söndag 17 oktober 2010

Kyliga och kämpiga kilometrar

Jodå, Roadrunner kom faktiskt iväg på sin planerade runda igår. Men det tog emot. I flera avseenden. Det var kallt, han var hungrig och inte minst otränad. Att det senare skulle vara ett skäl till att låta bli är måhända svårt att förstå, men man är plågsamt medveten om att man kommer springa långsamt. Frågan är bara hur långsamt. Innan man kommit iväg är man livrädd för att upptäcka att något tempo snabbare än 6:00 min/km inte går att pressa fram hur kroppen. Men illa var det dessbättre inte.

Hela tolv kilometer fick jag ihop igår eftermiddag. Det var min längsta runda på ganska länge. Tempot 5:22 min/km var kanske inte något att hänga i granen men varför maxa i det här skedet? Eller i något annat skede heller för den delen.

Men visst var det ganska jobbigt. Ungefär så jobbigt som det var att springa 10 km på typ 48 minuter i början av april när jag var i storform. Samtidigt var det också väldigt skönt att äntligen komma iväg.

Inläggen kommer ett tag framöver att hållas lite kortare än jag brukar hålla dem. Mest för att känner att löprundor i så pass modest tempo inte bör genomanalyseras med risk för att få prettostämpel. Tankar som "Men herregud! Karln springer i 5:20-tempo och skriver som om han var på elitnivå" skulle tänkas ute bland mina läsare. Jag skriver helt enkelt så pass detaljerat och utsvävande som jag tycker att det enskilda passet är värt.

Förresten... kolla här vad min bloggande 9-årige son har lärt mig :-) :


Custom Glitter Text

7 kommentarer:

  1. Oj vad mycket tankar! Tror det kommer att gå fort för dig att komma tillbaka. Det gäller att skynda långsamt så att nya skador inte dyker upp.

    Och sist så, jag säger då det..... Vem lär dom allt?

    SvaraRadera
  2. Hihihi - jag håller mig i 6-minuterstempo, men skriver ändå ;-) Men jag är ju inte i elitskiktet - än! Skönt att komma ut på en runda, eller hur?!?!

    SvaraRadera
  3. Jag tycker man kan vara hur pretto man vill på sin blogg. Alltid finns det någon som är långsammare...!

    SvaraRadera
  4. Vi firar två inlägg från Roadrunner inom loppet av några dagar! Hoppas trenden håller i sig både avseende återkommande inlägg och löpning.

    SvaraRadera
  5. Det är synd att Roadrunner skriver så lite under sina sjukdomsperioder. Jag tror nämligen att det är just där som det intressanta ligger. Man får ta del i tankarna, längtan, frustrationen, uppgivenheten, kampen etc etc.

    SvaraRadera
  6. jag håller med anonym. Skriv fastän du inte kutar! Du TÄNKER ju fortfarande. Väl? ;-)Och nu är du på G igen! :-)

    SvaraRadera
  7. PrettoGLITTER! - hehe, ja oj här satt jag och började fnissa när jag såg blingblinget. Det är fint med skratt.

    Och så är det vår snart igen.

    SvaraRadera