onsdag 16 maj 2012

En avsomnad blogg vaknar yrvaket upp igen

Mycket vatten, och säkert en massa annan skit, har runnit under broarna sedan Roadrunner senast uppdaterade sin blogg. Eftersom bloggandet gått på sparlåga har det funnits gott om tid åt kontemplation och funderingar över hur hans träning ska bedrivas. Ett och annat har det kommits fram till.

Visst har det varit en händelserik tid sedan jag senast hade något av värde att dela med mig av här på bloggen. I höstas sprang jag ganska flitigt, men därefter har det gått upp och ner. Mest ner är jag rädd. Sedan några veckor tillbaka är det dock ordning på torpet igen. Löpts har det gjorts, även om de fornstora dagarna två år tillbaka i tiden känns betydligt mer avlägsna än bara två år.

I höstas började jag skära ner rejält på kolhydratintaget för att vid årsskiftet löpa linan fullt ut och köra strikt LCHF. Hälsoeffekterna lät inte vänta på sig. Jag mår som en prins! Innan jag kom igång med regelbunden löpträning i våras körde jag lättare styrketräning hemma i form av armhävningar, situps och skivstångsövningar. Jag är nästan chockad över vilken effekt så pass lite träning givit! LCHF-kosten påverkar kroppen på ett hormonellt plan och det har varit kusligt lätt att lägga på sig muskelmassa. Visst var jag i bättre form för tre år sedan när jag tränade gymträning fem dagar i veckan, men så rysligt långt ifrån är jag inte idag. Känslan i kroppen är en helt annan. Den är liksom mera naturligt stinn än på den tiden jag tankade kolhydrater. Och då har jag ändå uppnått den aktningsvärda (?) åldern av 43 år.

Att jag inte orkar mer på fettdrift låter jag vara osagt. Det är svårt att utvärdera, eftersom jag inte har något att jämföra med. Att jag springer långsammare nu är nog inte mer komplicerat än att jag inte på långa vägar tränat lika mycket.

Mina rundor numera ligger kring milen, och bortsett från att det kanske går lite långsamt (konstant!) så märker jag inte av att det skulle vara jobbigare. Tvärtom känner jag mig piggare än på kolhydratdrift. I synnerhet efter passet, då jag oftast är tokpigg. Tidigare, för ett par år sedan, behövde jag hälla i mig något sött för att bli en fungerande människa igen. Något sådant känner jag inte det minsta lilla ynka sug efter längre.

En hint om dagsformen kan jag ge genom att avslöja att jag springer tio kilometer i komforttempo (har inte provat något annat!) på lite drygt 50 minuter.

Sommaren kommer att ägnas åt LCHF-baserad träning och inte förrän framåt hösten kan jag säga om träningseffekten är oförändrad, sämre eller kanske rent av bättre.

Jag har förresten anmält mig till några tävlingar: Blodomloppet i Uppsala i slutet av Maj. Därefter blir det två upplagor av Sommarloppet , ett 5-kilometerslopp i Uppsala. Dessutom blir det Stockholm halvmaraton i september.

Jag är inte lika sugen på att springa långt nu för tiden. Träningen går inte ihop med styrketräningen och jag tänker fan inte förlora den muskelmassa jag lyckats lägga på mig. Av den anledningen blir det nog inget Lidingölopp för min del, även om jag är lite sugen. Tio kilometer är en härlig distans och det sägs ju att man måste nischa sig för att nå framgång.