fredag 30 juli 2010

Kort genomgång av löpningen under juli.

Roadrunner är tillbaka i Uppsala igen efter nästan fyra veckors vistelse i den småländska sommarstugan. Träningsmängden under juli får knappt godkänt och de flesta av er förstår nog att det beror på den tropiska hettan under större delen av juli. LCHF-dieten är nerlagd sedan drygt en vecka tillbaka efter att under drygt fyra veckor käkat minimalt med kolhydrater. Vore det inte för att löpningen gick så oerhört långsamt skulle Roadrunner gärna fortsatt med dieten livet ut. Han har nämligen aldrig mått bättre än under dessa veckor.

Att med en puls kring 170 bpm och under uppbådande av alla krafter man är mäktig inte kunna springa snabbare än 6:10 per kilometer är inte roligt! Nåja, det var kanske att ta i en smula men faktum är att det var detta tempo jag höll under de sista tre kilometrarna under mina 16-kilometersrundor i sommar. De första kilometrarna gick i femminuterstempo innan tempot avtog successivt.

Min ambition var att springa varannan dag under juli. Så blev det inte. Var tredje dag lyckades jag komma ut. Ett par gånger gick det fyra dagar mellan två pass. Träningsmängden har jag inte tagit reda på än men jag uppskattar den till c:a 13 mil. Anledningen till detta var att den tid på dagen då temperaturen var godkänd var efter 20:00. Inte sällan åt vi middag vid 19:30 (vi befann oss ofta på badplatsen till 18:30) varför det blev alldeles för sent för löpning.

Samma dag som jag bestämde mig för att avsluta min LCHF-diet var jag ute och sprang på kvällen. Då hade jag ätit skapligt med kolhydrater. Tempot blev precis vad jag förväntade mig: 20 sekunder snabbare per kilometer och ett jämnare tempo genom hela passet. Men fortfarande var det långt kvar till min aprilform.

Efter ytterligare ett par dagar med hyfsat normal kost (jag äter fortfarande mer fett än jag någonsin gjort!) gav jag mig iväg på ett snabbdistanspass på fem kilometer. Första kilometern fick jag upp tempot till 4:00 tempo men orken tröt och efter fem kilometer blev snitttempot 4:30/km.

Därefter gick det tre dagar innan nästa pass och vi är nu framme vid mitt senaste pass, vilket var i förrgår. Då sprang jag min 16,4-kilometersrunda och allt (nästan!) kändes då fantastiskt. Utan att anstränga mig höll jag ett tempo kring 4:55/km, ett tempo som skulle tagit död på mig under LCHF-veckorna. Det är ett tempo som med den graden av ansträngning inte är långt ifrån min aprilform! Härligt!!

Men... tempot kunde varit ännu högre! Under sommaren, och alltid efter mina 16,4-kilometersrundor, har jag fått vansinnigt ont i höger knä dagen efter. Misstankarna om löparknä fanns men efter ytterligare en dag var smärtan helt borta. Under själva löpningen kände jag ingenting men efteråt kom den smygande. På natten efter löprundan hade jag till och med svårt att vända mig i sängen pga. smärtan. Under sista passet började jag få känningar efter halva passet (jag befann mig då 8 kilometer hemifrån!) men det gick bra att springa förutsatt att jag sprang tillräckligt långsamt (c:a 5:00/km) och så fort jag försökte trycka på lite mer gjorde det ont. Efter passet gjorde det så ont att jag haltade som om jag blivit skjuten i knät. Likaså dagen efter, dvs. igår. Idag är smärtan nästan helt borta igen.

Det första jag gjorde när jag kom hem till Uppsala igår var att googla på symtomen. Klockrent löparknä, visade det sig! Inget snack om saken! Då gäller det att gå till botten med orsakerna till detta. Jag har ju aldrig känt minsta tillstymmelse till problem tidigare! Det visar sig dessbättre vara ganska lätt. Jag tror att det har att göra med att den vägen jag sprang under mina 16,4-kilometersrundor på är en ganska smal landsväg utan väggren. Som bekant brukar just den typen av vägar luta en hel del. Med min typ av pronation leder det till att högerfoten landar i en vinkel som är liksom åt fel håll. Vänsterfoten landar däremot helt rätt, eftersom vägen lutar åt vänster på vänster sida. Tyvärr råkar man ju ut för samma sak när man sedan springer samma väg hem igen. Jag kände att detta var ganska ansträngande för högerbenet, eftersom det hela tiden landar något centimeter högre än vänsterfoten.

Nu väntar en veckas fjällvandring i Sarek för min del. En vecka av lågintensiv träning! På ryggen kommer jag att bära c:a 20 kilo och c:a två mil om dagen ska tillryggaläggas. Jag hoppas att detta är vad mitt löparknä behöver. Jag är hemma igen på söndag nästa vecka så ni får ge er till tåls tills dess:-).

torsdag 15 juli 2010

Kort uppdatering från Tjust

Roadrunner sitter på Västerviks Stadsbibliotek med två av sina barn uttråkade och gnälliga vid sin sida. Av den anledningen blir det ett mycket kort inlägg.

Det är som bekant dynghett i större delen av landet. Jag vet inte om det beror på värmen, tappad form efter vadskadan eller omläggningen till LCHF-kost, men löpningen går riktigt dåligt just nu. Kanske bidrar allt detta. Det är i alla fall vad jag hoppas.

Jag tränar ganska ihärdigt om kvällarna men jag tycker att det går bara sämre och sämre. Självklart ger jag inte upp. Tills vidare önskar jag alla en fortsatt skön sommar i värmen. Jag återkommer så fort jag får tillfälle.

fredag 2 juli 2010

Bloggstiltje även från Roadrunner framöver

Roadrunner skulle gärna fortsatt blogga lika ihärdigt i sommar som hittills i år. Men den plats han från och med på måndag kommer att befinna sig på är inte särskilt uppkopplad. Något han däremot kommer fortsätta med oförtrutet är löpningen.

Jag är rädd att det kommer att bli glest med blogginlägg från mig under juli. Men ett par inlägg i veckan borde jag kunna få till. Sommarstugan är belägen mellan Västervik och Oskarshamn men där Lanthandeln (i Blankaholm) ligger finns även ett café som tillhandahåller uppkoppling för traktens behövande. Min plan är att skriva blogginlägg i stugan, spara dem som text på USB och sedan klippa in det i bloggen när jag besöker caféet.

Antagligen vinner Roadrunners Löparblogg på att dra ner på bloggandet under en tid. För nog är det så att min bedrövliga träning är precis lika rolig att läsa om som den är att skriva om just nu!? Med bara ett par inlägg i veckan kanske framstegen kan märkas mellan bara två inlägg. Vi får se…

Senaste rundan, för tre dagar sedan ute på Djurgården, kändes en smula lättare än föregående pass. Dessvärre var det en av årets varmaste dagar så något tempo blev det ändå inte frågan om. 14 kilometer blev det i alla fall, precis som jag planerar även denna eftermiddag.

Kan nämna lite grand om mina eftersvettningar som inte var av denna värld efter Djurgårdsrundan i hettan. Trots att jag flämtande duschade kallt i minst fem minuter efter löpturen så rann det från mitt ansikte när jag satte mig vid datorn på jobbet tio minuter senare. Svettporerna var vidöppna och det droppade svett ner på mitt tangentbord! Därefter tog jag tunnelbanan till centralstationen och trots den relativa svalkan i underjorden var min skjorta sjöblöt när jag väl satte mig på Uppsalatåget.

Nu väntar som sagt nästan fyra veckor i sommarstugan. Därefter blir det en veckas traditionsenligt fjällvandring tillsammans med tre kompisar i Padjelanta och Sarek. Förresten håller vi på att bygga upp en websida med reseberättelser i lättsam och underhållande ton från dessa resor. Årets resa blir den fjärde i ordningen. Sidan är under uppbyggnad och är ganska stökig samt saknar ännu bilder. Självklart kommer jag att lägga ut en länk dit så fort allt ser anständigt ut.

Målsättningarna för sommaren blir att återfå formen... samt att anlägga en klädsam solbränna:-).