måndag 14 juni 2010

Roadrunner i samtal med en maratonveteran

I fredags var Roadrunner på sin äldste sons skolavslutning. I vimlet (och regnet!) på Sverkerskolans skolgård fick han syn på en man iförd den officiella Stockholm Maraton-tröjan. Mannen i fråga var ingen mindre än ultralöparen och Stockholm Maraton-legendaren Bertil Palmquist, vars dotter Roadrunner gått i samma klass som i 9 år och som också har barn på nämnda skola. Ett utmärkt incitament för att inleda ett litet samtal.


Bertil är född 1946 och 2010 års upplaga av maran blev hans 28:e i ordningen. Bästa tiden 2:47 är från 1989. Jag stegade fram till honom och räckte fram min regnvåta näve. Såvitt jag minns har vi inte träffats sedan jag gick i högstadiet för rysligt många år sedan (25 år sedan om vi ska vara noga!).

Vi pratade c:a en halvtimme och samtalsämnet var givet: löpning. Det var mycket intressant att höra en erfaren och inbiten långdistanslöpares reflektioner kring träning och för att inte tala om tävling. På den sistnämnda punkten sade han något som fick mig att ändra uppfattning helt, och det på stående fot i de ögonblick orden uttalades.

Min inställning till tävlingar fram till i fredags var att man ska välja dem med omsorg och de ska vara tillräckligt mycket tid mellan dem för att man ska hinna återhämta sig till fullo. Självklart, ansåg jag då, ska man också prestera sitt allra yttersta under dessa.

Bertil hade en annan inställning som jag nu själv antagligen kommer att anamma. Grundinställningen delade vi: att man väljer ut ett fåtal tävlingar som man verkligen satsar på. Men däremellan tyckte han att man kunde anmäla sig till ett antal ”träningstävlingar”, där man inte behöver springa för full maskin. Dessa skulle alltså betraktas som träningspass under lite roligare former.

Ja, varför inte? Bertil gav tips på en massa tävlingar som ägde rum i Uppsala med omnejd. Särskilt dess omnejd, eftersom löpartävlingarna i Uppsala är ganska få. Jag tycker att deltagandet i en tävling låter som en alldeles utmärkt och dessutom rolig träningsform. Inställningen till tävlandet kan jag ju utan vidare anamma, sedan får vi se hur det blir med själva tävlandet. Det får ju bli i mån av tid.

Kanske är denna inställning till tävlande ganska vanlig? Kanske är det bara jag som hittills tyckt att tävlande i någon annan fart än maxfart är totalt meningslöst?

10 kommentarer:

  1. Toppenattityd, tycker jag! Precis så körda jag Göteborgsvarvet och det var en fantastisk upplevelse. Intentionen var aldrig att slå mitt världsrekord. Nu blev det så i alla fall... Attityden att njuta sig igenom ett lopp har föranlett mången lyft mungipa hos mig i alla fall!

    SvaraRadera
  2. Jag tror det där är ett alldeles utmärkt sätt att få bort nervositeten som lätt annars drabbar oss motionärer när det är tävlingsdags. Det ger vana att tävla helt enkelt!

    SvaraRadera
  3. Precis så resonerar jag med och har (nästan) alltid gjort! Många tävlar sig faktiskt i form! Tävling är superbra snabbdistans träning. Dessutom får du service under tiden. Och kanske ett pris.:-)

    SvaraRadera
  4. Klokt av Bertil tycker jag!
    De lopp man inte satsar stenhårt på får då bli "dagens träning"..

    SvaraRadera
  5. Har fått samma tips av en duktig elitlöpare. Det är nog både kul och riktigt utvecklande på flera sätt.

    Så, vilka lopp anmäler du dig till? :-)

    SvaraRadera
  6. Tycker att det känns meningslöst med tävlingar om man inte går för 100%! :D

    SvaraRadera
  7. Kliar mig i huvudet... enligt uppgift är Roadrunner anmäld till följande lopp under hösten:

    Stockholm halvmarathon
    Lidingöloppet
    Hässelbyloppet
    Ålands maraton

    Hur många fler tänker du knöka in?

    SvaraRadera
  8. Det finns nog flera sorters löpare. Antingen så gillar man att springa och njuter av det, eller så gillar man inte löpning i sig; men lever på kickarna av att prestera.

    SvaraRadera
  9. @Alla: Lars har radat upp de lopp jag hittills är anmäld till. Jag har inte kollat upp tävlingskalendern för hösten än, men det finns säkert ytterligare ett par lopp jag skulle kunna tänka mig, men då som lite snabbare träningspass och bara på kul.

    Jag har ganska dåliga tävlingsnerver som behöver trubbas av lite, lämpligen under lopp som man tar med en klackspark.

    SvaraRadera
  10. Jag funderar på att delta i ett 8-kilometerslopp som går av stapeln i Gamleby den 9:e juli. Det ligger inte allt för långt från vår sommarstuga strax söder om Västervik där vi påpassligt nog kommer att vara just då.

    SvaraRadera