppa mer! :)
Modden suger! Jag körde nästan 10K idag och det var ett steg fram och två bakåt, typ. Extremt frustrerande!
SvaraRaderaHej! Jag var med om nåt liknande när jag började lågpulsa i höstas. Första passen typ 6:20 min/km, sen bättre ner mot 6:00, sen sämre igen ända upp till 6:40, då gav jag upp. Känner igen frustrationen... För man läser bara success stories om lågpuls och då trodde jag att det var nåt fel på mig.
SvaraRaderaEfter att jag gav upp och sprang lite snabbare i 10 dar så lågpulsade jag igen (hade nog börjat gilla det trots allt) och plötsligt hade jag tagit ett skutt ned till 5:46 min/km! Sedan dess har jag kört blandat och har inte haft nån lågpulsutveckling, men vem vet... Det kanske skuttar igen nån gång.
Kanske inte rätt tips för dig förstås - ville bara berätta om en otypisk lågpulshistoria.
@BadGEAR: Tack för kloka ord. Har funderat mycket på vad det är som gör att det plötsligt går sämre. Kollade vilopulsen för några veckor sedan och den var betydligt högre än i somras. Så pass hög att jag inte kunde ta resultatet på allvar. Har dock inte kollat den igen efter det. Senaste två månaderna har jag varit väldigt duktig på att dricka vatten, något jag varit väldigt dålig på tidigare. Så det kan jag utesluta. Förkylning förra veckan och lite ont i halsen i kväll. Kanske har jag nåt skit i kroppen som ligger och lurar och som påverkar träningen negativt, trots att jag knappt känner av det.
SvaraRadera@Petra: ja, modden suger. Märker det främst när jag går från centralstationen till Karlaplan varje morgon.
@Linus: Jag kanske är en usel människa men jag glädjer mig faktiskt åt din och BadGEARS vittnesbörd tillbakagång med lågpulsträning. Innan era kommentarer till detta inlägg så hade jag bara hört solskenshistorier. Jag ger lågpulsandet ytterligare två veckor och händer det inget så tänker jag höja tempot och följa ditt (och BadGEARs) exempel.