Roadrunner stretar vidare i sitt fåfänga försök att på kort tid återfå aprilformen. Det går inte fort och det är inte skönt men det är bara att bita ihop och ha tålamod, vilket aldrig varit Roadrunners starka sida. Igår rundade han Djurgården i ett tempo som med tanke på ansträngningen borde gått c:a 40 sekunder fortare per kilometer.
Det gick beklämmande sakta men jag hade i alla fall turen att inte bli omsprungen. Grön av avund betraktade jag mötande löpare som på lätta fötter susade förbi i skönt 4:30-tempo. Vore det inte för vissa kompenserande faktorer skulle jag inte tveka med att utse gårdagens löptur till en av mina sämre någonsin. Så där rasande långsamt gick det väl inte igår (drygt 11 kilometer i 5:22/km-tempo, snabbare i början och långsammare mot slutet) men eftersom det var så pass jobbigt kändes det som det gick mycket långsammare.
Om vi lämnar löpningen därhän ett tag och ägnar dessa kompenserande inslag några ord. Löpning är som bekant mer än bara att springa. Det behöver inte ens vara träning. Gårdagens pass är ett av få av mina pass som sorteras in i kategorin rekreationslöpning.
Rekreationslöpning är väl ungefär löpningens motsvarighet till strosa som promenadform. Det som ändå gjorde gårdagens löpning till en minnesvärd upplevelse var omgivningarna och det vackra vädret. Djurgården är som gjort för löpning, promenader och rekreation för stressade storstadsmänniskor. Utöver vederkvickande solsken fick jag mig till livs en hel del annat som var som balsam för själen. Under nästan hela rundan hade jag inte mer än ett par meter till vattnet. Flådiga motorbåtar puttrade förbi och orsakade ett trivsamt vågsvall, i vilket ett stort bestånd av måttligt roade svanar guppade omkring. Glada människor som lapade sol, lummig grönska och prunkande blomster. Vid waldermarsudde fick jag kryssa fram genom ett stort turistsällskap. Sannolikt fastnade jag på en och annan bild som togs. Aahh… om man ändå varit i bättre form så hade gårdagens löpning varit snudd på fulländad!
På Petras blogg igår fick jag tips om ännu en tävling som jag anmälde mig till direkt. Den 26/8 går Västersåsupplagan av Blodomloppet 10 km, vilket ligger inom en fullt godkänd radie från Uppsala.
Jo, just ja! En anledning till att löpningen går långsamt nu kan vara att jag sedan några dagar börjat experimentera med lågkolhydratkost. Jag är nu inne på fjärde dagen och har känt mig ganska trött och seg. Inte en onödig (?) kolhydrat har passerat mina läppar och jag kommer att fortsätta med detta ytterligare ett tag. Jag är till och med ännu mera strikt nu än jag var i vintras under mitt lågpulsprojekt.
Hang in there är allt jag kan säga. Jag har ägnat mig en del åt ketos-liknande mathållning så jag vet precis vad du menar med de första dagarna. Du tömmer förrådet med glykogen vilket gör att du känner dig rätt trött och meeeeh-ig. Efter 3-4 dagar brukar det vända för mig och jag blir babianpigg och blir som en duracellkanin på speed!
SvaraRaderaSchysst med vatten och sol och stockholm - får värsta hemlängtan när du skriver så där!!! :)
Var nöjd med inlägget till jag kom till sista stycket:
SvaraRadera"Inte en onödig (?) kolhydrat har passerat mina läppar och jag kommer att fortsätta med detta ytterligare ett tag."
Ursäkta, men var hamnar öl (i synnerhet grillöl) i onödighetsskalan? Att inleda en sommar med ölbojkott (om så är fallet) kan inte leda till någonting gott.
@DrAnnika: Babianpigg!!! Härligt ord. Pigg som en mört känns lite förlegat och måste uppdateras. Har du någon plan för att få ordet etablerat? Fortfarande känns babianpiggheten fjärran med det kan förstås bero på en sån enkel förklaring som för lite sömn.
SvaraRadera@Lars: Av din facebookuppdatering igår anar jag att du satt med en stor grogg i näven när det skrev detta!?:-). Öl och vin är inte onödiga kolhydrater, framför allt inte i midsommartider. Jag har aldrig varit särskilt mycket för vardagsdrickande men ett eller två glas vin om helgen (kanske det dubbla eller till och med tredubbla i midsommar) slinker lätt i utan dåligt samvete. Men mathållningen kommer jag att hålla hårt på ett tag till.
Jag vågar inte mixtra med mina älskade kolhydrater. De är mig alldeles för kära. Om jag inte äter dem blir jag än lynnigare än i vanliga fall och det orkar sambon inte med...
SvaraRaderaJag skippade också kolhydrater för två veckor sedan och upptäckte ganska snart att jag saknar "trycket" i musklerna när jag gymmar, kanske inte har lika mycket "go" när jag joggar.. Men annars mår jag bra och känner mig pigg. Men det är nog bara att hålla i och hålla ut som Annika skriver.
SvaraRaderaMiljön man springer i har stor inverkan.. Underbart att få springa vid vattnet, i solen =)
Önskar Dig och familjen en riktigt trevlig midsommar!