De flesta av Roadrunners läsare är liksom honom löparsjälar. Därför behöver det väl knappast påpekas att det är ett extremt irriterande att inte kunna springa, oavsett orsaker. Men den orsak till utebliven löpning som är värst är väl ändå skador!
Hur det är med den saken vet jag inte riktigt. Det har nu gått en vecka sedan jag senast sprang men jag har inte kännt av någonting alls i knät. Att det gått så lång tid beror inte så mycket på att jag är orolig för mitt knä. Hade jag haft tid och möjlighet hade jag provat springa redan i lördags eller söndags. Allsköns bestyr och en sambo som bokat upp sig för massor av jobb gjorde dock att jag inte lyckades få till det. Likaså nu i veckan. Sambon jobbar kvällar och jag är hemma ensam med barnen.
Om dagarna är det också svårt just nu. Jag jobbar mina två sista dagar på min nuvarande arbetsplats och börjar på ett nytt jobb på måndag och har fullt upp med att hinna avsluta allt. Inga mer löprundor på det härliga Djurgården, alltså. Den nya arbetsplatsen är belägen på Kungsholmen, ett stenkast från Löplabbet-butiken på S:t Eriksgatan. Men Kungsholmen lär ju inte heller vara så dum att springa på.
Lite extra vila skadar ju förståss inte. Särskilt inte nu när jag tagit beslut om hur jag ska göra med tävlandet i höst. Det blir varken Blodomlopp i Västerås, Stockholm Halvmaraton eller Lidingölopp för min del. Inte heller Hässelbyloppet kommer att få åtnjuta Roadrunners medverkan. Förhoppningsvis fungerar träningen så pass bra att Åland kommer att kunna bevistas lagom till det maraton som går av stapeln den sista oktober.
Varför ställa in tävlandet? Varför inte prova på Lidingöloppet åtminstone? Min form är bedrövlig och det är bara en månad kvar. Dessutom är jag orolig för att den påfrestning ett Lidingölopp innebär för kroppen inte är bra för mitt knä. Jag är inte beredd att äventyra höstens träning bara för att få känna på Lidingöloppet, utan att kunna prestera någon tid ens i närheten av mina ambitioner. Och genom att skippa tävlandet så bevarar jag det lilla uns av tron på mig själv som löpare jag fortfarande har kvar och som annars kanske skulle raseras av usla tävlingsresultat.
Det jag nu har framför mig är att i lugn och ro bygga upp formen igen och förhoppningsvis hinna ge ett formbesked på Åland den 31/10. Till tävlingssäsongen 2011, som startar med Premiärmilen, är det inget annat än toppform som gäller. Och självklart sub 40!!! :-)
Känner du någon som vill ha en startplats till Lidingöloppet (Startgrupp 2) så råkar jag ha en över. Pris kring femhundringen.
Hmmm - tråkigt att inte ses nån av de nämnda tävlingarna, MEN vi kanske stöter på varann ändå. Lite sunt resonemang kan jag tycka, men jag är ju inte direkt nån elitlöpare :-) På nåt sätt känns det viktigt att kroppen "ställer upp" och att man är frisk och hel. Lycka till!
SvaraRaderaFörstår ditt resonemang. Får hoppas du hittar tillbaks till löparformen så vi kan satsa på en bra premiärmil i mars.
SvaraRaderaKul med nytt jobb, lycka till med kommande utmaningar!
Trist men säkert klokt. Hur tänker du bygga upp formen igen? Maffe eller något annat?
SvaraRaderaDet är klokt att vila och lyssna på kroppen. Hoppas får på dig löparskorna inom kort. Finns inget värre än att inte kunna springa. Man klättrar på väggarna bokstavligt talat.
SvaraRaderaHmm säkert klokt tänkt att komma i form först är pior 1 MEN jag blir lite fundersam kring ditt Ålands-resonemang:
SvaraRaderaDu skippar Lidingö för att du vill spara knät och siktar istället på en asfalts-mara som går bara 4 veckor senare?? Du är inte marathontränad just nu och det skulle därmed bli slitsamt och 42km asfalt är nog inte vad ditt knä behöver just nu och det vore att riskera vinterträningen och därmed uppstarten av 2011!!
Nej, jag skulle istället springa Hässelby-loppet 10km, givetvis inte med någon sub40 ambition utan som ett testlopp för att testa knät. Är du sugen på att springa längre än så rekommenderar jag Bålsta halvmarathon en vecka senare men jag tycker du ska fundera en gång till på att skippa Åland...
Mvh
Staffan
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera@Lars: har ingen mer nyanserad plan än att springa. Dock tänkte jag försöka hålla igen med snabbdistans. Någon strikt Maffe lär det inte bli frågan om, men väl en del "prattempo".
SvaraRadera@Staffan: Jag skrev inte att jag har betänkligheter när det gäller Åland. Min förhoppning är i alla fall att jag ska kunna springa men det är inte alls säkert. Det värsta är att jag lovat en kompis som fyller 40 just den dagen att åka dit och springa med honom! Men vi får se... tills vidare är min plan att springa men självklart har jag tänkt i samma tankebanor som du.
Hässelbyloppet skippar jag också. Det känns lite meningslöst i dagsläget, men det klart... man vet aldrig. Kommer jag igång och det känns bra så kanske det kan bli aktuellt.
Hej igen! Och jag skrev inte att du heller hade betänkligheter när det gäller Åland. Jag tycker bara det vore synd att med ett strulande knä sikta just ett marathon när du inte är tränad för det och att det riskerar att förstöra för dig ännu längre. Att du lovat en kompis är ju heller inte bra skäl :)
SvaraRaderaHoppas du kommer tillrätta med skadorna och att du kan springa de lopp du vill på ett bra sätt. Själv laddar jag nu närmast för 5km-tävling imorgon!
Jag säger samma som Staffan. Bättre med en halvmara eller "bara" en massa 5-15km lopp. Du får springa ena halva på Åland med din kompis så får han klara andra halvan själv. ;-)
SvaraRaderaKul med nytt jobb! Lycka till!
Känns som att Roadrunner har hamnat i den sits som yours truly befann sig i i våras. Halvskadad, otränad och med ett stukat självförtroende på uppåtgående. Jag är helt nöjd med att jag resonerade på samma sätt som du gör nu.
SvaraRaderaHoppas att nya jobbet blir bra!