torsdag 12 augusti 2010

Bra och dåliga nyheter

Roadrunner har testat sitt knä och har både bra och dåliga nyheter. De goda nyheterna är knäet lämnade honom obesvärad och det är ju faktiskt riktigt goda nyheter. De dåliga nyheterna är att de åtta kilometrarna som sprangs var riktigt riktigt jobbiga och pulsen låg konstant kring 180 bpm även under de sista två kilometerna då tempot låg kring mycket beskedliga 5:43/km.

Efter två kilometer uppjogg inledde jag i 4:45/km, ett tempo som jag behöll de första fem kilometrarna. Det var mycket jobbigt! Dels pga. att formen är kass och att jag inte har sprungit så mycket som ett steg på 15 dagar. Dels berodde det också på att det var något alldeles makalöst varmt i utrymmet där Sportlife radat upp sina löpband. I omklädningsrummet (?) har de behagat ställa upp en luftkonditioneringsapparat stor som ett kylskåp men av någon obegriplig anledning verkar de tycka att temperaturer kring 30 bland motionsmaskinerna är okej.

Pulsen gick snabbt upp till 165 bpm och efter bara ett par kilometer var den uppe i 175 bpm för att strax därefter stabiliseras kring 180 (min maxpuls ligger kring 186). Efter fem kilometer var jag tvungen att sänka tempot till kring 5:10 men pulsen var fortsatt hög. Tempot sänktes successivt och vid fullbordade åtta kilometer var det så pass lågt som 5:43/km. Men pulsen låg likförbannat kring 180.

Det var en mycket trött Roadrunner som stapplade av löpbandet efteråt. Svettningarna var grymma och löpbandets kontrollpanel var indränkt i svett av mina frustningar och flåsningar. Jag tänkte att en rejäl kalldusch borde göra susen och få mina vidöppna svettporer att dra ihop sig igen men inte ens åtta minuter i strilande kallvatten hjälpte. Redan under påklädningen flödade svetten över hela kroppen. Jag stod och hängde över luftkonditioneringen en stund, lät dess kalluft blåsa innanför min t-shirt men inget hjälpte.

Några minuter senare stod jag och betalade min lunch i lunchmatsalen. Där jag med blöta fingra stod och fipplade med mitt betalkort iakttog expediten mina ymniga ansiktssvettningar med ett stort flin. Det droppade ner i plånboken och på brickan framför mig och säkert också på min hokifilé med stekta grönsaker. Först efter uppäten mat en kvart senare började svettningarna lugna sig men min t-shirt är i skrivande stund fortfarande genomblöt. Jag har nog aldrig varit med om något liknande i svettningsväg.

Jag kan inte låta bli att undra hur mycket av dagens låga tempo som beror på min formsvacka och hur mycket som beror på värmen. Det lär väl visa sig framöver.

Medan jag skrivit detta har jag fått en liten känning på sidan av mitt knä, men det är mycket lite. Jag har hittat en stretchövning som fungerar skapligt. Man korsar benen som om man vore rejält pinknödig och håller dem raka. Därefter böjer man överkroppen så långt det går snett framåt åt vänster. Det ser antagligen helt sjukt ut och därför ser jag till att vara ensam när jag utför den. Jag tror jag ska smita iväg en stund och göra den nu

13 kommentarer:

  1. Bra att knät kändes bättre!

    SvaraRadera
  2. Hatar att låta som en evig pessimist och surgubbe, men undrar om du tycker att du körde ett lätt pass för att testa knät? Kanske bara är jag som är för defensiv i mitt tänk, men när du skrev att du skulle göra ett lättare test av knä på plant underlag så föreställde jag mig inte att du skulle ligga på 6bpm under maxpuls.

    Omständigheterna gör ju förstås att du inte kan mäta din prestation på ett rimligt sätt så det skulle jag inte oroa mig alls över. Hoppas att knät bli bättre av stretchingen!

    SvaraRadera
  3. Håller med Jenny! Fokusera på det som är bra.

    De första löp-passen jag genomförde efter mitt spring-uppehåll var också riktigt tunga trots att jag hade genomfört en hel del alternativ träning och - i termer av kondition och muskelstyrka - var i god form. Kroppen behöver helt enkelt vänja sig vid löpning.

    SvaraRadera
  4. @Andreas: Jag trodde att 4:45-tempo skulle vara hyfsat lugnt, med tanke på att jag sprang i 4:30-tempo för drygt två veckor sedan (inledningsvis 4:00 tempo) men pulsen drog iväg idag på ett sätt som jag inte kunde förutse. När jag insåg att jag inte skulle orka sänkte jag tempot rejält men pulsen låg ändå kvar.

    Det fanns en poäng med att inte springa för lugnt. Min erfarenhet från mina senare pass är att det var de pass som gick i c:a 5:15-tempo som jag fick ont av medans jag inte kände någonting alls efter snabbdistanspasset. Jag har fått för mig att löpsteget också haft betydelse och därför såg jag till att få till ett fint löpsteg idag, vilket bara är möjligt om man inte springer för långsamt.

    @Lars: samma sak upplevde jag ju i vintras när jag övergick från lågpulsande till mer tempo-baserad träning. Då rättade pulsen till på knappt två veckor och jag hoppas att den gör det nu också.

    SvaraRadera
  5. @Andreas: alltså, jag ville få ner pulsen men det gick inte. I alla fall inte om jag skulle hålla mig inom en "skamgräns" när det gällde tempot. Jag ville inte sänka tempot mer än till 5:43/km (eller vad det var... )

    SvaraRadera
  6. klassisk stretchingövning för eller mot löparknä!!!

    SvaraRadera
  7. Finns det skamgränser på löpband? :-)
    Ensiffrigt på displayen, < 9,9 km/h borde ligga bra till för en sådan gräns i så fall.

    Är helt övertygad om att du snart börjar rapportera starka framsteg. Grundträningen har du fortfarande i dig så med några veckors träning kommer framgångsvågen tillbaks.

    SvaraRadera
  8. Så myckte värme = så mycket högre puls! Kan givetvis inte ge några exakta siffror eftersom det beror på så många faktorer (värme, vätskestatus i kroppen, tid på dygnet, osv. mm.) men svår värme och ingen fläkt är dödsstöten för pulsen. Så, det blir givetvis otacksamt jobbigt och ännu värre "på klockan". Du kommer lätt tjänt in 10s/km och en lägre puls om du får kuta i mer normala (gynsamma) förhållanden. Det vågar jag (nästan ;) lova. Misströsta icke! :D

    SvaraRadera
  9. @Hempa: visst finns det skamgränser. Jag tänker inte springa HUR långsamt som helst. Någonstans går en gräns där man hellre ger upp än fortsätter springa.

    Jag är också säker på att att framstegen kommer inom en ganska snar framtid. Förutsatt att jag kan fortsätta träna som vanligt nu så tror jag att det tar högst en månad att komma i toppform igen.

    @Frida: Ja, jag är väldigt känsligt för värme. Prestationen och pulsen sjunker exponentiellt med stigande temperatur:-/. Igår hade jag dessutom druckit dåligt innan träningen. Det är så typiskt att när man går till löpbandet för att få ett formbesked (vid sidan av att se om knäet funkade) så glömmer man bort att dricka ordentligt innan och råkar ut för närapå ökenvärme. Resultatet blir ju minst sagt skevt i förhållande till den verkliga formen. Även om man kanske kan skönja ett och annat tecken på motsatsen i mitt inlägg så misströstar jag faktiskt inte :-). Om jag i något avseende misströstar så är det i så fall angående mitt knä, som jag faktiskt är ganska orolig för. Hade jag sprungit gårdagens pass i kuperad terräng istället för på löpband kan jag sätta en slant på att jag hade fått ont.

    SvaraRadera
  10. Insåg att det bara var i mitt huvud som jag fått för mig att du skulle köra ett lugnt pass. I förra blogginlägget skrev du ju att du vill testa om knät höll för riktig löpning.

    Hur mår knät idag, brukar det bara kännas när du springer eller kommer det efteråt? Hoppas att du är på topp och redo att springa som vinden :)

    SvaraRadera
  11. @Andreas: jo tack, för all del. Knäet är helt okej men jag känner av det lite grand när jag går i trappor. Både upp och ner. Det är dock väldigt lite jämfört med när jag sprang senast för två veckor sedan då jag knappt kunde gå öht.

    SvaraRadera
  12. Goda nyheter är goda, och dåliga nyheterna var inte mycket till dåliga nyheter (tack och lov) - att man ibland springer sopigt när det är varmt är inget att bry sig om. Förutom att man ska lägga av i tid så man inte sliter för mycket. Vätskebrist är inget att leka med.

    Den här sommaren har gett en del överjävliga svettningar under och efter spring. Nästan så man trott att man landat i övergångsåldern.

    Nu håller jag tummarna för ditt knä. Vad vore en Road utan en Runner?

    SvaraRadera
  13. Ngruppen bloggade om vätskan häromdagen, kanske kan ge något vid läsning; http://ngruppen.blogspot.com/2010/08/sportdryck-inne-vatten-ute-om-vatska.html

    SvaraRadera