Mina och dina drivkrafter?

Idag är jag hemma med två kräksjuka barn och är jag inte immun så lär väl även jag åka på eländet inom kort. Min egen förkylning är en smula bättre men jag kommer att hålla mig inne även idag. I morgon får vi se.
Nu när jag känner mig lite risig och ligger lågt med träningen kan jag passa på att skriva om något annat än mina löprundor som ju alla är ganska lika varandra.

Ibland funderar jag över vad det är som driver mig i min träning och funnit att det är en hel massa faktorer i samverkan. Jag har en kompis som avskyr att springa men som ändå gör det och det till och med med skapliga resultat. Eftersom han avskyr löpning så är hans drivkrafter höljda i dunkel och jag har bett honom skriva ett gästinlägg hos Roadrunner som kommer att publiceras inom ett par veckor. Jag hoppas att saken då blir utredd.

Alla har vi våra olika drivkrafter till att springa. Kanske har vi inte våra unika drivkrafter. Snarare ser fördelningen av nedanstående punkter olika ut hos var och en. Punkterna har jag snappat upp från olika håll. Inte minst från mig själv.

1. Gå ner i vikt
2. Må bra
3. Att hela tiden förbättra sina resultat och nå uppsatta mål
4. De är endorfinberoende och träningsnarkomaner.
5. De vill se bra ut nakna (som Jonas Colting ironiserar över)
6. Det är meditativt
7. Ett sätt att komma ut i naturen.
8. Vadslagning
9. Nyårslöfte
10. Att slå en kompis på en tävling.
    

När det gäller mig själv och mina drivkrafter så finns det inslag från nästan samtlig punkter, vilket jag tror att det gör hos de allra flesta. Punkterna har bara olika stor betydelse hos varje enskild löpare. Drivkrafterna har också sett olika ut beroende på vilken tid i mitt liv man tittar på och är inte demsamma nu som de var för tio eller femton år sedan. Själva huvudskälet till att jag springer och som står för en betydande andel av alla drivkrafter (säkert 50%) är att jag vill må bra. Jag planerar också att bli väldigt gammal och vill under god hälsa se mina barn växa upp och så småningom bli medelålders även de. Det är min absolut starkaste drivkraft. I övrigt ser det ut så här med hänvisning till punkterna ovan.

1. Under de perioder då jag vägt tio kilo mer än jag gör idag så har jag sprungit för att gå ner i vikt. Nu finns det inte mycket mer att ta av. Snarare skulle jag vilja lägga på mig ett par tre kilo muskelmassa som jag har tappat sedan i somras. Jag väger nu lite drygt 76 kg men skulle gärna väga uppemot 78 eller 79.
2. Att må bra är som sagt själva huvudanledningen till att jag springer.
3. Att lunka på i samma tempo utan att förbättra mina resultat har aldrig legat för mig. Jag vill gärna se förbättringar. Gör jag inte det så kommer jag att lägga om min träningsstrategi, dock utan att göra avkall på punkt 2.
4. Sanningen är väl den att det finns ett visst mått av träningsberoende hos mig. Jag har ju tränat praktiskt taget hela mitt vuxna liv, bortsett från vissa perioder av total fysisk inaktivitet under de jobbigaste småbarnsstunderna men även andra jobbiga stunder.
5. Jag har tidigare erkänt att det finns ett inte obetydligt mått av fåfänga inblandat i min träning. Men enbart löpning skapar ingen välformat kropp. Ett numera ganska modest inslag av styrketräning ska hjälpa mig med det. Se punkt 1.
6. Avkopplingen som löpningen bidrar med är guld värd i en i övrigt ganska stressad tillvaro. Den meditativa inslaget är tveklöst en drivkraft.
7. För några år sedan hade jag praktiskt taget inte haft annat underlag än asfalt under mina fötter, och då pratar jag inte om min löpning. Jag levde hela mitt liv i stan. Det var runt 2006 jag började uppskatta att komma ut i naturen mer. Under min barndom bodde jag dock nära naturen (Lövstalöt utanför Uppsala) men har efter det alltid känt att det varit något jag saknat. Sedan dess har det blivit en längre  fjällvandring varje år.  Naturupplevelsen går för övrigt hand i hand med det meditativa inom löpningen.
8. Varken vadslagningar eller nyårslöften har varit några drivkrafter för mig att komma ut och springa.
9. Se punkt 8.
10. Att slå en kompis på en tävling har inte varit något för mig. Jag har haft mina egna mål som i och för sig varit satta något högre än vad mina kompisar presterat. Men jag erkänner att det skulle sitta fint att slå min kompis Eriks tid från Lidingöloppet på 2.23, som han sprang i mål på för några år sedan. Att slå kompisar i samma tävling är inget mål i sig eftersom vi inte riktigt har samma målsättningar.
    

Oavsett vilka drivkrafter du har så är alla lika lovvärda. Huvudsaken är att du kommer ut och springa. Men jag hyser nog störst beundran för dem som börjar springa för att gå ner i vikt. Det är ju dessa personer som har det svårast att komma igång.

Vad är det som driver er i era löparambitioner?