fredag 30 juli 2010

Kort genomgång av löpningen under juli.

Roadrunner är tillbaka i Uppsala igen efter nästan fyra veckors vistelse i den småländska sommarstugan. Träningsmängden under juli får knappt godkänt och de flesta av er förstår nog att det beror på den tropiska hettan under större delen av juli. LCHF-dieten är nerlagd sedan drygt en vecka tillbaka efter att under drygt fyra veckor käkat minimalt med kolhydrater. Vore det inte för att löpningen gick så oerhört långsamt skulle Roadrunner gärna fortsatt med dieten livet ut. Han har nämligen aldrig mått bättre än under dessa veckor.

Att med en puls kring 170 bpm och under uppbådande av alla krafter man är mäktig inte kunna springa snabbare än 6:10 per kilometer är inte roligt! Nåja, det var kanske att ta i en smula men faktum är att det var detta tempo jag höll under de sista tre kilometrarna under mina 16-kilometersrundor i sommar. De första kilometrarna gick i femminuterstempo innan tempot avtog successivt.

Min ambition var att springa varannan dag under juli. Så blev det inte. Var tredje dag lyckades jag komma ut. Ett par gånger gick det fyra dagar mellan två pass. Träningsmängden har jag inte tagit reda på än men jag uppskattar den till c:a 13 mil. Anledningen till detta var att den tid på dagen då temperaturen var godkänd var efter 20:00. Inte sällan åt vi middag vid 19:30 (vi befann oss ofta på badplatsen till 18:30) varför det blev alldeles för sent för löpning.

Samma dag som jag bestämde mig för att avsluta min LCHF-diet var jag ute och sprang på kvällen. Då hade jag ätit skapligt med kolhydrater. Tempot blev precis vad jag förväntade mig: 20 sekunder snabbare per kilometer och ett jämnare tempo genom hela passet. Men fortfarande var det långt kvar till min aprilform.

Efter ytterligare ett par dagar med hyfsat normal kost (jag äter fortfarande mer fett än jag någonsin gjort!) gav jag mig iväg på ett snabbdistanspass på fem kilometer. Första kilometern fick jag upp tempot till 4:00 tempo men orken tröt och efter fem kilometer blev snitttempot 4:30/km.

Därefter gick det tre dagar innan nästa pass och vi är nu framme vid mitt senaste pass, vilket var i förrgår. Då sprang jag min 16,4-kilometersrunda och allt (nästan!) kändes då fantastiskt. Utan att anstränga mig höll jag ett tempo kring 4:55/km, ett tempo som skulle tagit död på mig under LCHF-veckorna. Det är ett tempo som med den graden av ansträngning inte är långt ifrån min aprilform! Härligt!!

Men... tempot kunde varit ännu högre! Under sommaren, och alltid efter mina 16,4-kilometersrundor, har jag fått vansinnigt ont i höger knä dagen efter. Misstankarna om löparknä fanns men efter ytterligare en dag var smärtan helt borta. Under själva löpningen kände jag ingenting men efteråt kom den smygande. På natten efter löprundan hade jag till och med svårt att vända mig i sängen pga. smärtan. Under sista passet började jag få känningar efter halva passet (jag befann mig då 8 kilometer hemifrån!) men det gick bra att springa förutsatt att jag sprang tillräckligt långsamt (c:a 5:00/km) och så fort jag försökte trycka på lite mer gjorde det ont. Efter passet gjorde det så ont att jag haltade som om jag blivit skjuten i knät. Likaså dagen efter, dvs. igår. Idag är smärtan nästan helt borta igen.

Det första jag gjorde när jag kom hem till Uppsala igår var att googla på symtomen. Klockrent löparknä, visade det sig! Inget snack om saken! Då gäller det att gå till botten med orsakerna till detta. Jag har ju aldrig känt minsta tillstymmelse till problem tidigare! Det visar sig dessbättre vara ganska lätt. Jag tror att det har att göra med att den vägen jag sprang under mina 16,4-kilometersrundor på är en ganska smal landsväg utan väggren. Som bekant brukar just den typen av vägar luta en hel del. Med min typ av pronation leder det till att högerfoten landar i en vinkel som är liksom åt fel håll. Vänsterfoten landar däremot helt rätt, eftersom vägen lutar åt vänster på vänster sida. Tyvärr råkar man ju ut för samma sak när man sedan springer samma väg hem igen. Jag kände att detta var ganska ansträngande för högerbenet, eftersom det hela tiden landar något centimeter högre än vänsterfoten.

Nu väntar en veckas fjällvandring i Sarek för min del. En vecka av lågintensiv träning! På ryggen kommer jag att bära c:a 20 kilo och c:a två mil om dagen ska tillryggaläggas. Jag hoppas att detta är vad mitt löparknä behöver. Jag är hemma igen på söndag nästa vecka så ni får ge er till tåls tills dess:-).

11 kommentarer:

  1. Önskar en skön lågintensiv träningsvecka med vidunderliga vyer!

    SvaraRadera
  2. Welcome back! Njut av fjällvandringen! Det där med landsvägslöpning och knäont löser jag genom att springa på "fel" sida åt ena hållet, dvs på höger sida ena halvan och på höger sida även hemvägen.

    SvaraRadera
  3. Är ganska så avundsjuk över din stundande Sarek-vecka. Mindre avundsjuk över dina knäproblem. Hempas råd verkar ju vettigt. De där småvägarna är ändå så smala att det inte spelar någon större roll vilken sida man springer på.

    SvaraRadera
  4. För min del gjorde en hel del stretching susen. Vad jag känner till så är det IT-bandet som orsakar symptomet i knät som löper från höften eller bäckenet ned över utsidan av låret. Genom att stretcha sätesmuskeln och utsidan av höften så försvann mitt löparknä.

    Lycka till med vandringen!

    SvaraRadera
  5. Mitt löparknä blev jag av med för bara en två veckor sedan. Som John ovan har skrivit så var det stretching som hjälpte för min del också. Hittade någon supersida med tips och sådant för löparknä, så stretch några ggr om dagen och kyla ner knät efter löpning samt undvika uppförsbackar i den mån det går gjorde sitt :)

    SvaraRadera
  6. Marathon.se webb-tv innehåller bra övningar för löparknä. Blir lite fundersam över dina nästan konstanta skadebekymmer, inte positivt om du vill hålla igång kontinuerligt med löpning. Har du "rätt" sorts skor? Landar du tungt på hälen, har du testat att minska steglängden, öka kadensen och luta dig lite framåt för att komma upp mera på mellanfoten när du springer?

    SvaraRadera
  7. Intressant det där. Hur kass lågkolhydratdieten funkade på dig som löpare. Hoppas knät håller sig lugnt. En orsak till löparknä är med svaga framsida lårmuskler. Kanske något att stärka? Hoppas Sarek blir underbart!

    SvaraRadera
  8. Hej! Nyligen bestämde jag mig för att samla Sverigs alla bloggar inom ämnet hälsa. Däribland ämnen såsom träning, viktminskning, recept (kost), sjukdomar, etc. Eftersom din blogg passar in där så skulle jag väldigt gärna se att du registrerade den. Iden är att likartade ska hitta inspiration att själv fortsätta blogga och utvecklas. Givetvis kostar det inget.

    http://www.halsoartiklar.se/bloggar/

    SvaraRadera
  9. Fjällvandring låter fab!!
    Och du, ta det lugnt med knät och se till att få lite hjälp med rehab, så att du motar Olle i grind och inte får en fulare skada än så!
    Intressant att läsa om LCHFdieten, jag vet att Bumbi har upplevt samma sak nu när hon äter minimalt med kolisar. Egentligen inte helt knepigt, men visst är det spännande när man verkligen kan se en så pass ordenlig skillnad!
    Ha en fin fjällvandring och så ser jag fram emot att läsa mer om bra löprundor när du kommer hem! :)

    SvaraRadera
  10. Stretcha är det som gäller samt kanske lite yogaövningar. Att vara smidig som löpare har ju bara fördelar! Hoppas du snart blir bra i knät!

    SvaraRadera
  11. Det är nog inte det lättaste att gå över till fettdrift om man ätit mycket kolhydrater i hela sitt liv.

    Jag har i grunden ätit lchf i tre år men ändå ätit lördagsgodis och sådär vilket ändå gjort att jag använt kolhydrater vid träning.

    Nu går jag "all in" i tio veckor och hoppas att omställningen ska vara klar tills dess. Men det är ingen liten omställning för kroppen, det är ju förändring på cellnivå och det här kommer verkligen testa mitt tålamod som löpare.

    SvaraRadera