Först några ord om mitt tillstånd och därefter en liten utsvävning med filosofiska inslag. Under gårdagen försämrades mitt tillstånd. Det låter kanske mer dramatiskt än det var men det som hände var att näsan så att säga förlorade en del av sin andningskapacitet. Idag är det värre med både hals och näsa och maradrömmen har tyvärr övergått till mardröm.
Roadrunner är förkyld, besviken men snäll.
Då kan han se ut så här
Otur är en annan förklaring jag inte tror på. I alla fall inte i det långa loppet. För att kunna prata om tur och otur måste vi först slå fast att det måste gälla händelser som ligger bortom vår kontroll: att vinna på lotto eller att råka hitta sedelbunt ute på gatan. Ibland tenderar flera oturstyngda händelser att klumpa ihop sig men i det långa loppet går det för de allra flesta ungefär jämnt ut. Om otur är händelser som ger minus i protokollet och tur ger plus så brukar summan bli ett tal nära noll. Normalfördelning brukar vi kalla det i min bransch.
Vad gäller mina löpartävlingar så är det lätt att tro att oturen klumpat ihop sig. I höstas ställde jag in
Stockholm Halvmaraton
Lidingöloppet
Hässelbyloppet
Men det berodde inte på tre stycken sjukdomar som var oberoende av varandra. Nej, istället var det samma åkomma (antagligen till följd av överträning) som ihärdigt bet sig fast under vecka efter vecka.
I år ser det hittills inte bättre ut än att inte bara Kungsholmen Runt utan nu även Stockholm Maraton får stryka på foten. Men denna gång är det i alla fall på grund av åkommor som är oberoende av varandra. Detta är kanske egentligen inte så vansinnigt konstigt och jag drar mig för att påstå att jag är osedvanligt otursföljd. Å andra sidan tycker jag att jag har tur på andra områden. Om jag åter skulle dra in de högre makterna så skulle jag ha dem att tacka för mycket i livet men tyvärr också en hel del att beskylla dem för (inte bara inom löpningen!). Det jag upplever är alltså helt normalt. Det går jämnt ut i slutändan även om det förhoppningsvis är många år kvar innan livet ska summeras.
Apropå tur... i maraton och övriga distanser hjälper tur lika mycket som i ett parti schack mot en mästare. Hård träning är det enda som hjälper (what else is new?).
Nu vill jag bli frisk så att jag åtminstone kan komma igång att träna. Maj och nu även början av juni är en rejäl plump i mitt träningsprotokoll.
För övrigt är det inte bara Stockholm Marathon jag missar. Nästan lika mycket som själva löpningen har jag sett fram emot den planerade bloggarträffen innan start där jag äntligen skulle få träffa några av mina läsare och medbloggare och medbloggerskor. Det är nästan så att det känns lika illa som att missa själva tävlingen.
Jag beklagar!!! :(
SvaraRaderaTur att ditt huvudmål för året - sub 40 - inte är avhängigt av ett specifikt datum. Där kommer normalfördelningen se till av sommaren och hösten bli riktigt bra! ;)
Vilket skit!
SvaraRaderaHelt klart nackdelen med lopp som är fullbokade nästan ett år före start. Jag kommer nog fortsättningsvis att starta i lopp där sen anmälan eller efteranmälan är möjlig.
SvaraRaderaRiktigt tråkigt är det om detta snuvar (haha) dig på starten. Håller med dig om att bloggarträffen hade varit riktigt rolig.
Tråkigt. Jag hade gärna sett dig där och gärna läst om din prestation efteråt. Men det är väl inget som hindrar dig från att åka till Stockholm ändå på lördag? Do it!
SvaraRaderaKrya på dig.
Skit, skit, skit!
SvaraRaderaJag lider verkligen med dig och hoppas vi kan sammanstråla vid nåt annat lopp framöver på ny bloggträff! Hade varit riktigt kul att ses "live", ju! Ta hand om kroppen nu! För egen del har nervositeten jackat upp några steg redan idag...
Men så jäkla trist!
SvaraRaderaJag förstår att du är besviken och LESS!!
Beklagar verkligen! :(
SvaraRaderaTrist, trist, aptrist. Förlora inte lusten att springa nu!
SvaraRaderaShajse igen! Men riktigt bra inlägg!Gillar ditt filosoferande om tur och otur! :-) Jag är i sjukvårdstältet fram till start. Du kan ju hänga där om du vill. ;-)
SvaraRaderaVilken motgång. Lider verkligen med dig. Du skulle verkligen vara värd en sub40 upplevelse senare i höst. Din blogg är ett ledljus för många. Håll ut.
SvaraRadera/Sven