Är betablockerare dopingklassat?

Den som var snabb att läsa förmiddagens inlägg från Roadrunner hann se att det ursprungligen var mycket längre än det var tio minuter senare. Det berodde på att det framkom misstankar om att en stor del av inlägget helt enkelt var en bluff iscensatt av en av Roadrunner kompisar som sprang maran i lördag. Vad som senare hände var att uppgifter framkom som styrkte att det som skrevs faktiskt var sant. Detta var vad som hände...

Om detta stämmer, vilket det enligt vederbörande gör, så är jag åter i chock efter att ha lugnat mig då det påpekades att allt var en bluff.

Bland de jag i realtid följde under lördagens mara fanns bl.a. en kompis som har en lång karriär som motionär bakom sig. Här följer det jag redigerade bort ur förmiddagens inlägg:

I torsdags hade jag ett planeringsmöte tillsammans med mina kompisar där vi diskuterade var årets fjällvandringsresa skulle bära av. Samtliga i gänget är också motionärslöpare på ungefär samma nivå. En av dem gjorde så sent som för några månader sedan klart för oss alla att det var färdigtävlat för hans del och att han aldrig mer skulle ställa upp i en tävling. Detta av flera olika skäl. Dels hade han insett att han inte skulle kunna nå upp till sin forna form igen utan en rejäl dos träning och dels genomgick han så sent som i mitten av mars en hjärtoperation. De senaste åren har han dessutom käkat betablockerare. Lite träning hade han dock ägnat sig åt, lät han oss få veta under middagen. Enligt honom själv ett par mil i veckan.

Under torsdagens middagsmöte berättade han att han eventuellt skulle komma till start på Stockholm Maraton. I efterhand tycker jag att jag kunde skönja ett hemlighetsfullt leende när han sa detta. Från min dator i lördags lade jag upp honom på bevakning och vid första 5 km hade han en genomsnittlig kilometertid på ett par sekunder över 5 minuter, vilket höll i sig under första milen.

De senaste åren har han brutit maran eftersom han av olika skäl klappat ihop och när jag såg vilket tempo han höll gissade jag att han ganska fort skulle klappa ihop även denna gång. Till och med hans fru, som jag hade kontakt med över facebook under det att maran pågick, trodde att han skulle klappa ihop när som helst.

Han klappade inte ihop. Istället höjde han tempot och höll i fortsättningen ett genomsnittligt tempo kring 4:50/km ända in i mål. Sista två kilometrarna gick på 4:38 vilket gav en målgångstid på strax över 3:25. Han krossade sitt tidigare rekord från 2003 med nästan exakt 19 minuter. Är betablockerare dopingklassat, eller??

Bara ett par minuter efter hans målgång drog jag iväg ett sms till honom. Jag var i djup chock och efter rungande gratulationer kunde jag inte låta bli att flika in något om mina misstankar om att han mörkat en avsevärd mängd träning: ”Ett par mil i veckan... Jo tjena!!”.

När jag fick höra att han skulle komma till start var det ingen högoddsare att han skulle bryta även i år. Om han skulle ta sig i mål gissade jag på en tid på i bästa fall strax över fyra timmar. Allt detta med tanke på hans hjärtoperation och blygsamma träningsmängd. Att han skulle göra en sådan comeback var minst sagt otippat och jag har fortfarande inte lyckats ta in detta på allvar. Jag kommer att avkräva honom en förklaring inom kort.

Misstankarna om att det var en bluff kom från vår gemensamme kompis Henrik som var övertygad om att vederbörande låtit någon annan springa med hans nummerlapp. Detta avfärdades kraftfullt när han konfronterades i en liten mejlkorrespondens om detta som pågick under förmiddagen idag.

Nu blir min målsättning att slå hans tid under Åland Maraton i höst:-).